regndroppar

Läste just jätteintressanta tankar kring detta med normen, objektivitet , sanning och vad som anses vara rätt:

“Vad är det för snack om objektivitet? Vad är det du egentligen vill säga? Att det finns en fara i att så många tror att de själva är objektiva. Vetenskapen är inte mer objektiv än filosofi eller religion. Vetenskapen har uppfunnits av människor och färgas av människors idéer och frågeställningar. Faran med tron på en objektiv norm är att de som faller utanför den ramen, per definition är fel. Precis som den vita heterosexuella mansnormen gjort att kvinnor och mörkhyade behandlats avvikande, gör en ateistisk världsbild att religiösa behandlas avvikande. En viktig insikt som människa är att man aldrig kan vara annat är subjektiv. Att inte acceptera det är både förmätet och arrogant. Och att låtsas att man är objektiv skapar förtryck av oliktänkande, då man själv menar att man har den rätta världsbilden, därför att den är just objektiv.”
http://www.expressen.se/debatt/1.1421251/jesus-beh…..ska-skolan

Artikeln handlar om Jesus i skolan, men det är egentligen sekundärt - det är människosynen och hur vi använder vårt intellekt samt hur vi faktiskt ser på andras människors kunskap och erfarenhet. Vem ger oss rätt och i vilken grund ställer vi just sanningen?

Ibland trillar man in på bloggar som verkligen gör en skillnad i ens liv. En sån person är Bedrup för mig - även om jag inte delar hans tro, så är det tankar som på något sätt klingar i samklang med min själ.

Och nu kommer jag ta en närmare till på Clara’s blogg som verkar vara fylld av spännande tankar och otroligt vackra bilder, samt ett perspektiv som jag själv inte alltid ser
http://www.folkbladet.nu/?cat=89

Såg mig själv somna in

vaknade upp i en dröm av veklighet.

ORDLÖS

Innan

MORRIDUSA

Under

DIAMANTTÅRAR

Efter

Fick en kommentar kring ovanstående bild svit som löd: “några av de andra bilderna gjorde att man trodde man sett djävulen”

Fast vet du vad - jag tror, att om djävulen funnits, så skulle han se precis ut som du eller jag, för precis som gud enligt samma tankar inte behöver hävda sin makt - så är ju djävulens list att lura och dupera oss… Och vem tror på någon som ser farlig ut?

Bilderna handlade om att spegla min själ i de ord jag inte kunde uttala själv, att få människorna i min närhet att förstå det jag inte lyckats säga med ord. De handlade om att visa upp en annan sida än den som alla ser, den som man ger när man träffar människor.

Det är nog de mest intima bilder jag någonsin tagit, och de handlar väldigt lite om våld eller något farligt och täckt - men det krävs en vetskap, en relaltion och en närvaro för att se det.

För ser man dem som bilder så blir det precis som det man far, konstnären säger att en tavla är: Färg på duk. Inget annat. Färg på duk.

…och färg är farligt. Emo och punkare har använt sig av det - Grafitti konstnärer använder sig av det - Färg handlar om det farligaste som finns.

Liv.

Så i bilderna finns det liv.

Inte

död och förlust, utan det som är kvar. Viljan om att vara kvar.

Ljuset

som gör att det som döljs i mörkret kommer fram och

får färg

som jag
ser
ut

när

du
ser
mitt yttre

Hörde för någon dag sedan en männsika fråga om de som hade bloggar inte hade någon självrespekt eller integritet, precis som en annan man tidigare i år hade hon bilden av att bloggar var att fläka upp sig och blotta sig för andra.

Tror man missat mycket av livet och människan då. För en blogg är så mycket mer. Från att från början varit en tankeverkstad där man samlade länkar och hade fokus på det - att länka till saker på nätet, så har det nu växt och blivit så mycket mer - rena nyhetsbloggar, åsiktsbloggar och självklar uppfläkande bloggar också - men även väldigt många bloggar som handlar om en personlig resa som man vill dela med sig av de som man har närmast sig.

Kan man inte göra det genom att träffa och prata med dem direkt istället då?

Saken är just det. Samhället ser inte ut som det gjorde på 60/70/80 talet som tanken gärna faller tillbaka till. Nätet är idag en lika stor verklighet som att gå på bio eller en konsert, om inte än verkligare - och man kan ha vänner sprida över landet och världen, som man nu faktiskt kan samtala med - i en annan samtals form, men som ändå har återkoppling till tiden då man gick hem till varandra och satte sig på golvet/sängen för att lyssna på en skiva.

Skillanden är att vi nu istället lyssnar på varandra, och vi får prata öppet - utan att bli avbrutna, via just bloggen.

För mig är det en vacker och en social tanke. En handling av vänskap, männsklighet, och öppenhet. Inte något tragiskt eller otäckt.

Det enda tragiska och otäcka är då faktiskt de som inte kan se bortan för sina ega fördommar…

-

Bilder är starka, speciellt för att det är ett sätt att måla tydligare bilder än de med ord - säger någon att den är glad, så kanske man ler lite lätt - men får man se en bild på hur denna människa strålar av lycka och skrattar hjärligt, så känner man det med hela kroppen. Inte bara för att man faktiskt förstår, utan för att man känner igen sig själv på ett påtagligare sett än via en text.

Det är därför som bildbevis, och bilder från hela världen ofta har en större inverkan än vad ett skrivet telegram har… Och det är nog därför som samhället för ungdomar ser ut som det gör idag. De konsumerar bilder framför texter - och vad ser de för bilder? Jo, glada, rika människor, häftiga slagsmål och drömmar som går i uppfyllelse.

Att våga leva i sorg finns knappt kvar, att våga vara annorlunda vågrar knappt någon vara - med undantaget om det annorlunda är något vissuellt (som t.ex. emo rörelsen).

Du måste synas.

Men ingen tittar

i verkligheten

Man ser bara bilderna som speglar den.

Människan är
hemmablinda

i sitt eget helvete

för att de tro
att himlen är något
som kommer

när

det faktiskt
ständigt
är här

med oss

Jag har en nära vän som väldigt ofta blir kallad för egoistik av olika människor.

Hon traslar ofta in sig i saker bara av naturen, likt en klängerväxt på en husfasad, ibland är det riktigt ogenomtänkta saker, ibland är det saker byggda på en annan logik, ibland är det av impuls och ibland av missriktad eftertanke.

I vilketfall så blir hon ofta kallad egoistisk för att hon gör som hon vill och säger det hon känner.

Men det finns en sak som gör att jag inte ser egoismen i det, även om jag kan se den i många andra - för hur hon än har agerat, så gör hon alltid en sak som inte är så vanlig och framförallt kullkastar alla tankar på egoism.

Så fort som hon ser att någon blivit sårad, tagit illa vid sig eller missuppfattat henne - så gör hon allt i sin makt för att rätta till det. Det kan vara minuterna efter ett jättebråk, eller mitt i något som hon själv brinner för. Kanske är det egoistiskt, för hon ser ju det som det viktigaste att få fram sin poäng på bästa möjliga sätt - och det är aldrig genom att såra någon. För då lyssnar de ju inte.

Och än mer beundransvärt - hon kan be om ursäkt, och dessutom mena det.

- Så många andra säger “Förlåt” eller “Jag ber om ursäkt“, men sen kan fortsätta med precis samma attityd/responemang/sätt och tro att de är ursäktade och har rätt till det - för de har ju bett om ursäkt och sagt förlåt…

Vi har haft våra duster, men det är det som vänskap faktiskt handlar om att kunna tycka olika, men ändå ha respekten för varandra. Det grundläggande är dock att man först befäster vänskap - eller kärlek för den delen också - för har man den tydligt i grunden, så öppnar man en helt annan plattform för diskussion, för man vet då vart man har varandra - och det är inte världen som rasar, bara sekunderna…

Sen har vi den omvända egoismen

Där man får frågor om varför man gjort på ett sätt, hur man tänkt, vad man velat och varför man gjort det samt påhopp och anklagelser ang. det…

1.000 frågor på raken
som man skall ta
ställning till
rörande sig

själv

och sen kommer den 1.001 frågan/påståendet: “Nu har du fått 1000 frågor och du pratar bara om dig själv, inte en fråga om hur jag mår, allt har bara handlat om dig!”

Bah!

Lite som att trycka ner någon för alla den människans fel och brister, mående och situation samt förhållande till livet, samtidigt som personen gråter och förklarar hur ont det gör, och få till svar: “Jag gör inte detta för att jag tycker om att vara elakt, jag anser inyte att det är elakt, men jag anser att du är egoistisk för jag är en god människa med varmt hjärta”

Undrar vad insikten finns där? Viljan att vara det finns i allafall. Men att vilja och att vara,är två olika saker…

Men det är ju så ibland.

Att människan inte ser något
annat än det egna
men ändå lyckas
linda in det
i en present

som de inte vill ge bort

till någon annan

än sig själva

Det var i tårarna
från jakten
som diamanterna

fick sin form

då de föll
i hans fotspår

Fick också nedanstående nyårs meddelande från en annan vän, en vän som är likt livet och ljusets drottning. Hon får mörkret att bli ljuset och ger ljuset skuggor så att man kan se perspektiven och djupet. Känner mig som en blind och döv man, men som vågar gå ut ensam, utan käpp, och klarar det - bara för det som hon och stödet från hennes familj gjort för mig den senaste tiden. Hennes man och familj har verkligen en helt otrolig människa i henne…

gott nytt år…

det är ju frasen som används flitigt denna dag…
ingen fras som känns bekväm för mig….har aldrig förstått meningen med att fira det nya året…

känns som denna dag bara är en i raden av årets övriga dagar..

dagar som innehåller ljus o mörker, glädje o sorg, skratt o gråt, hopp o förtvivlan…det är väl det som brukar kallas livet…

att fira livet på en enda dag känns så underligt…menar de finns ju dagar vi inte vill minnas, dagar vi vill gömma i våra hjärtan o bära med oss in i evigheten…

alla dessa dagar borde väl egentligen firas…även dessa med sorg…för vi är ju vid liv…även om vi inte orkar leva varje dag….men trots allt är vi vid liv….

låt mig istället påminna om den ödmjukhet o tacksamhet vi bör känna över att få finnas vid liv i denna värld….
då jag lärt mig den hårda vägen att inget går att ta för givet….

låt oss istället hylla nuet o ta vara på det vi har, tillsammans men även i ensamhet…då ju ensamhet inte är farligt…

låt oss famna om livet o hysa tillit till att även om dagen är dyster kommer det att gry en ny dag imorgon med nya möjligheter o nya erfarenheter…

så min vän…jag säger till dig att ta vara på livet o låt dig bäras fram av min o andras kraft o kärlek…
du finns för alltid i mitt hjärta o fyller det med tillit o omtanke…

jag önskar jag kan göra en skillnad i ditt liv med min värme o min omtanke..

Undrar vad människor tar sig för rätt när de känner att de kan kränka andra människor -utan att ens vilja ta reda på hur saker ligger till?

Kanske handlar det om att man har lärt sig att skydda sig själv genom att hugga först, kanske handlar det om att man går på dem man vågar, eller att man har lärt sig beteendet.

Men jag kan inte och vill inte tro, att det handlar om att man medvetet vill såra andra människor.

Det spelar ingen roll hur mycket man ställer upp på andra, vad man gör - för gör man inte det till 110% och hela tiden, så är man falsk och förutsägbar.

Tack för att jag fick veta att åren inte har någon betydelse, att livet ständigt förblir detsamma och att man inte skall våga tro på något nytt…

Men jag förvånas ändå över att det finns människor som är så snabba att dömma och inte verkar ha någon vilja att lyssna eller ta reda på saker - fast det är väl kanske just det.

just därför

som jorden ser ut som den gör idag?

Släpper blicken och tanken på mig själv för att istället titta tillbaka på vad som släpptes i musikväg under året och vad som jag verkligen tyckt varit bra.

SVENSKT
01: Eric Gadd: Stockholm Står Kvar Men Jag Ligger
02: Maja Gullstrand: Cirkus
03: Afasi & Filthy: Fläcken
04: Bo Caspers Orkester: 8
05: Sophia Somajo: The Laptop Diaries
06: Uno Svenningsson: Jag sjunger för dig
07: Titiyo: Hidden
08: Veronica Maggio: Och Vinnaren Är
09: Hoffmaestro & Chraa: The Storm
10: Movits!: Äppelknyckarjazz
Precis utanför: Lykke Li: Youth Novels / Anna Maria Espinosa: Glowing With You / CirKus: Laylower

UTLÄNDSKT
01: The Mighty Underdogs: Droppin Science Fiction
02: Atmosphere: When Life Gives You Lemons You Paint That Shit Gold
03: Tech N9ne: Killer
04: Ice Cube: Raw Footage
05: Everlast: Love, War and The Ghost Of Whitey Ford
06: ManChild: What You’ve Been Missing All Along
07: The Nightwatchman: The Fabled City
08: Krizz Kaliko: Vitiligo
09: Kutt Calhoun: Feature Presentation
10: Grace Jones: Hurricane
Precis utanför: Scarface: Emeritus / Josh Martinez: The World Famous Sex Buffet / Sweatshop Union: Water Street / Stereo MCs: Double Bubble

Även om Michael Frantis nya album All Rebel Rockers inte kom med på listan, så är han ändå en av mina riktigt stora favoriter som artist och med låten Hey World vill jag sammanfatta denna år:

Nu skall jag bara få ork och ta mig ut för att handla lite mjölk, så jag har något att dricka i kväll…