Dec 2, 2013 - tankar    Comments Off on december

december

Reading Time: < 1 minute

1385857112291

Nu gäller det att tänka till.

Samtidigt som jag är helt tillfreds med tanken på att jag inte kommer ha råd med att ge barnen några julklappar i år, så bubblar det av tankar och idéer kring den jobbmöjligheten som jag skall påbörja ute i Kista om en vecka.

Mycket spännande saker som sker på en och samma gång på alla plan. Detta kan både bli en spännande, intressant, givande och månad – lite precis så som man minns ens barndomsjular, men denna gång så behövs inga presenter eller gåvor för att ge en den känslan – utan bara livet, människor och möjligheter…

Nu släpper vi taget och faller in i livet!



Nov 25, 2013 - tankar    Comments Off on Kung Lear

Kung Lear

Reading Time: 2 minutes

20131124_172755_1

Var i väg med papps och sån den fantastiska föreställningen av Shakespeare’s Kung Lear med den otroliga Sven Wollter i huvudrollen på Stadsteatern. Spännande att få se vad han själv säger är sin sista stora roll på de stora scenerna.

Just det där med att se var spännande i och med att jag förlorade mina glasögon i somras. Var helt inställd på att hoppas på yviga rörelser och långa monologer, men som tur var så hade papps och hans fri hittat två par gamla glasögon som de hade tagit med mig för att testa – och ena paret fungerade helt OK.

Föreställningen i sig tar nog sig tid att smälta, då det inte var någon traditionell uppsättning av pjäsen. I princip så utspelade sig de tre timmarna enbart i en stort sjukhus sal i modern tid, där Wollter pick i en sjukhusrock hela tiden och en riddarna var läkare, städare och affärsmän i kostym…

Utöver själva föreställningen så blev jag bjuden på en fantastisk fisk rätt på restaurang innan, så jag har fått lite näring och kraft till denna dag då vi vänder bland och börjar en ny spännande bok med dess lockande förord som kommer att få sätta upp ramarna.

afterfocus_1385309147725

Nov 21, 2013 - tankar    Comments Off on Hedenhös och resan i tiden

Hedenhös och resan i tiden

Reading Time: 5 minutes
    Vart är vi påväg ? inte konstigt Sverigedemokraterna är 3je största parti om man förbjuder barnböcker! Helt sjukt
    Dom förbjuder ju stjärngossar för det är Kukkluxklan och Julkalendern är förbjuden för den inehåller mörkyade dockor och en som ser ut som en jude, Tintin är förbjuden för den inehåller mörkhyade seriefigurer och Negerboll är förbjuden då det är fel att kalla den det med. Kyrkan är förbjuden på skolavslutningar på en del ställen för det anspelar på religion. Och nu förbjuder dom Hedenhös

    Nästa bok att bli förbjuden blir väl Astrid Lindgrens Pippi Långstrump hennes pappa var ju Negerkung i söderhavet.

Stötte på ovanstående inlägg, som kom utifrån Aftonbladets artikel, och jag kände att jag var tvungen att kommentera det…

INGET ÄR FÖRBJUDET. Även om folk har svårt att se/förstå det.

För det vara värt att notera att den inte alls är förbjuden, utan att det är bokförlaget och ingen annan som valt att ta bort den ur nypressen, då de anser att bokserien är viktig men att just detta avsnitt visar på en förlegad och föråldrad människosyn – något man visserligen kanske hade kunnat lösa med att göra ett förord till boken och berätta lite om hur tiden var när serien gjordes – men å andra sidan så är det till barn som den riktar sig, och barn är sällan intresserad av förorden – de ser bilderna och går efter dem.

Sen är det viktigt att sluta med de helt felaktiga påståendena om att saker skulle vara eller blivit förbjudna, för det har de INTE blivit – däremot så har vissa, inte alla, skolor SJÄLVA fattat ett beslut om att inte ha visa saker.

De nedvärderande nidbilderna i Kalle Anka klipptes väl redan bort på 70-talet, och gick aldrig ens på TV (precis som man klippt ner scenen med Kalle och fågeln, där han skjuter med kulsprutan och den med Musse och Långben där han stoppar en gaffel i el uttaget och gör majs till popcorn o.s.v.)

Sen när det kommer till kränkande ord, så kan man ju hoppas att även vuxna människor kan förstå sånt som man inte förstod som liten samt att man har ett större ordförråd, så att man kan hitta ett nytt ord som inte kränker någon. Det bör inte vara så svårt.

    Ja men dom råa gamla tolkningarna från 30 talet då filmerna defakto är gjorda var ju faktiskt mycket bättre jag ser dom häldre på youtube and det censurerade eländet som SVT matar oss med.

Ingen har sagt något om vad som är bättre eller sämre – på samma sätt som ingen förbjudit något…

Njut av att du har möjligheten av att se på youtube och så vidare, för det finns inget som tvingar oss till att se på just SVT visar och gör (Men det är lite spännande hur censur ibland just blir censur som är fel, men samtidigt så kan man prata om det senaste från barnTV där de höll på med vansinnet att klippa i huvudet på en docka, och de flesta anser att SVT borde ha klippt bort det… Så vart gränsen går, är inte alltid lätt)

    SVT borde inte sänt programmet om dockan ens samma med ett mycket traumatiskt program dom sände för många herrans år sedan om Hirochima i tecknat där figurena smälte i hettan och strålningen det enda tv-program/film jag någonsin haft mardrömmar efter att det var i tecknat gjorde det än värre än om dom sänt en dokumentär om det istället och låtit målgruppen på en 5-9 år titta på den istället.

Bara så jag hänger med:
1. Så du anser att de skulle censurerat det för att du fick mardrömmar av det, men annat som andra kanske mår dåligt av är bara dumt att ta bort?
2. Att man aldrig skulle ha sänt saken med dockan nu nyligen, samtidigt som man inte skulle censurerat Kalle där barn kunde få för sig att man kunde göra popcorn med hjälp av ett eluttag och en gaffel?
– Du ser inte någon form av dubbelmoral eller något lätt ogenomtänkt i det resonemanget?

Det är en jättesvår balansgång med vad man skall tillåta och vad som är ok. Allt handlar om hur samhällsbilden, samhällsstrukturen är, men någonstans så måste man titta på hur samtiden ser ut och ta med oss sånt som vi lärt oss, så att vi kan bli bättre och ständigt utvecklas – även om det självklart kommer att bli fel på vägen.

– Inget av detta har och med xenofobi eller rasism att göra (även om man gärna vill få det till det och försöker göra sken av att en massa saker förbjudits, trots att de aldrig har förbjudits), utan det handlar enbart om kunskap, empati och medmänsklighet…

    Jag anser att innan man gör ett program riktat till barn så bör man överväga vad det är man vill förmedla och om det kan påverka dom på något vis, Jag tvivlar starkt på att Kalle ankafilmerna och Musse pigg påverkar barnen negativt. Men vissa program kan göra det.

    Men att förbjuda eller begränsa våra traditioner är fullständigt galet.

Jag säger det igen: INGEN har FÖRBJUDIT någon tradition! Ok? Det är helt FRIVILLIGA val som enskilda skolor och bokförlag tagit. INGET annat.

Dessutom om man skall tala om traditioner, så är det ju så att vår tradition ÄR att se på just den censurerade versionen av Kalle Anka, det är DEN som vi växt upp med – och därmed också då är vår tradition. Eller vill du att man skall lägga till bilder, som vi inte sett förut (förutom på youtube eller VHS)? Blir inte det också en förändring av våra traditioner?

Men sen har du rätt ang. “att innan man gör ett program riktat till barn så bör man överväga vad det är man vill förmedla och om det kan påverka dom på något vis“, och jag tror att skolledningarna och bokförlagen har tänkt PRECIS så i de fallen där du går ut och anklagar dem för censur.

De har helt enkelt sett att just den saken inte förmedlat vad de vill förmedla och även sett att det inte förändrar varesig bok eller skolavslutning på något sätt – vi kan fortfarande läsa allt från Tintin och Hedenhös, till att se Kalle Anka på TV och ha Lucia tåg samt skolavslutningar. Inget är förbjudet – bara anpassat efter den nya tiden, på samma sätt som samhället hela tiden ändrat sig med allt från bilar till datorer och vad som anses vara god mat…

En annan bekant gick in och avrundande det hela med några kloka och förtydligande ord:

    Tintin är inte förbjuden, men den rasistiska och av Kongoleser förlöjligande “Tintin i Kongo” är försedd med varningstext i vissa länder. Inlärt hat och fördomar är mycket farligt för ett barn som kan få stora konsekvenser i framtiden. Så vissa saker i vissa böcker kan man arbeta om för barnens öppenhet, syn på allas lika värde etc.

Så är det. Barn lär sig av vad de tar in, och vilket ansvar skulle vi visa för våra barn om vi inte kunde rätta vad som var fel och använda oss av bättre och tydligare kunskaper som vi själva lärt oss.

Kunskap är inget om den inte delas, och när den delas så kan den utvecklas och förändras.

DET är vad kunskap är.

Intelligent erfarenhet som bygger på vad vi vet nu.

Nov 21, 2013 - tankar    Comments Off on pengaproblem

pengaproblem

Reading Time: 2 minutes

Ibland vill folk väl, men i sin iver så går det fel någonstans.

Som här om veckan. Ekonomin är som den är och tillåter ingenting, men jag och barnen lyckades bli bortbjudna på middag – något som vi uppskattade oerhört. Men vi lämnade det hela alla, med en konstig bismak av att vi skulle vara tacksamma på ett väldigt lågt sätt.

Hur kommer det sig att det blev så?

När vi skulle gå, så hände det två saker. En person hade generositeten och vänligheten att kolla i deras skafferi om det fanns något som de kunde dela med till, vilket är otroligt snällt. Men när man upplyser om att flera av varorna har gått ut och passerat sina datum… Så blir det konstigt. För visst kan man äta dem då, men skulle man verkligen ge bort sånt till någon annan? Att sedan lägga till orden: “Det kan ni äta, för sånt äter vi också här…“, gör det hela bara mer märkligt och barnen reagerade stark på det hela…

Det andra som hände var att vid dörren så hade de flera påsar med flaskor som skulle pantas, och de frågade om vi kanske ville ta dem. Tidigare under kvällen hade de berättat hur en hemlös hade mött dem utanför affären där de skulle panta förra gången och pekat på deras påsar, för att sedan överlycklig få dem och själv kunna panta dem med alla pengar som det innebar – betydligt mer än de kronor som kanske hade hamnat i en eventuellt utsträckt kopp. Det hade varit en intensiv dag för både mig och barnen, det var relativt sent på kvällen och vi var trötta och kände att vi bara ville hem, så vi tackade snällt nej till erbjudandet och fortsatte klä på oss…. Det är då orden om att “Jasså? Jag trodde ni skulle uppskattat de extra pengarna…” och liknande kommer. Både jag och barnen tappar hakan, ser på varandra och sen bockar och ödmjukt tar till oss dessa flaskor som man så storhjärtat ger oss…

Hela vägen hem pratade vi om hur konstigt och illa vi hade upplevt hela situation. Barnen tog även upp att de varje gång hade känt det som att de blev ifrågasatta för vilka linjer de valt och de intressena som de hade – samma frågor varje gång, och där de själva upplevde att deras svar egentligen var ointressant.

Jag försökte berätta för dem att de vi hade varit hos verkligen var intresserade av dem, och att de brydde sig, men jag hade svårt att hitta rätt ord… För jag minns själv hur det är varje gång som jag visar upp en bild som jag tagit för den ena av personerna där. Jag får alltid höra att den är fin, men också ALLTID med tillägget; “Men visst har du fixat till den i Photoshop?“, lite som om att jag egentligen inte kan ta så bra bilder och att det är lätt att fixa till så saker blir snyggt i Photoshop.

Jag vet och förstår att de menar och vill väl, men ändå så blir det så lätt fel…

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on vem

vem

Reading Time: < 1 minute
    Om ni skulle beskriva vem ni är vad skulle ni säga om er själva då?
    Själv skulle jag nog kalla mig en feministisk matriark och galenpanna med glimten i ögat och skrattet nära till hand, en naturälskare och visionär för stora drömmar och tror de flesta gott om allt, önskan om en vackrare och bättre värld, med hög moral med viss dubbelmoral, och en längtan efter det goda livet, rättvisan som styrmedel, bortanför rätt och fel, en stilbohem, med tycke för det vackra och känsla för hel, en gudinna förhoppningsvis så småningom prästinna, i moder jords tjänst, driven, bokälskare, älskar att förkovra mig, ibland blir jag syster duktig men framförallt vilar jag i zen, skriver, andas, en njutningsmänniska, andlig, ej religiös, poet, livsvisionär, socialpsykolog, med existentiell meningsfullhet, kreativ skapare, ambitiös strävare kunskapstörstande och medmänniska med stort hjärta, ser lösningar istället för problem, klokgumma, filantrop, och med önskan om att kunna hjälpa alla om än var och en. Tända stjärnögon, brinna, en eldsjäl, i vetskap om att det går att skapa en mycket bättre värld

En vän skrev ovanstående inlägg på facebook.

Jag funderade.

Det första som jag kom på var ett ord.

Men innan jag skrev det så stoppade jag mig, för jag insåg att vad jag såg med det ordet såg nog inte de flesta andra. Andra hade sett det som något självklart, fantasifattigt och lätt ironiskt.

Så jag fick fundera om.

Kreativ, nyfiken och andlig feministisk eldsjäl med stort rättspatos, en passion och ett entreprenörskap tillsammans med en stor drivkraft för mänskliga rättigheter på alla plan plus en kärlek till ord, nyanser, ljud samt en avsky för egoism och pengar.

Får kanske återkomma och uppdatera om jag kommer på något somjag känner att jag missat…

Mitt första ord.

Det som hade kunnat stå själv

var…

Människa

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on neutral

neutral

Reading Time: < 1 minute

Så sjukt… De säger: “Det är viktigt för oss att vara neutrala när det gäller religion och politik“. Dels är det en sjuk inställning över lag mot människors rättigheter, och dels så kan man fråga sig VAD är egentligen neutralt och politik?

Borde det i rimligheten inte vara själva känslan mellan två människor i grunden, kärleken?

I så fall så är man helt neutral om man inte bryr sig om vilket kön båda i paret har – för bryr man sig om det, så är man ju knappast neutral, eller hur?

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on samhällskonst

samhällskonst

Reading Time: 8 minutes

I pappas konst så handlar det mycket om att inte se vad det är, utan att känna hur det känns och att se hur saker liger bakom och framför varandra, hur mellanrum och bakgrund kan flytta sig…

Insåg hur mycket det faktiskt påverkat mig, när jag tittade tillbaka på en av dagens samtal:

    VÄN: Hm.. exakt när kollade du in i min hjärna? Du har koll…. Det va iNTE ironi.. det va en komplimang.. om än märklig sådan

    JAG: Alla ord man skriver, alla meningar man sätter ihop -är formen av en tanke… Så jag kan inte veta hur du tänker i allt, men jag kan få en känsla och en bild av hur du tänker och känner, genom att läsa det som finns mellan orden också…

    Normalt säger folk att det är luft, ett vitt utrymme mellan bokstäverna – men vad händer då man inverterar det – och skriver med vit text på svart bakgrund – då är det inte något vitt fluffigt och obetydligt mellan, utan då har vi plötsligt den där viktiga och tunga trycksvärtat på alla andra ställen än just orden – bokstäverna blir mellanrummet – och ändå kan vi läsa orden… Trots att de bara är mellanrum

    VÄN: Haha.. Du är så söt… önskar jag orkade tänka så där mycket… Det blir bara kaos i mitt huvud om jag försöker för mycket… oftast går jag nog på känsla..

    JAG: Faktum är att jag tänker inte ett dugg heller… Orkar inte med det… Däremot så skriver jag helt utan eftertanke – jag kopplar känslan till fingrarna direkt..

    VÄN: Mäh.. Då är både min känsla och min tanke fel ju

    JAG: näh, varför skulle den vara det?

    VÄN: För .. hm.. att jag sällan når fram så som du gör… jag är bara i utkanten och naggar..

    JAG: och det är fel på vilket sätt?
    Om en häst som varit inlåst i ett stall hela sitt liv, släpps ut i en stor hage och inte vågar springa ut fritt i den, utan håller sig ute i kanten och betar. Är det fel på hästen då? Gör den fel?
    Eller använder den faktiskt en del av hagen? Tar den tid på sig som den behöver, för att våga och vilja upptäcka mera.. Lära sig att kunna springa långt och inte bara runt runt.. Är det fel av hästen, eller är det bara naturligt?

Upprinnelsen till ovanstånde konversation var bl.a. en tankebild som jag målade upp innan, efter att jag reagerat på hur vi vänder på värden – men som med ett abstrakt konstverk, så förstår inte folk att det är upp och ner förän man ber dem syna namnteckningen eller baksidan.

    Hur fint det ofta än är av folk, så blir jag så trött och ledsen för deras skull, där de skriver om hur bra deras partner är – då den bara gjort en helt självklar grej.

    Att finnas där för den man älskar, ens partner, verkar hela tiden vara en plus poäng, en bonus – och det är ju så fantastiskt fint om personen visar att den har tänk på den andra eller bryr sig… Märkligt nog så är det nästan alltid så att de är vi killar som just får dessa pluspoäng. Skulle vi göra en smörgås till vår sjuka flickvän, så skulle världen få reda på hur fantastiska vi var och flickan skulle älska oss av hela sitt hjärta… Men gör tjejen en macka till sin sjuka pojkvän, så får hon ofta vara glad om han över huvud taget orkar säga tack…

    Det är så tråkigt (oavsett om det är en kille eller tjej) när självklarheter plötsligt blir det fantastiska och något speciellt samt unikt…

    DET är jätteviktigt med det positiva… Men samtidigt så skall man ha i bakhuvudet att just detta vittnar om hur sällan det där som borde vara självklart och normalt sker, hur lite man förväntar sig det av den andre och så vidare…

    Det gör att människor inte ens behöver anstränga sig eller något, utan de lyfts ändå – utan att ha gjort något. Vilket i och för sig i sin enskilda tanke är bra, men det touchar väldigt mycket med det där som jag länkande om tidigare kring benevolent sexism…

    Det LÅTER bra, det ÄR fint… Men egentligen….?

    Ett vanligt tänk är: Att belysa när nån gör nåt bra och ignorera det dåliga kan generara i fler “goda” handlingar.

    Fast det där är ett dumt tänkt. Det är att nervärdera sig själv och livet. Bara för att andra har det dåligt så är det ok att jag har det dåligt, liksom.

    Eller om man vänder på det att man skall vara nöjd med det lilla…

    Då är man fortfarande fast i samma tänk… Samtidigt som vi genom att ignorera det dåliga, gör det osynligt, vilket i det långa loppet får alla som känner det dåliga att tro att de är ensamma om det – och må ännu sämre…

    Man måste se och ta tag i helheten, och förstå värdet även i det dåliga…

    Sen är det en JÄTTESKILLNAD på att förvänta sig något fantastiskt, unikt och otroligt – och faktiskt förvänta sig något som är självklart, normalt och allt sånt….

    SJÄLVKLART så är vardagliga saker också unika, speciella, underbara och allt sånt – men det är igen på ett annat plan.

    Skulle personen vara en sån som säger “Åååååh, tack vad söt du är” av bara en en blick, en klapp, av att någon hjälper till att duka av, etc, samt vaknar och ler samt säger tack för att personen vaknat, kan tala och kan andas etc… Då stämmer det resonemanget – för då ser man allt det fantastiska i alla vardagens små saker… Men annars så handlar det inte om det…

    Självklklart så betyder det något för den som gjorde det och personen som skrivit det – och det är ju det som är det tragiska. Den och VI har lärt oss att det är så…. Det är det som är poängen…

    Känn efter. Märker du hur du går in i en försvarsställning?

    Vet du vad det är du försvarar och varför?

    Hur reagerar du på följande frågeställning, som du inte alls behöver svara på – utan det är viktigare att du själv tänker över den och känner efter

    – Tycker du att det är OK, rätt och bra med att man målar upp självklara saker till något fantastiskt – om om du gör det, hur använder du det i vardagen själv samt hur många gånger har du själv fått det berömmet för något som borde varit självklart och naturligt?

    Sen om något helt naturligt och vardagligt är fantastiskt – hur visar vi då när någon verkligen anstränger sig, går utanför sin egen säkerhets box och gör något ordentligt unikt samt speciellt för någon annan. Något som ingen ens hade tänkt på innan. Vad säger och känner vi då, samt hur visar vi det?

    Det är jätteviktigt att lyfta fram det som är bra och positivt och det är fantastiskt att kunna se de små ljuspunkterna – men samtidigt måste man kunna se och förstå skillnaden, mellan att göra det och att faktiskt bara följa enkla normer som satts av samhället och som dessutom belyses starkt av lampor, vilket inte gör det till små ljuspunkter – utan mer som stora upplysta stadiums

    Fråga: Hur borde man göra istället när något känns bra? Ska man bara säga tack för det som är självklart?

    Hur gör du själv när någon som går före dig genom en dörr, inte släpper dig på dig, utan håller kvar den så att du också kommer igenom?

    Det finns massor av vardags händelser där folk gör snälla och fina saker mot andra, och ett “tack!” är allt som behövs, och då är det dessutom folk som inte känns oss och såna som vi troligen aldrig mer ser samt säkerligen har bråttom någon annanstans.

    Men där tycker vi att ett “tack” är helt OK, även om de flesta inte ens säger det och sällen ger ett leende tillbaka…

    Men när någon som man har ett aktivt, vardagligt och pågående förhållande med – gör något som borde anses självklart: Så blir det till något fantastiskt, och vi kämpar för att försvara just det fantastiska, genom att prata av vikten att belysa allt det positiva och så vidare.
    Men vad är det vi belyser och premierar egentligen?

    Fråga: Om vi belyser det alldagliga, betyder det att vi inte ser det som är av större betydelse?

    Exempel:
    * Blir ens partner sjuk och man finns där – alldagligt
    * Blir ens vän sjuk, och man släpper det man har för händerna och åker för att besöka – utöver det alldagliga

    eller

    * Att köpa hem matten och att laga den, när den andra haft en tung dag – alldagligt
    * Att köpa hem något extra, som man vet att ens partner gillar – men som betyder att man måste åka omvägar, eller lägga ner ovanligt mycket extra tid på att fixa ordning det, när det bara är en vanlig dag för den andra – utöver det alldagliga

    En enkel generell och grovdragen linje för vad som är alldagligt och icke skulle kunna vara: Förväntar sig din partner det och kan du göra det utan att ändra dina egna rutiner eller inte behöver anstränga dig på något sätt = alldagligt. Gör du något som inte behövs, inte är väntat på något plan, något som du inte gör för dig själv – utan enbart för den andra. En ansträngning och något som “inte är du” =utöver det alldagliga

    Fråga: Men beror det inte också till viss del beror på vem man frågar om vad som känns speciellt.

    PRECIS… Och då är vi tillbaka vid den tragiska frågan – VARFÖR känns det som speciellt för den personen?

    – Hur kommer det sig att den uppfattar något vardagligt, alldagligt och självklart som något speciellt?

    Detta med den viktiga följdfrågan: VARFÖR känner vi alltid sånt stort ansvar för att försvara, förklara och rättfärdiga det å deras vägnar, istället för att stanna upp och se hur fel det är – och istället hjälpa personen att inse att den faktiskt har ett större värde än så…

    Fråga: Men borde inte det ligga i partnerns intresse?

    Det personliga värdet är inget som andras intresse eller agerande har något med att göra – för låter man andra styra det på det sättet, så tappar man sig själv, sin självkänsla och självbild – visserligen så kan du få vad samhället kallar ett självförtroende, då det ofta just bygger på det personliga förhållandet mot andra.

    Sen är det så att om partnern fått lära sig att den är fantastiskt bara för att den gjort något alldagligt samtidigt som vi har den samhällsstruktur som vi har, så är möjligheten att den ser sitt ansvar i det hela, otroligt liten…

    Plus att visst kan man också säga att att det är partnerns ansvar, men då tar man även bort sitt eget ansvar som medmänniska – vilket just är en del av den samhällsstruktur vi har. Där det handlar om att äga, vinna och manliga strukturer…

    När man blir ett fast par som lever ihop. Så redan där visar man varandra att man vill sätta en annan och högre standard för vad som är vardagligt.

    Alla människor har dock ett ansvar för sig själv och sin omgivning. Om man är vän, eller en del av förhållandet skall inte spela så stor roll – eller är det ok att tänka: “Åh, men det är jag ju inte vän, utan bara bekant med, så då är det OK att den personen gör det felet..“, eller skall man hela tiden försöka hjälpa till där man kan och när man ser ett fel?

    Det handlar inte om att man inte “tycker” att den andra är värd mer. Utan det handlar om att vi LÄRT oss att så är det.

    Annars så kan man vända på frågan: Varför skall man ta ett jobb som man gillar, men som betalar än mindre i lön?

    Vilka är låglönejobben?

    Är det de jobben där du inte gör så mycket för andra, där du själv mest bara håller på med att delegera jobb och papper – eller är det jobben där du verkligen gör skillnad, hjälper människor och använder hela din kropp… Hmmm…

    Visst är det märkligt att alla kvinnoyrken, ständigt är de som är lägre betalda, medan mans jobben alltid har bättre lön – är det så för att det männen gör är viktigare, mer speciellt och bättre??

    Ibland så behöver man stanna upp och fundera över varifrån ens tankar och värderingar kommer.

    Vad är grunden till dem?

    Helt kort – vem har gjort dem till sanning och satt de riktlinjerna, samt varför?

Svaret blir dock lätt en motfråga: Känner sig alla i mitt liv som att dom är värda mer än alldagliga? Visar jag det för dom?

Svaret är: Jag försöker. Så gott jag kan, med vad jag kan. Allt är beroende till situation, dag, person, kraft, ork och allt sånt som faktiskt påverkar alla oss människor. Ingen av oss är någon supermänniska.

Men vi kan ha en intention och försöka så gott vi själva kan.

Samtidigt så är det viktigt att veta och att förstå att så som SAMHÄLLET ser ut för ALLA idag, så lever VI under vad som kallas ett patriarkaliskt samhälle, där vi ALLA har från grunden fått lära oss vissa NORMER kring vad som är rätt och fel.

Det är DET som man/vi/jag FÖRSÖKER att ändra på nu.

Det handlar aldrig om att lyckas
Det handlar alltid om att vilja utvecklas

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on …

Reading Time: 2 minutes

20131118

Insåg att det kan vara bra att ha ett visitkort igen, då jag skall kolla runt efter jobb i kanske helt nya branscher, även om jag inte direkt behöver det i den branschen jag varit tidigare i – då det mest där går genom nätverk och kontakter och de har jag ju redan, så att säga…

Jag brukar ha rätt höga krav på design och form… Så helst hade jag velat ha dem med både folie och stansade och så vidare – men då kommer man upp i pris… och min ekonomi säger att jag måste välja billigaste möjliga variant, så det blir vanligt tryck på vanligt visitkortspapper…

Så jag kollade på olika design idéer… Bollar med om det skall vara med en QR-kod och om man eventuellt även egentligen skulle ha med ett självporträtt – just för att hjälpa folk komma ihåg och koppla ansikte och namn…

Finns så många snygga design idéer på visitkort, men de flesta av dem handlar om att man skall sälja en känsla, en form eller en idé – jag vill bara att det skall vara något som lyfter fram mig och är tydlig i det, men samtidigt visuellt lockande, men INTE plottrig eller att den är otydlig med sitt fokus.

Handlar ju om att man skall göra båda sidorna viktiga och tydliga att det är mitt kort, så att de skall bli nyfikna samt kunna få den viktigaste informationen OAVSETT vilken sida de tittar på…

Skall se om jag inte kan ta ett nytt självporträtt som är personligt, starkt, levande, närvarande, intressant och samtidigt neutralt… INTE det lättaste….

Funderar över enkla varianter så som en “kopia” av ett körkort, eller så som en kontakt ser ut på Facebook eller i mobilens register… Men det känns lite billigt…

Körkortsgrejen hade nog funkat om man den istället för dess ljusrosa färg haft en mattsvart nyans och sen svart lackerad text på det…

Får sätta mig och se om jag kan hitta någon inspiration till något spännande, personligt och bra – samtidigt som det är enkelt och står ut, utan att sticka ut, liksom…

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on magi

magi

Reading Time: < 1 minute

Hade intressanta samtal och tankar under en promenad idag…

Jag tror mycket på intuitionen. Jag tror att det är så mycket mer än “bara” en magkänsla. Jag anser nog att det är ett sätt att kommunicera, ett sätt som kroppen har kvar att tala med andra – utan att använda konstruerade språk.

Den verkliga magin i sig, är inom oss och kommer av oss själva.

Var ute och tog en promenad idag och kom plötsligt att inse varför vi tycker magiker är så fantastiska. Det handlar inte om att de oftast är män till sitt kön, utan det handlar om att de inte blivit begränsade i sin uppfattning. Att de som män kan göra det som är normalt för de flesta kvinnor (som enligt normerna får tänka fritt, men vara noggranna med sitt yttre – män skall alltid inte skall tänka så mycket, utan bara göra).

Så när en man läser av signalerna från en annan människa och är observant på icke hotfulla signaler, vilket magi handlar om – läsa andra människor och kunna rikta deras fokus – så ser vi det som magi…

Nov 20, 2013 - tankar    Comments Off on Viktig läsning: Benevolent sexism

Viktig läsning: Benevolent sexism

Reading Time: < 1 minute

Hela samhället är så inställt på hur saker “skall” vara, att de flesta sällan ens tänker på eller förstår vad man egentligen gör, samtidigt som man kan känna att det inte kändes riktigt rätt – utan att kunna peka på det, liksom.

Det är oerhört viktigt att inte bara vi män inser detta och tänker på hur vi bemöter människor, utan även att alla andra också inser detta – så att man kan förstå sitt värde och sluta acceptera något för att “Det var ju snällt menat…

Vi är så vana att se världen från vårt håll och med våra värderingar att vi tror att det är den absoluta sanningen, samtidigt som vi ber alla andra att kritiskt granska vad de har för värderingar…

Allt handlar om vad vi lärt oss och vår förmåga/möjlighet att ta till oss ny information.

Även om människans hjärna faktiskt minskat med 10% de senaste 5.000 åren, så betyder det inte att vi är dummare. Fast, vi skulle inte överleva med den kunskapen som vi har i dag – då den hela tiden handlar om att vi låter andra göra saker åt oss utan att vi bryr oss om hur det går till. Vi mäter intelligens på ett annat sätt idag. Ofta tyvärr dessutom helt felaktigt.

Sen kan man, om man vill också se människan som jordens egna specialklass. De där lite extra bråkiga eleverna, som behöver extra stöd och hjälp…

Pages:1234567...32»