ljudlöst
Jag minns det som igår då jag såg denna video för första gången, jag minns hur vacker den är och hur rysningarna pulserade längs ryggraden efter att den var över.
Den säger så mycket.
Speciellt om mellanrummen i en rytm. I Livet. Det som inte hörs men bygger upp formen…
Jag söker sången som fyller mig med fåglar kärlek för vinden och lövens glädje över solstrålarnas smekningar, snökristallers glimrade i vackra ögon, mjuka läppars svaga leende. Jag söker sången som jag kan bygga min rytm kring. Som en magisk ljudmatta som varsamt lyfter över levande moln som speglar staden och naturens alla nyanser.
Jag behöver hitta min acapella