Feb 17, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on i berättelsernas centrum

i berättelsernas centrum

Reading Time: 2 minutes

Igår var papps på besök och idag kom mamms, annars är dagarna rätt lika varandra i sina stilla andetag och långsamma blinkningar.

Ångesten ligger som ett bläcknystan i och över bröstkorgen. Förstår verkligen inte varför kuratorn här, inte kunde invänta mitten av nästa vecka som jag bad om? Finns inget att göra åt det nu, men sånt berör inte ångesten då den sliter sönder min själ.

Självkart förstår jag att det finns regler och att de måste, men samtidigt vet jag ju att de inte är låsta till när de skall göra det… Men framför allt önskar jag att kuratorn hade tagit sig lite tid med mig utöver den som nu hade varit mitt i ett av hennes språng från en plats till en annan. Det sårar mig oerhört när någon som man utgår från är på samma vårdande sida som en själv, helt ignorerar och slår dövörat till samtidigt som denna endast ser till att hålla rent utanför sitt eget hus.

Känns som jag plötsligt får en annan bild av pompereposa och häxhus av lockande godis.

Tycker att det jag lär mig är att be mindre om hjälp och berätta mindre när jag väl gör det… Precis tyvärrt emot vad min själ säger min.

Kommer och tänka på vad jag tror är en Persisk berättelse… Den handlade om hur någon gud sa att allt vatten skulle försvinna vid en tidpunkt. Endast en man samlade på sig vatten fram till dess, men när dagen kom så försvann inte vattnet – istället blev alla som drack av det galna. Den enda som behöll sitt förstånd vad mannen som hade sparat vatten och drack av det. I och med att alla andra nu var galna, så var det han som ansågs vara udda och galen. Det hela slutade med att han också drack av vattnet som gjorde folk galna, bara för att inte ses som udda eller galen.

Comments are closed.