med mig

Jag står precis

emellan.

Jag är det som avgör. Men ingen tittar på målfotot. Ingen ser mig eller min plats.

Jag bara väntar till dess att någon kan se mellanrummen, mellantiden, mellan tingen.

Just nu.

Så ensam, på så många plan och rum.

Jag vet vad jag kan ge och att det är bra, men ingenting kommee fram i ensamheten. Allt bara faller

emellan.