Archive from February, 2013
Feb 12, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on toner av ett minne

toner av ett minne

Äntligen kan kroppen andas ut.

Jag har visserligen blivit placerad i rummet längst bort och djupast in på avdelningen, men det är ett eget rum och personalen är fantastisk mot mig – även om jag funderar lite på min roll och plats…

Detta är samma avdelning som för ett år sedan, men tänk på hur många sjuka som passerar på den tiden? Alla kräver vård och omtanke, samtidigt så handlar det i många fall om unika, krävande och spännande människor. Trots detta så minns personalen mig?! Inte bara till utseende – jag hade dessutom då fullt Beppe Wolgers skägg…

Hur kan de ens minnas mig? Visserligen såg jag att de köpt in de där korta laddningssladdarna som jag introducerade och tipsade dem om. Men minns de kanske mig för att jag verkligen är så sjuk att de har mig som varnande exempel på interna kurser? Fast å andra sidan ler alla väldigt varmt emot mig då de möter mina ögon.

Hoppas att kroppen ändå kan känna av deras fantastiska värme och omtanke, så att jag kan kunna bryta ihop utan rädslan för att inte kunna sätra ihop mig själv sen.

Har än så länge, med undantag för måltiderna, bara suttit i skräddarställning på sängen. Försöker arrangera själen så att alla bitar skall kunna fall utan att skada någon annan.

Har inte tagit upp någon av böckerna som jag hade med mig ännu:

Lin Yutang – Konsten att njuta av livet
Hernán Huaraxhe Mamani – Kvinnosjälens Kraft
Kurt Vonnegut – Bagombo Snuff Box
Saul Williams – The Dead Emcee Scrolls
Saul Williams – ,Said the Shotgun to the Head

Varken motivationen eller orken finns, den är ännu långt borta. Men jag vet ändå att nu när jag är här och kommer få hitta tillbaka, så kommer jag kunna vända bladen igen. För trots närvaron av ett tungt mörker så kan jag ändå fortfarande förstå och lita på min logik och intellekt.

Hoppas bara att jag verkligen får sova bättre i natt, och slippa börja varje stund när ögonen stängs ned att känna av det otroliga lugn som jag tror uppatår ögonblicket efter att man lämnar broräcket på en riktigt hög bro… speciellt då jag vaknar och försöker somna om gång på gång på gång..

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on another 24

another 24

“We meet again, Mr. Bond”

Får den meningen i huvudet då jag väntade på att få komma till avdelningen. För vad säger man? Kul att ses igen? Trist att ses igen?

Det var i de tankarna som jag hörde meningen någonstans i bakhuvudet. Men jag vet inte ännu om det är jag som får den sagt till mig eller det är jag som säger den.

Jag kom till samma avdelning som jag var på för ett år sedan.

Avd. 24

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on friskhetstecken

friskhetstecken

Det är svårt att ställa sig utanför.

Känner hela tiden att jag vill göra något för andra, samtidigt som jag känner att jag måste ställa mig utanför mig själv… Så att jag kan se och hjälpa mig själv också.

Än så länge kan jag verkligen inte ens slappna av eller än mindre ställa mig vid sidan av mig själv. Jag måste vara patient och vårdnadshavare på sammagång. Min egen ledsagare i ensamheten. Det är svårare än vad man tror.

Så fort som jag ser på någon och den talar med mig åker alla mediatränade masker på… Jag ler med ögonen, svarar varmt, lyssnande och närvarande. Som med den 24 åriga tysken som trodde jag var minst 12 år yngrw och att jag dessutom var ett Opeth fan. Han söker ständigt kontakt. Samma sak med en skrattande äldre finska.

Jag får tvinga mig till att inte se på dem eller systrarna, bara strirra ner i min kopp eller rakt fram, just för att kunna få landa. Få mitt eget utrymme. Samtidigt så går det ju så mycket emot min natur. Jag tycker alltid det är viktigt att se folk i ögonen. Gör det alltid med tiggare, uteliggare och musiker. Jag söker deras ögon när de frågat mig om pengar och visar min medkänsla när jag samtidigt säger “tyvärr!”.

Nu måste jag plötsligt vara som gemeneman på stan och sätta på mig skygglappar, stänga av ansiktet och bara stirra ut i min värld.

Känns rätt sjukt att jag måste bete mig på ett sätt som är den normala normen för att kunna vara sjuk.

Det får en att fundera. Hur sjukt är egentligen inte det sk. friska samhället?

Jag måste vara frisk för att man skall se att jag är sjuk. I alla fall på ytan och i alla fall för att jag själv skall kunna se och förstå det.

På riktigt.

Feb 12, 2013 - tankar, videos    Comments Off on änglamark

änglamark

Stärker

Man sa en gång att jag var en ängel

med brutna vingar

Nu är jag bara en bruten ängel som vittrar

sönder

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on likt masker

likt masker

Så märkligt.

Det serveras frukost och jag är hungrig, men ändå tar jag inget.

Vill ju inte vara till besvär eller ta för mig.

Kan inte slappna av här. Längtar till det att jag kan komma till den riktiga avdelningen. Just här samlas ju alla, och det är jobbigt att känna ett ansvar och vara social mot de som har det tyngre än mig.
Jag vill ju kunna hjälpa andra, men samtidigt behöver jag mitt egna utrymme.

Har inte kunnat släppa ut eller fram något ännu. Känner bara av ångesten och paniken som ligger bakom ytan…

Men det är ju sånt som inte märks på ytan.

inte

så märk likt

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on drömlandskap

drömlandskap

Sovit och vaknat… varit trött men inte kunnat sova… somnat lite till… allt fullt påklädd ovanpå sängen.
Trodde klockan var minst 07, men den är precis 04.

Vad trött jag blir, dock i helt fel bemärkelse..

Suck. Panik. Ångest.

…samt en känsla av att inte räcka till. Inte ens för mig själv.

Sprängande huvudvärk också, troligen som bieffekt av att jag druckigt för lite under dagen.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag känner och mår som jag gör heller – för kroppen har ju ingen inbyggd GPS som känner av vart jag är, för att göra allt bra. Så varför skulle något blivit bättre av att byta ställe för en natt?

Önskar bara jag fått sova, men allt jag känner är en enorm tröttsamhet på ensamheten och mig själv.
Ångest, panik, ensamhet och trött.

Vilken härlig blandning för drömmar…

Pages:«12345»