Mar 26, 2013 - tankar, videos    Comments Off on Att söka det bortom inom sig själv…

Att söka det bortom inom sig själv…

Våren smyger omkring utanför och känner svagt på det ljumna gruset på trottoaren som slingrar sig över kullarna och runt husen. Den letar efter en plats att slå sig ner på och jag känner hur den rycker i min själs känslor…

Vad är det som jag skall söka?

Jag inser att jag inte vill ha någon som gör allt åt mig, men däremot någon som ständigt är ett bollplank. Att få bolla en tanke, en idé, en känsla eller en upplevelse – vad svaret blir är inte det viktigaste, även om det verkligen inte är oviktigt. Jag måste känna människan och en gemensam lust att utveckla något.

Jag behöver verkligen känna det stödet, den närvaron, den viljan och lusten.

Det är inte alltid jag själv har svar på allt – men bara att ändå ge ett svar, visa att man finns och lyssnar. Det är viktigare än att förstå. Man kan alltid lära sig att förstå med tiden, men om det kommer stunder då man inte finns och inte lyssnar, då kommer man längre ifrån varandra än vad man tror.

Det krävs något äkta för att klara sånt.

Det som skapade äktenskap i tidigare generationer, där man ansträngde sig. Där man offrade och kämpade – självklart med noll tollerans för otrohet och liknande, men bara för att man hade olika intressen, tyckte olika om något etc – så behöver det inte betyda att det inte är värt att satsa på. Jag tror att vi ser mycket av det i den invandringspolitik som vi har. Vi har glömt bort att umgås som människor som tycker och tänker olika – vi tror att alla i vår egen värld måste tycka, tänka och vara samma som oss själva.

Det gäller på båda sidor av främlings staketet. Vi vill så väl, men som Victor Vem så klockrent sa; “Måste alla blommor ha samma färg?“. Det blir så lätt att vi blir blinda i vår egen jakt på vad som är bäst. Vi glömmer bort att lite vanligt gräs i en bukett-blommor blir otroligt vackert, vi ser det bara som ogräs – för det är ju vad det är, det är ju inga blommor?!

Vi ser bara människor som är exakt samma som oss själva, även om dem och vi är annorlunda från andra. Men vi ser inte själva hur likriktat vårt arbete för mångfald blir i många fall.

Lite som en kompis som ville göra en grävande film om en annan bekant, och han gjorde ett riktigt arbete med att fråga folk om honom och gjorde ett bra reportage – men han glömde att fråga personen i sig, han glömde att låta honom få ta del av det – istället blev det hela till ett smutsigt knytnävslag mellan hans öppna armar. Killen bakom filmen förklarade att det var något som personen var tvungen att vänta sig som halv offentligperson.

Vi har glömt bort att trots att man som offentligperson bör räkna med att bli granskad, att man faktiskt också skall ge dem samma respekt och möjlighet att få försvara sig själv som vem som helst annars.

Men vi ser inte det, när vi enbart ser blommor av samma sort…

Comments are closed.