Archive from March, 2013
Mar 26, 2013 - ljud    Comments Off on Sanningen om Robert Valsinger

Sanningen om Robert Valsinger

En kompis skickade över lite låtar och undrade vad jag tyckte – detta blev mina valda ord för att beskriva det jag hörde:

Pastelltightsen smiter tätt omkring Wowowo, där Valsinger på sitt karismatiska sätt bryter upp den plastbeklädda fasaden med sin sång som placerar sig kring hörselgångarna som det uppriktiga samtalet från en ny bekant klockan noll tre under en sommarnattspromenad med alkoholens ärliga vingslag. Sedan blir det rullskridskor och ungdomsdisco i en själfull och skamlös återblick till 80-talet, för de gånger man i stockholmsnatten blir Sentimental då stadens dofter och ljuset blickar till en med alla de minnen som de skapat åt en. Adolfson & Falk ligger och vilar över den tredje låten Olika Soffor, men till kontrast mot den elektroniska korrektheten och smekande syntslingorna, så kryper ordmassorna från Robert likt en privat myrstig mellan taktslagen med en lätt kliande precision. Som en ryggsäck packad till en skolutflyckt, presenterar Hon Luktar Som Du slutligen sitt tillstånd, där vi möter något tryggt och familjärt ur minnesbalken.

Allt detta är inte överproducerade Hollywood ambitioner, sentimentalt smetiga och paseldoftande tillrätta läggda minnen, eller ett hippt flirtande med historiska vingslag. Detta är hembränt och personligt, detta är ärligt och irriterande, detta är allt det som egen musik borde vara. Detta är formen av en mänsklig personlighet.

I grunden så gjorde han sig ett namn som rapparen Bashie , men chockade mig då han började flörta med folk musiken under sitt egna namn på ett album som jag fick äran att släppa via det lilla opretentiösa, men grammis nominerade skivbolaget som jag drev själv under ett par år. Jag älskar människor som vågar gå emot det lätt och vågar överraska.

Mar 25, 2013 - tankar    Comments Off on drömbilder på flourpapper

drömbilder på flourpapper

Nu har jag haft såna där jobbiga drömmar som bär verkligheten igen.

Först så var jag irriterade på hur några i en korridor spelade hög musik via TV:n och inte ville sänka – hur mycket jag än skällde på dem. Tillslut vaknade jag och insåg att det var jag själv som hade musiken på, på den nivån.

Därefter drömde jag att jag skulle visa upp en specifik tröja, men att jag var så trött att jag inte orkade lyfta armarna för att gå igenom tröjorna och hålla upp dem. Det var så otroligt ansträngande. Sen vaknande jag igen, och insåg då att jag hade försökt lyfta armarna i sömnen och att det var därför som det hade varit så svårt att lyfta dem…

Jag hade i drömmen också hört en grymt bra låt, men haft vett att inse att jag låg och sov – fast jag lyckades höra vad det var för grupp, så att jag lätt kunde kolla upp det när jag vaknade…. Trodde jag, för nu när jag kollar bland den gruppens låtar på spellistan så återfinns ingen låt som är snarlik den i drömmen.

SUCK!

Det är som igår.

Då hade jag också tre glasklara drömmar som jag mindes in i minsta detalj när jag vaknade och det hade i sin tur fått mig att vakna genom att jag pratade högt.

Så märkligt….

Mar 25, 2013 - ljud    Comments Off on En molnfri himmel av ljud bilder

En molnfri himmel av ljud bilder

Skall försöka få upp fler av de beats som jag satt och gjorde på telefonen på sjukhuset, antingen här eller på Soundcloud.

Gick igenom några av de former som jag själv skapat och lagt upp de senaste månaderna. Har svårt att själv förstå att dessa grooves är skapade på en telefon…

Sen har vi alla ljuden som jag till och med satte ihop från sjuksängen:

– Alla beats gjorda via den lilla appen G-Stomper för vanliga Android telefoner….

Mar 24, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on Välkommen till världen

Välkommen till världen

Med min äldsta vän, typ 376 år gammal, eller näh… Hrm, nåväl min bästa och äldsta vän, Hjalle, och var jag på releasefest i går. Officiellt så var den för Depeche Modes nya album “Delta Machine” som blandade teknik med blues, men inofficiellt så var det på sätt och vis även min egen releasefest – från det att jag släpptes ut igen…

Vi festade riktigt hård, så jag höll på att sjunka vid 23 tiden, men efter en nypa frisk luft så tog jag mig mig åter in på banan, som jag fortsatte bl.a. med att stjäla någon ÖL. Så otroligt pubertalt, men ändå nödvändigt för just denna kväll. En kväll som inte sett sina dagar sedan en sen ungdom. Hehe.

Men klockan åtta i morse få vaknade jag pigg och fräsch. Aningen märkligt om man hade sett mig igår. Det är verkligen inte ofta som jag festar så hårt – men jag var så trygg och nöjd med livet så det kändes helt ofarligt.

Kvällen lämnade en känslan som var väldigt nära det magiska och den suggestiva mästerlighet som de behärskar så ypperligt när de tar steget fullt ut.

Satte på mig hörlurarna och lyssnade igenom albumet en gång ordentligt och skrev ner lite om ljudbilderna…

EN FLYKTIG IAKTTAGELSE AV ETT ALBUM


Delta MachineDepeche Modes möte mellan industrin och blues, har anlänt.

Med producenten bakom bl.a. The Knifes och Fever Rays, svensken Christoffer Berg och Ben Hillier. Skapas inte ett album, utan de modellerar varsamt en hel stål och läder beklädd värld – som är precis som vår egen vardag, befriad från hittar med hookar, utan fylld med starka, betydelsefulla och själsliga iakttagelser på alla plan.

“That’s all there is
Nothing more than you can feel now
That’s all there is

Let me show you the world in my eyes”

Med en maskinell abstrakthet slår spartanska beats an de första livstecknen på den inledande Welcome To My World, och plötsligt så bryter David Gahans nakna stämma in och lägger ett tunt skimrande hudtäcke över allt. Byggan och refrängen plockar fram en garderob av personligt eleganta kläder, som i ett sätt att visa upp att nakenheten inte är på grund av en brist utan av en uppriktighet.
Efterföljande Angel gräver ner naglarna i den smutsiga marken och visar på albumets maskinblues i tydlig skicklighet, där bryggan häller olja i maskiniet och friskt vatten på den mörka jorden.

Första singeln Heaven bjuder på det vemod som har kommit att så ofta spegla gruppens fingertoppskänsla. Ju mer man lyssnar på låten desto mer finner man alla de små detaljerna som bygger upp maskinparken. Det är som att stilla överblicka ett konstverk av smutsig, arbetande metall – där kugghjulen hakar i varandra och tillsammans med små små rörelser skapar något större.
En koppling till deras elektroniska bakgrund känns tydligt av på Secret To The End, som är klassisk arbetar elektronik, insvept i den lätta svetten och smutsen från gatans rockattityd. My Little Universe känns som en klockren titel då den ligger mot samma nakna bröst som inledande Welcome To My World. En abstrakt taktkänsla, kryddat med en spröd naken stämma – som kontrasteras med en inlindade bas, och ljudet av en skyddande blick över ett nedgånget samhälle. Magiskt!

“When you’re falling
I will catch you
You don’t have to fall that far
You can make it
I will be there
You were broken for the start”

Riktig söder blues växer fram på Slow. Arbetets historia andas långsamt i takt med eftermiddagshettan från den uppvärmda asfalten. När vi landar på Broken, så kliver vi tillbaka i minnen av Human Leage och bjuds in i en elektronisk dekadens som endast minnet håller vid liv.
Endast iklädda vita saronger ställs vi ensamma i fabriken efter sista arbetaren gått hem. Maskinernas sista vilande suckar pusar ut försynt i bakgrunden och det heta stålet svalnar sakta av under The Child Inside.

“I can hear that dreadful overflowing sound
And watching from afar I see a child is drowned
The child inside your heart”

80-talets radar blinkar intensivt i takt med de snabba ryggknackningarna på Soft Touch/Raw Nerve. En lekfullhet kopplat till tidens marscherande bygger upp Should Be Higher till lätta musikaliska andetag, som får en att andans mellan smutsen, metalens hetta och bluesens tyngd på ens axlar. Likt en del av ett partitur från Swedish House Mafia som trillat ner i en hink med tjock olja och blivit renskalat samtidigt som de polerade ljuden rostat och kugghjulen fylts igen med mörk jord, blir den mentala bilden av smattrande AloneSoothe My Soul är maskinens hjärta och puls, med en vokalstämma som naken slingrar sig med en erotisk känsla kring lika naket polerat stål. Bluses drar slutligen ner en via ett kraftigt grepp om nackhåret på Goodbye, och med en kuslig skicklighet andas av blusesen hela musikaliska arv, genom blankt stål som badar i olja.

“No need to feel ashamed
There’s nothing to be gained
When your dreams are in the past”

Deluxe Utgåvan bjuder även på Long Time Lie som följer i hela albumets magiska millimetiska ljudbild, där små små delar ligger och skaver mot varandra och lockar fram en  krävande personlig närhet. Det går inte och stå utanför och bara ge detta ett halvt öra – då ser man inte mer än vad man gör i gatahörnet då man väntar på en kompis. Du måste kliva in i deras värld för att kunna se och upptäcka den fullt ut. Albumets lättaste spår är Happens All The Time, som lockar in en i sina snällt eleganta lätta sound, för att sedan lämna en för ett ögonblick med öppna ögon mitt i en okänd korsning i en värld som man annars ständigt blundar för. Näst sista Always och också lätttillgängligare, även om den också bär sina personliga anslag som visar på den otroliga personligheten som samtliga av albumets låtar uppbär. Frågeställningen, “Har albumet några hits?”, blir genast bortplockad för att ersättas av; “Har någon av låtarna någon personlighet?”. Svaret blir det mastiga; “Ja, alla”. På det sättet är detta ett otroligt unikt album.

Allt avslutas med den industriella All That’s Mine som samtidigt som den slår sina slag för framtiden, så bärs den av historiens stora och starka vingar – en perfekt sammanfattning på ett album som tar dig med till en nya värld av gamla platser.

“Like a ship on the ocean
Heading out to sea
You can hardly see it now
It’s a lot like you
Lost like me”

epilog: När jag tog buss 114 hem efter en rask promenad i det strålande vårvädret, så upptäckte jag det nyfynna universumet igen. För där på bussen, så bildades ett groove som lätt hade kunnat passa på albumet med en mullrande basgång och flera olika små ljud som slog an en rythm medan stationsutropen blev till en kreativ refräng. Värmen, ljuset och ljuden. De skapade nya extra spår till ett album som inte slutar efter att albumets sista ton tagits, utan fortsätter utanför i livets industriella passager.

LYSSNA PÅ: SPOTIFY

Mar 23, 2013 - tankar, videos    Comments Off on fingertoppars bilder i osända morsetavlor

fingertoppars bilder i osända morsetavlor

Jag har varit på väg att redigera lite bilder från nyss, och då – fotografier som spänner mellan 2013 till 2010. Såna som blivit liggande helt orörda. Det är spännande att återkomma till gamla ögonblick med nya ögon. Fast när jag satte mig igår och skulle fixa lite, så fastnade jag i förarbetet och inarbetet.
Dels så kom jag inte på hur jag skall göra ramen för bilder bearbetade 2013, då jag brukar byta ram varje år och sen så tog det stop i själva arbetet inne i bilden, då jag varit ifrån bildredigeringen så länge både i Lightroom och Photoshop att jag inte längre hade minnet i fingertopparna.

Det skall bli spännande att se i veckan hur livet tidigare varit i fångade ögonblick…

Mar 23, 2013 - tankar    Comments Off on himlen målar inte på beställning

himlen målar inte på beställning

Tiden. Vi tror att det är något bestämt. Men i själva verket så är En timme och Ett liv, samma sak i grunden. Det är något som alla upplever och förvaltar olika. Vi försöker bara göra det samma för alla genom att dela upp det i så små beståndsdelar som helst – men ändå så kommer någon säga att något går snabbt och en annan tycker samma sak tar en evighet.

Jag försöker ta vara på den. Tiden alltså. Att våga ställa frågor och att våga ta tag i saker. Förmodligen så är detta helt fel tillfälle för det – finns nog inte ens något rätt tillfälle för något så ogenomtänkt. Men kanske är denna lucka i tiden efter min sjukhus vistelse helt fel, för jag minns ju inte vart något är, minns knappt vad som finns och inget är klart – och då ser jag bara på hemmets närmaste hud.
Sen ovan på det så skall man ju möta människor på olika sätt.

Ta ikväll till exempel, då skall jag på release festen för Depeche Modes nya album tillsammans med min äldsta vän. Jag måste raka mig och hitta kläder. Självklart så tar hyveln för mycket, då jag inte använt den på ett tag. Men i mitt nytänk om tiden, så spelar inte såna små saker så stor roll – det avgör ju knappast hur kul jag kommer ha det. Eller hur?

Samma sak till att våga ställa frågor, som egentligen är otaktiska och helt för rakt på – men å andra sidan, vad gör det egentligen. Det är inte gentilt och smidigt, men det är ärligt och uppriktigt – och kanske man någon gång kommer till den punkten där det goda vinner, där rakhet, ärlighet och allt sånt där som alla säger är så fint, men ingen av oss nästan visar vår uppskattning för. Kanske, kanske, det en dag faktiskt tar sig igenom allt annat som skymmer dess väg och kanske det är samma dag som vi faktiskt kan se kvinnor för de likvärdiga människorna de är – lika så med ungdomar och barn. Att våra nationaliteter inte är något annat än tonfallet i våra röster – där vem vi är, vad vi säger och vad vi gör blir viktigare än vad vi lyckas måla upp och försöker sälja in?

Mar 21, 2013 - tankar    Comments Off on frågan

frågan

För någon månad sedan så såg jag en logik och en lösning i att korta av mitt eget liv.
Nu ser jag såna tankar åter som något vansinnigt, men däremot så har jag burit med mig en sak från den mörka kanten – och det är tidens ofantliga korthet och det ofarliga, men så otroligt viktiga i att våga ta steg till möten. Man förlorar inget – man vinner bara erfarenhet och så mycket som man inte räknat med….
Det gör ont i magen, och man bär ett lätt illamående, men på något sätt så känns det ändå värt det?
Jag vill lära mig så mycket.
Idag så blev jag introducerad för EFT och Tappin’, något som känns oerhört spännande redan enbart i sin struktur och tankesätt. Just att få tankarna att ta en annan väg än den man är van vid.
Samtidigt så är det en oerhört tung dag då jag också får annan erfarenhet och sanning inslagen i mig, sånt som river upp ett helt liv – men mitt i allt detta så vågar jag mig ut med att ställa känsliga frågor där jag absolut inte känner till några svars vinklar eller toner – något helt okänt, men lockande och otroligt fascinerande.

Resan börjar med det första steget och erfarenheten börjar med den första frågan…

Mar 20, 2013 - tankar, videos    Comments Off on Längtan

Längtan

Jag fryser.
Det är inte så konstigt, för det är ju kallt ute.
Massa snö och is samt bitande vindar, samtidigt som jag går i kortärmad tröja.

Men den kroppsliga kylan kommer inifrån.
Känner att jag inte har något grepp på vardagen alls.
Jag vill så gärna hålla fram en hand med en magiskt vanlig dag som ligger och försiktigt ruvar i mitten av handflatan. Jag söker inte det där onaturligt magiska, utan jag vill ha den där vardagliga magin. Den där man ser människor, hör själar och hjärtan.

Jag vill känna det som skapas. Det är en sån oerhörd längtan. Det är som min ryggrad som blommar. Mjuka kyssar i varmt regn. Det är så fundamentalt, så basalt och så självklart. Som att andas.
Att leva under lätta och varsamma fingrar som fjäderlätt kittlar en förväntansfull hud.
Jag ryser.

Mar 20, 2013 - tankar, videos    Comments Off on För väckelse…

För väckelse…

Jag vet inte längre vart jag är.

Det är en oerhört märklig känsla och iakttagelse. Det är liksom som om jag förlagt mig själv någonstans.

Jag hittar inga handtag, inga riktningar och inget sammanhang längre. Allt är bara samlat kring ett kliniskt konstaterande av att jag är här. Men så fort som man börjar granska här så löses dess beståndsdelar upp i ett fint, fint pulver som försvinner i snöfallet.

Själv tror jag att jag behöver ett levande spektrum att stötta mig emot, få möjligheten att utvecklas, invecklas, avvecklas och åter väckas. Få uppleva livet och vara med i dess ständiga utveckling.

Så mycket i livet handlar om att sova, att blunda och att drömma. Men jag tror mitt kall ligger bland de vakna. Jag vill vara vaken bland andra, hjälpa dem att få leva tillsammans med sina egna drömmar.

Jag vill leva med orden och människorna.

Men finns de ens kvar i vår värld längre?

Förskräckelse

Ordbehandling.

Pages:«12