Archive from April, 2013
Apr 23, 2013 - ljud    Comments Off on SNÄLLA!

SNÄLLA!

Reading Time: < 1 minute

Utvecklaren av det lilla program som jag använder för att göra mina små beats på, G-Stomper, kontaktade mig idag. Han tyckte att jag skulle delta i en liten tävling för Android musiker – jösses, när blev jag musiker? Jag går ju bara på känn och leker mig fram nu, inget seriöst överhuvudtaget och kan knappt avgöra om en ton är ren eller falsk…

Nåja, i och med att det inte är några direkta priser i form av saker och pengar i det hela, så kände jag att jag kanske ändå skulle kunna ställa upp – just for fun, så att säga.

Man får delta med flera spår, så jag tänkte skicka 2-4 stycken… MEN, här är kruxet, jag vet inte vilka!!??!

Kan DU hjälpa mig?

Droppa mig bara ett meddelande på Facebook eller via mailen på me@amelin.se, och säg namnet på dem som du tycker är bäst – om du orkar och har lust, även varför just de är bättre än någon annan!

Här är soundcloud länken där du kan lyssna på flera:
[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/users/29279501″ params=”” width=” 100%” height=”450″ iframe=”true” /]

Och här följer ett gäng som jag inte haft tid att göra något mer med:

l000001

f000023

f000022

f000021

f000020v1

f000020v2

f000019

f000018

f000016

f000015-2

f000014

J Ä T T E T A C K för hjälpen!

Apr 16, 2013 - tankar    Comments Off on att få tro eller inte tro

att få tro eller inte tro

Reading Time: 4 minutes

En nära vän skickade mig en text på facebook ang. Omar Mustafa, med orden: “En bekant till mig delade detta och jag tänkte att det kunde vara intressant för dig att läsa vad motståndarna skriver“, sen följde en text som egentligen inte alls handlade om Omar Mustafa, utan var den sedvanliga västerländska kritiken mot Islam.

Jag läste igenom den – vilket min vän inte hade gjort, och påpekade att jag läst oerhört mycket från den sk. motståndarsidan, då de är nästan maniskt aktiva i alla trådar och inlägg. Jag förklarade att detta var bara kritik mot en religion och inte han personligen. Det handlar om att vara emot islam, en religion som väldigt många i Sverige har som sin tro – både män och kvinnor…

Jag försökte snabbt förklara att deras resonemang är samma som att anklaga alla svenska kristna att tycka samma sak som den konservativa kristna högern i USA, eller att de som är för kapitalism att se ner på människor.
Och så vidare.

Orsaken till det hela som skett i Sverige handlar INTE om Islam i sig, vilket motståndarna inte bryr sig om. Det handlade bl.a. att han träffat vissa personer och inte tagit offentligt avstånd till de ANDRAS åsikter och så vidare. Anklagelserna var många, låga och ogrundade.

Men läser man bara motståndarnas resonemang så missar man till och med vad media drevet felaktigt anklagade honom för och vad som blev grunden till hans avgång – vilket INTE var Islam i sig.

Grunden är ÄVEN att vi säger oss ha religionsfrihet här i landet – vilket skall ge honom rätt att fritt utöva sin religion. Men INGEN politiker har sparkats för att den varit kristen, trots att kristendomen också har en människosyn som stundtals är förfärlig – som t.ex. sin syn på homosexuella….

Men min vän förklarade att det inte handlade om varför han sparkades. Utan att han borde inte ens tillåtits bli invald, inte p.g.a. av att han är religiös utan p.g.a. att han är AKTIVT religiös.

Jag kan till viss del hålla med i grundtanken om att religion och politik skall vara två olika saker, MEN samtidigt så skall politikerna representera Sverige och idag är vi ett land med väldigt många aktivt troende Muslimer och som samhälle så gör vi inte den distanseringen när det kommer till kristendomen – det är DÄR poängen i det hela ligger…

Den dag som vi gör SAMMA SAK med kristendomen, då kan vi föra en debatt om hurvida någon enskild politiker skall fråntas sin plats för att han är aktivt religiös.

Det är min poäng.

Så länge som vi TILLÅTER aktivt kristna att vara politiker, så bör vi också tillåta andra utöva andra religioner aktivt. Vi TILLÅTER ju t.o.m. främlingshatare att ha ett eget parti, men en enda inröstad medlem skall sparkas för att han aktivt är religiös i en religion som inte är samma som vår?

Rätta till det grundläggande problemet istället för att få det att handla om något annat liksom….

Sen kom det ett resonemang som fick mig att hoppa till lite: “Du får inse att de politiker som vill sympatisera med Hitler eller inbjuda människor människor som sympatiserar med Hitler, de väljer att tillhöra ett parti med samma åsikter. Främlingshatare väljer ett främlingshatar parti. Hur tror du han skulle passa in där tex? En politiker som är aktivt kristen väljer att tillhöra ett kristet parti. Vill man vara aktiv muslim och politiker så bör man starta ett sådant parti. Om han har åsikter eller sympatier som inte är enligt de övrigas så passar man inte in.

Vilket fick mig att undra om det inledande resonemanget, vilket fick i sammanhanget det konsekvensen att Socialdemokraterna måste vara ett utifrån tidigare resonemang om Islam, ett kvinnohatande parti e.t.c., i och med att han valde att tillhöra det partiet?

Vännen förtydliga och sa: “Nix, men han borde kanske valt ett sådant parti” och la till “Jag tror förövrigt inte alls att alla muslimer är kvinnohatare eller homofober.

Sen förde jag själv ett resonemang där jag nu hoppades att man gjorde en undersökning om vilka i samtliga partier som är AKTIVT religiösa och att man använde samma regler för dem, som man vill göra gällande för Omar Mustafa.

En annan bekant skrev att det “Islamska hotet” som hela tiden dyker upp, påminde väldigt mycket om det Judiska hotet som man en gång i tiden trodde på. Tänkvärt.

Sen såg jag ett till fantastiskt talande och tankeväckande inlägg från en gammal skolkamrat:

    “Vem sitter på makten över “får”, i “vem som får uttala sig”? Ingen! Det är lyxen med att leva i en yttrandefri stat! Däremot verkar väldans många förväxla att bli motsagd med att bli “tystad”. Tips: kör lite prao i Belarus, Honduras, Kina, Saudiarabien mm och säg lite obekväma saker offentligt där …”

Det jag tycker är lite skrämmande, och talande om samhället i stort, är att min vän inte var så intresserad egentligen – men tyckte det var viktigt att jag fick ta del av den andra sidan i just detta. Även om min vän aldrig sagt så när det kommit till Sverige Demokraterna eller liknande (Nu är vännen verkligen inte någon som sympatiserar med främlingshat, rasism eller något liknande), men just när det kommer till detta med religion så blev det plötsligt väldigt viktigt – även om vi i alla tider svalt kristendomen utan att ifrågasätta den på något större sätt – utöver tycka att det är fånigt att vi inte längre får sjunga de sånger vi alltid sjungit eller ha skolavslutning i kyrkan o.s.v.

I ena stunden så slåss vi hårt mot gamla regler och säger att de måste anpassas, i nästa stund så slåss vi hårt för gamla regler och säger att de inte skall behöva anpassas.

Vi behöver stanna upp och se det hela i ett större perspektiv och förstå vad ett land och ett samhälle är och vilken roll både religion och politik har i det.

Någonstans så har vi glömt bort allt, och går på allt…

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on Förändringen av ansvarets kvarvarande roll

Förändringen av ansvarets kvarvarande roll

Reading Time: 4 minutes

Gjorde ett kort beat idag, som får symbolisera något mellanting om vart jag är…

Kom till att fundera om en sak – med detta hur tiden hela tiden förändras trots vi tror att den är densamma.

Vi säger oss vara inne i Internet åldern, och för några år sedan så hade vi t.ex. tidningen Internetguiden som guidade oss till olika spännande sidor på nätet, där vi kunde få reda på mer. Men jag vet inte ens om den tidningen finns kvar längre.

För någonstans så har intresset för helheten försvunnit och det är Pinterest, imgfave, tumblr, twitter, youtube, instagram och facebook som står för det vi söker på nätet – det skall vara något kort spännande, roligt, eller sorgligt. Något vi snabbt kan ta ställning till och framför allt dela med av oss till andra för att visa vart vi står och vad vi gillar/ogillar.

Lite som detta, är det som jag tycker är så lustigt i den tragiska situationen ang. det senaste mediadrevet – De allra flesta som hänvisar till vad som stått i kvällspressen, är samma personer som annars brukar tala högt och brett om hur dålig kvällspressen är.

– Men det visar ett litet sammband – är det något som vi vill ta ställning till och det är förpackat på rätt sätt så delar vi ohämat oss vidare av det.

Det kritiska tänket försvinner när det tilltalar oss på något plan och det är det som är det otäcka i det hela när man börjar försöka se opartiskt på en helhet.

Vi sväljer den nya media formen på samma sätt som man en gång svalde gamla uppslagsböcker.

Men vart står alla de som vet och kan saker?

De har inte tid eller lust med nya medier, de tycker det är onödigt och ointressant – så istället låter vi alla de historialösa och okunniga om sammanhang, få sprida nyheterna i det nya mediet för vanligt folk som delar statusar på Facebook eller retweetar något som de tycker var slagkraftigt sagt.

Men vad det innebär…?

Det vet ingen. Ingen bryr sig om hur helheten fungerar. Ingen bryr sig om hur det ser ut rent allmänt. Alla sitter där med sin egen Pinterest vy av livet, som flankeras av instagram och twitter inlägg som en grund för de åsikter som byggs upp…

Det som dessutom är tragiskt, är ju att det är inte bara den andra sidan som får sin kunskap på det sättet – utan även våra egna led får det. Oavsett vilket led man står i. Vad kommer detta innebära framöver?

Det farliga är inte att använda en dator eller en smartphone för att hämta kunskap – utan det är frågan vart man hämtar den… Idag finns det inga föräldrar som hjälper sina barn att lära sig källsöka ordentligt på nätet, eller läsa en ebok. Vi ser mobilerna som leksaker som bara tar upp tid, medan barnen ser dem för vad de är deras fakta insamlare, deras kunskapsbank, och deras kontakt med omvärlden.

Vi försöker skydda barnen mot porr och drogsidor, men varifrån de hämtar sin fakta vet vi inte. I någrafall kommer deras fakta från Wikipedia, i andrafall från Flashback eller något sida som kan ha ett helt partiskt perspektiv. Hjälper vi barnen med att se och förstå det? Självklart inte – “Kvällspressen gör ju framsidor av twitter inlägg, så varför skall vi begränsa våra barn….?”

Men det handlar inte om att begränsa, utan att precis som förr i tiden när barnen lekte fritt i skogen – vi förklarade för dem vilka saker som kunde vara farliga, varför, och här kommer det viktiga – VI LÄRDE DEM HUR DE SJÄLVA SKULLE KUNNA SE OCH FÖRSTÅ DET! Vi förklarade att starka färger ofta var till för att lura till sig byten och var giftiga saker, som färgstarka svampar eller bär.

Vi lärde dem saker om den värld som de vistades i. I dag så låtsas vi inte om den värld de är i, eller så försöker vi gömma sånt som vi tycker är opassande för dem – vilket gör det hela spännande.

Jag har själv tagit det beslutet att på den media server som jag har filmer på som mina barn ser, så finns det en mapp med sk. vuxenfilmer också – som de har tillgång till… De är tonåringar och deras klasskompisar går in på Redtube och liknande sidor, men jag har försökt att se till att ge dem direkt tillgång till filmerna och klipp som ligger så nära den ömhet och respekt som verkligheten skall handla om… Så är de nyfikna, så kan de titta och de får göra det – det är inget som är förbjudet. Men samtidigt så är det något som jag ändå har gallrat ut, så att de skall få med sig en mer korrekt uppfattning. För i den åldern som de är så är de bara intresserade, de vet inte alla avarter eller varianter som finns – de tycker bara att det är fantastiskt spännande att få se. Förhoppningsvis så håller detta dem borta från andra sidor på nätet och kan ge dem en mer korrekt syn på närheten mellan människor.

Jag försöker vara aktiv i barnens värld av appar och länkar som skickas – jag är öppen och delar mycket med dem, och vad jag vet – så delar de allt med mig. Även sånt som de säger att jag inte får berätta för deras mamma. Är det något som jag tycker är fel – så PRATAR vi om det, jag FÖRKLARAR och visar dem varför det kanske är si eller så, bara för att de själva skall FÖRSTÅ och inte bara säga, “Min pappa säger så!“.

Mina barn har fått sett mig storgråta till filmer – som inledningen av nyaste Star Trek filmen, från något år tillbaka – de har fått sett mig krama mina vänner, de har fått sett mig med smink kring ögonen när vi åkt till någon kompis på middag. De har fått lära sig att inget är fel eller farligt, så länge man respekterar och lyssnar på varandra.

Vet du vad?

Precis det är vad de själva för med sig till sitt umgänge med kompisar. Äldsta sonen gör det från ett filosofiskt håll och yngsta sonen gör det från ett entreprenör håll. De är noga med att saker och ting skall bli rätt, att de kan stå för vad de säger/gör och att de samtidigt kan lyssna på andra. Vi påverkar mer än vad vi tror med hur vi INTE agerar och vad vi talar med dem om – för man kan tala samtidigt som man har huvudet i en mobil, eller så kan man tala med ord via den.

Det handlar inte om att de måste lära sig längre, utan det handlar om att VI måste lära oss – så att vi kan lära dem!

DET är vårt ansvar.

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on Regndroppar som föll under fem år från 2005…

Regndroppar som föll under fem år från 2005…

Reading Time: 3 minutes

Jag har nu skrivit ner tankar och funderingar om mitt liv och känslor i snart tio år. Jag började för att få ett utlopp för det som fanns inom mig i ett äktenskap som tyvärr inte gav mig plats, och det utvecklades till mina tankar och känslor under en separation och skilsmässa efter nästan 20 år tillsammans – men med väldigt många andra reflektioner där emellan och en stor viktresa.

När jag stängde ner den, så såg jag till att den sattes ihop till en PDF fil, så att jag skulle kunna återkomma till den och att barnen sedan som vuxna skulle kunna få ta del av den.

Nu tänkte jag att jag lägger ut den här för allmän beskådan – då dess innehåll tidigare varit allmänt. Det hela börjar så här:

    Allt har sin början… (2005-08-29 00:29)

    För mig så känns bara ordet blogg som en felstavning av en gammal skräckfi lms titel, men å andra sidan så är ju hela blogg grejen otroligt skrämmande. Helt plötsligt så har folk fått för sig att inte bara publicera sina tankar och texter utan någon större eftertanke (utöver att de skall vara hippa, eller synas) samtidigt som de inte låter tankarna få löpa fritt och sväva… Nejnejnej, självklart så skall alla kunna kommentera, länka och dissekera det man känner och tänker inombords..

    Men om jag känner så, varför startar jag då en blogg och “Vad gör jag här?” liksom… Bra fråga! …och det är väl precis just därför. Det är en bra fråga, och “bra frågor” a nnars det för lite av i dagenssamhälle – allt handlar om mig, mig, jag och lösningar och svar på allt.

    Tanken är väl att ingen skall behöva läsa detta, utan att det mest skall vara ett personligt bollplank där jag resonerar med mig själv, eller lägger fram tankar för att få dem att klarna och mogna innan jag tar dem till mig igen…

    Förhoppningsvis så kan jag även få den som trillat in här att le över någon felstavning som grundar sig i slarv eller min ordblindhet, samt någon lustig vändning av en mening när orden kastas runt eller särskrivs.

    Vad denna blog kommer att fyllas av är allt från självömkande, frustration, glädje, frågeställningar, kvasifi loso ska funderingar och annat som förmodligen inte ens är intressant för den närmaste kretsen av folk som är “med Melin”…

…och följs med några bilder och tankarna till dem, för att sen över gå till en mer regelrätt dagbok/blogg med orden:

    Ögonblick av närvaro (2006-06-06 20:44)

    Det är livets all måsten som gör nyfi kenheten så värdefull och ger de små små stunderna av lycka sin enorma kraft och lyster…

    Det fi nns alltid något underbart och fint med allt – det är bara en fråga om att ta sig tid att se det, skrev jag nyligen till en person, och det känns också som en bra inledning på detta försök till någon form av dagbok och tankeplank.

    Hade först seriösa tankar på att kalla dagboken “Het, svettig, ohämmad snuskig sex med livet i behåll”, men, sen kom jag på att all sex inte var snuskigt så jag fi ck komma på ett annat namn!

    – Vet egentligen inte till vad och varför jag startar en dagbok nu, när jag aldrig haft intresse av att skriva någon tidigare i livet – kanske är det på grund av nyfi kenheten över att starta något nytt? Kanske är det för spänning att se vad orden vill säga mig?

    Min pappa, konstnären, förklarade en gång för mig då vi var på semester och vi hade en egen liten tecknings/målnings kurs, att man inte skall teckna det man ser, utan att teckna mellanrummen – det är först då som sakerna blir som de ser ut. Man målar annars mest från minnet av hur ett träd “ska” se ut, utan att titta på hur löven, molnen, fåglarna och grenarna samspelar… Som Picasso sa när en mamma frågade honom varför han hade målat en ko som han gjort, hennes dotter kunde ju tro att en ko såg ut så.. Picasso svarade lugnt, “Det är kon’s uppgift att göra kor – inte min”
    “Grisen slaktas och off ras på altaret när den blir för fet och vackra fåglar är det första som jägaren skjuter för deras praktfulla fjäderskruds skull.
    – Varför inte ta det med ro?”
    Chuang-Tru

Totalt landar det på nästan 1.700 stycken sidor, några bara med en enda liten anteckning på och andra fyllda med ord från sidans topp till dess botten…

Här kan du ladda ner den, om du är intresserad av att blicka in i ett liv som en gång var just här idag: Regndroppar 2005-2010

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on Viljan att stå upp i regnet men oförmågan att kunna

Viljan att stå upp i regnet men oförmågan att kunna

Reading Time: 2 minutes

Idag skulle jag gått på Jag stödjer socialdemokrati men inte islamofobi som handlar om socialdemokratiska partistyrelsens obehagliga behandlade av Omar Mustafa, som jag själv också skrivit lite ytligt om här, om att våga stå upp med tiden…. (Sen har jag SJÄLVKLART också skrivit under uppropet som finns här: Upprop för en socialdemokrati utan islamofobi.)

Men tyvärr så har min rådande ekonomi som sjukskriven och utförsäkrad, fått mig att göra valet mellan att åka tunnelbanna eller att köpa frukostbröd till mina barn och lite mat till mina katter. Det känns fruktansvärt att något sånt skall kunna vara ett hinder för att visa att man står upp för människor.

Men jag lovar att prata med mina barn om det och försöka föra en diskussion med alla som jag möter, kring vikten av att ha röster som hörs.

– Dagens samhälle ser inte ut som det gjorde förr, så vi måste börja våga vädra gamla cementerade värderingar och se över hur verkligheten är idag och framför allt i morgon. Vi måste ta med oss historien till framtiden, inte föra framtiden tillbaka till historien.

En av mina vänner sedan över 30 år tillbaka, och aktiv inom Arbetarrörelsen, skrev ett inlägg på Facebook som säger ganska mycket om hur fel allt blivit idag, han skriver:

    Socialdemokraterna – rörelsen jag sympatiserar med och varit medlem i i 30 år – är idag ett parti utan integritet. Ett rö för vinden i medieblåst. Jag anmäler mig härmed för uteslutning på följande grunder:
    Islamofoba böjelser – Jag betraktar Per Gudmundson (SvD:s kraftigt islamistkristiske ledarskribent) som en vän och brukar både läsa och lyssna på honom utan att alltid ta publikt avstånd. Jag har vid flera tillfällen haft israeliska ungdomar boende hos mig som på allvar framfört åsikten att de vill driva ut alla muslimer ur staten Israel och mandatet Palestina. (De var medlemmar i israeliska labours ungdomsförbund). Jag har heller inte då tagit publikt avstånd, inte ens slängt ut dem. Jag har sett partiledardebatter med Jimmie Åkesson utan att i efterhand ta publikt avstånd och har därmed legitimerat honom som politisk kraft.
    Antisemitiska böjelser – Jag har muslimer i släkten, muslimer som på allvar anser att Israel bedriver apartheidpolitik och att detta hänger samman med att det är en judisk stat. Jag har vid flera tillfällen lyssnat till antisemiter och tagit del av deras skrifter, oftast utan att därefter göra avbön i medierna och be om ursäkt. Jag har offentligt tagit avstånd från partiets israelpolitik, särskilt under Göran Perssons tid.
    Min uppenbara homofobi – Jag har i hela mitt liv agerat heteronormativt. Jag har skämtat om bögar och flator. Jag har aldrig omfattat queerteori och jag tycker Fab5 var ett töntigt teveprogram och har uttryckt detta offentligt. I min ungdom agerade jag också mot homosexuellas rätt till adoption, något jag ändrat mig kring men aldrig tagit avstånd ifrån.
    Min illojalitet mot partiet – Jag tycker partiprogrammet är dåligt skrivet och därtill för långt och ideologiskt både svagt och vagt. Det är bara början: Jag skrattar högt åt partiets politiska riktlinjer som är babbliga och löjligt fulla med floskler och inkonsistent politik. Jag delar inte partiets uppfattningar i enskilda frågor. Jag betraktar inte VU:ts uppfattningar som mina personliga åsikter.

    Nu väntar jag från besked från min Arbetarekommun om att jag inte längre är önskvärd som medlem eller förtroendevald.
    Kommer jag få ett sånt samtal, nä knappast, jag är ju vit, blond och kristen.

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on kraften för mig själv

kraften för mig själv

Reading Time: 2 minutes

Jag har en sån brinnande tro på mig själv och vad jag kan prestera, men jag VET att jag både kan och vill, så det finns inget behov att behöva bevisa det för mig själv – och det är där min ork och motivation försvinner.

Skulle jag bara ha någon och visa upp det för och få feedback, så skulle jag få orken att utföra underverk med tiden.

Det handlar inte längre om att jag skall tro på mig själv eller göra saker för mig själv. Den grunden finns redan där. Men att bygga ett slott för att endast själv bo i det är bortkastad energi, jag behöver min familj och samhälle för att kunna bygga slott, ställa till med en egen cirkus där jag är alla clowner och för att göra mer än vad som behövs för min egen överlevnad.

Jag är på något sätt som en jätte, ett troll eller en storfot just nu. Allt som görs, görs för min egen överlevnad och i harmoni med naturen, inget överflöd eller stordåd – även om jag är kapabel till dem och drömmer om att skapa dem…

Mitt bekräftelse behov handlar inte om att jag inte tror på mig själv, utan jag behöver veta att den andra tror på det jag gör – för att jag skall känna att det är värt att göra något i den riktningen med dem.

Inser att det där kommer från mitt 20:åriga förhållande som satt mig i den känslomässiga situation som jag är i. Där handlade det aldrig om att jag fick positiv feedback för mina saker – utan att jag inte gjort tillräckligt och att det jag gjorde var ointressant. Fick ju inte lyssna på musik, för den var dålig, eller nicka med huvudet till den då jag lyssnade i hörlurar – för att det såg ju fånigt ut.

När jag tog mig ur det hela, så bestämde jag mig för att satsa 100 % på mig, och den som accepterade det skulle få 110% tillbaka… Men sen hann depressionen ikapp mig. Den kunde jag inte springa ifrån, även om jag hela tiden låtsades om som om den inte fanns där…

Nu är jag på väg ur den… Lite det som jag tror nattens dröm handlade om, men samtidigt är jag låst och upp bromsad av alla omständigheter i livet, som hindrar mig att flyga som Peter Pan, och istället får mig att kämpa som Nemo i ett hav av gelatin. Kommer ingen vart och det går långsamt…

Jag behöver bekräftelsen av de där 100% för att ta mig fri – att bara tro och agera för en själv har aldrig gagnat någon. Alla behöver vi en publik eller person som vi vill visa upp vad vi åstadkommit för…

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on i väntan på tvättider…

i väntan på tvättider…

Reading Time: < 1 minute

Tvätttiden fick vänta en liten stund – för inte kunde jag resa mig upp när han låg så gott mot mig, och världen skulle ju inte gå under om jag klev in i tvättstugan en kvart efter utsatt tid.

Apr 15, 2013 - tankar    Comments Off on drömmen om leviterande sorg

drömmen om leviterande sorg

Reading Time: < 1 minute

Nu har jag haft såna där starka och klara drömmar igen…

Först drömde jag att jag var superhjälte, men misslyckades med nästan allt. Jag föll mer än flög…

Sen drömde jag att jag var mig själv igen och hur jag tog mig snabbt ner för trappor… först genom stora kliv och till slut tog jag mig ner för flera våningar i ett ena steg. Så som om jag flög en halv meter över marken och jag vann över de jag tävlade med nedför den.

Sen när vi skulle tävla på riktigt så vart det som luften bromsade mig, jag hoppade t.o.m. in i det öppna mellanrummet som går rakt ner mitt i trappan, men fick stundtals ta tag i både tak och räcke för att pressa mig ner för, för att ens falla.

Sen försvann en vän och vi skulle springa ut och leta… men jag kunde inte ens gå fort. Det blev som att springa i vatten och pressade jag mig att springa snabbare ändå, så började jag flyga/levitera istället. Men inte ens då kunde jag styra farten och knappt ens riktningen… Allt gick långsamt.

Trots att jag kunde flyga och alla såg det, stundtals var jag ett tiotal meter upp i luften… Men jag var så ledsen hela tiden, för mina vänner ville/orkade inte vänta på mig ändå.

Polisen försökte hindra mig att vara i luften och tillslut kom militären, men med enbart tanken så förstörde jag deras pansarbil – fast jag kunde aldrig skada människor.

Hela tiden var jag dock så ledsen och ensam där i luften…

Vaknade ledsen, tung och ensam samt känner mig fasthållen…

Pages:123456»