Det är zoo mat tid nu
morgonens ljudbild
Den står i ganskta stor kontrast mot det senaste som Zac från gruppen Clawfinger tipsade mig om:
Men själva spellistan hemma spänner annars idag från Slaine och Sean Price över till Gil Scott-Heron och Terence Blanchard via Depeche Mode och Combichrist, samtidigt som jag går och väntar på det kommande albumet från H.I.M. och Michael Franti. Känns skönt med så lösa ramar för vad som är “min” musik.
Världen bär allt för många ramar som de försöker få sina bilder att passa i, istället för att anpassa ramarna efter bilderna – på samma sätt som folket får bära samhället, istället för att samhället bär sitt folk. De säger att det är sommartid nu, men jag tror de ändrat på det också – det känns mer som vi lever i en Zoo mat tid, där vi alla blir matade till rovdjuren och hålls inom galler för att inte beblanda oss med andra, eller röra oss fritt…
Man håller till och med ordet isär zoo-mat, för om man hade satt ihop det, och låtit även bokstäverna få vara nära varandra hade det blivit zoomat, som i att granska närmare, se detaljer och låta det som är långtborta, det som är svårt att se, få komma närmare och ta upp hela bildramen för en stund. Men så är inte samhället längre. Vi har glömt bort vårt arv. Vi har glömt bort att allt som byggts upp behövs vårdas för att inte ruttna och falla sönder, vi har glömt bort att invandrare en gång var samma sak som norrlänningar, vi har glömt bort så mycket – men det är för att ingen längre ser, utan alla sitter antingen i sin egen bur och väntar på att få maten inkastad till sig eller så väntar man på att kastas in som mat in i någon annans bur.