Apr 4, 2013 - tankar, videos    Comments Off on nöjesparkens tighta koppel

nöjesparkens tighta koppel

Reading Time: 2 minutes

Fortsätter att fundera på vad det är som gör att samhället som egentligen skall vara en sån fin och trygg sak, så ofta visar sig vara och bli något helt annat.

Vi känner inte längre till vårt egna mänskliga arv. Det är viktigare att kunna landskapsnamn och ekvationer än att förstå att människan är den samma över hela världen och att det endast är tillsammans som vi verkligen kan göra framsteg.

Det finns religioner över hela världen som talar om att man skall älska sin nästa som en själv, men samtidigt så fördömmer de folk som inte är som dem. Vi vägrar släppa in folk och vi tar andra människors plats – och samtidigt har vi mage att anklaga och se ner på andra.

Kärleken är det viktigaste i livet. Kärleken har en gudinna, men ändå så behandlar vi kvinnor som lägre stående – deras olika yrkeskategorier ger mindre betalt än mansdominerade jobb. De tvingas dölja sitt utseende eller anklagas för att uppmana till våldtäckter om de skyller sig för lite. Alla framstående kvinnor ses jämt som ett undantag eller en merit för männen som släppt fram dem.

– Vad är det för fel på oss?

Tänker på hur Indianerna behandlade jorden, naturen, djuren och varandra – och hur lite vi lyfter fram det fantastiska som de gjorde. Vi tycker på sin höjd synd om dem för att de får leva i resarvat eller så känner vi oss andliga för att vi lyssnar på musik som försöker återskapa någon form av påhittad andlighet, utan att något gör något för dem på riktigt. Inget i livet och samhället är längre på riktigt. Någon tog orden om ett Astrid Lindgren land bokstavligt och skapade ett nöjesfält av det – där allt kostar och bara tar en kort stund.

Jag vill känna att jag gör något livsviktigt igen. Jag vill… Så mycket… Men samhället har även mig i sitt tighta koppel. Jag känner mig som en attraktion på ett nöjesfält, där någon stoppar i en krona och sedan får något som de kan leka med och ta med sig hem, allt medan jag står kvar och ser på hur nöjesfältets ledning tömmer mitt myntinkast och lämnar mig i ett tyst mörker över natten till nästa dag och nya kunder…

Comments are closed.