med mig

Varför ha hemligheter? Vi vet ju alla att de bara blir bättre när man delar dem med folk, och om någon som man inte delat den med får reda på det, så kan det skada och såra en hårt. Därförför försöker jag vara så öppen och så ärlig som möjligt – sanningen kan ju inte skada mig, den är ju inget som jag kan göra något åt – jag kan inte ändra historien, bara påverka min framtid.

Så jag har beslutat mig för att redan här på bloggen dela med mig av de SMS som jag skickade till mina närmaste vänner när jag för drygt ett år sedan sökte mig till pskyaktuten första gången för att överhuvudtaget överleva. Jag skrev flera SMS om dagen till mina vänner om mina tankar, känslor, upplevelser och iaktagelser.

När jag sen åter var hemma, så beslutade jag mig för att sätta ihop det till något som skulle kunna liknas vid en bok, just för att det kanske fanns ett intresse för andra, eller rent av vården, att läsa en liverapportering av någon som stod på gränsen mellan liv och död.

Hade ursprungligen tänkt ge ut den via Vulkan eller något liknande förlag för att kanske kunna ta en en liten liten slant, då jag har det så dåligt att jagfaktiskt inte har råd att ta mig bort från Abrahamsberg för för att möta folk då en tunnelbannebiljett ligger över vad jag har kvar, och jag kämpar för att inte använda pengar de veckor som jag inte har barnen – bara för att kunna se till att de får ordentlig och riktig mat när de är här. Har börjat låta dem äta inne i sitt rum, så att de kan fortsätta med vad de håller på med – för då märker de inte att maten inte räcker till mig…

Nedan kan du klicka för att ladda hem en arbetskopia av det som jag satte ihop, om du är intresserad av att ta del av de veckor och upplevelser som jag hade på avdelning 24 på S:t Görans sjukhus…