med mig

Jag har en sån brinnande tro på mig själv och vad jag kan prestera, men jag VET att jag både kan och vill, så det finns inget behov att behöva bevisa det för mig själv – och det är där min ork och motivation försvinner.

Skulle jag bara ha någon och visa upp det för och få feedback, så skulle jag få orken att utföra underverk med tiden.

Det handlar inte längre om att jag skall tro på mig själv eller göra saker för mig själv. Den grunden finns redan där. Men att bygga ett slott för att endast själv bo i det är bortkastad energi, jag behöver min familj och samhälle för att kunna bygga slott, ställa till med en egen cirkus där jag är alla clowner och för att göra mer än vad som behövs för min egen överlevnad.

Jag är på något sätt som en jätte, ett troll eller en storfot just nu. Allt som görs, görs för min egen överlevnad och i harmoni med naturen, inget överflöd eller stordåd – även om jag är kapabel till dem och drömmer om att skapa dem…

Mitt bekräftelse behov handlar inte om att jag inte tror på mig själv, utan jag behöver veta att den andra tror på det jag gör – för att jag skall känna att det är värt att göra något i den riktningen med dem.

Inser att det där kommer från mitt 20:åriga förhållande som satt mig i den känslomässiga situation som jag är i. Där handlade det aldrig om att jag fick positiv feedback för mina saker – utan att jag inte gjort tillräckligt och att det jag gjorde var ointressant. Fick ju inte lyssna på musik, för den var dålig, eller nicka med huvudet till den då jag lyssnade i hörlurar – för att det såg ju fånigt ut.

När jag tog mig ur det hela, så bestämde jag mig för att satsa 100 % på mig, och den som accepterade det skulle få 110% tillbaka… Men sen hann depressionen ikapp mig. Den kunde jag inte springa ifrån, även om jag hela tiden låtsades om som om den inte fanns där…

Nu är jag på väg ur den… Lite det som jag tror nattens dröm handlade om, men samtidigt är jag låst och upp bromsad av alla omständigheter i livet, som hindrar mig att flyga som Peter Pan, och istället får mig att kämpa som Nemo i ett hav av gelatin. Kommer ingen vart och det går långsamt…

Jag behöver bekräftelsen av de där 100% för att ta mig fri – att bara tro och agera för en själv har aldrig gagnat någon. Alla behöver vi en publik eller person som vi vill visa upp vad vi åstadkommit för…