med mig

Vet inte om det är mig det är fel på, eller att jag kanske saknar all form av riktig humor och glädje… Men de senaste dagarna har jag sett flera helt skilda poster på Facebook i helt olika ämnen, som alla bygger på att någon gjort något fel eller är dålig, och att andra därför skall ge denna spö eller slås ner. Det kan vara brottslingar som gjort vedervärdigt sjuka saker till någon som bara anses vara töntig och dålig. Men de skall slås ner, och folk tycker det är kul och ok.

Man anser att det är rätt och kul att just de skall få spö. Bli slagna.

– Ibland förstår jag VERKLIGEN varför samhället är som det är och SD är på fram marsch. Detta är ju bara precis samma sak som de tycker, om än endast om andra människor än de som de hänger ut.

Våld föder våld, och jag tror att vi måste börja se på detta på samma sätt som vi ser hur samhället indoktrinerar oss med att nervärdera kvinnor. Accepterar vi att det är OK att slå ner någon bara för att man inte gillar vad de gjort, vem de är eller vad de står för – så kan vi ju lika gärna göra det med vad någon anser att kvinnan “förtjänar”…

Vi är alla lika. Vi är alla lika inför lagen.

Skall vi själva sträva mot det samhället och de reglerna, så måste vi också vara beredda att följa det själva. Annars så kan vi lika gärna fortsätta där vi är och bara acceptera att det är som det är och sluta höja vår röst….

Är jag för stel? Utan humor? För politisk korrekt? För mesig? Utan ryggrad? Kraftlös?

Eller tror jag bara för mycket på människan?

På nåt sätt att vi kanske vant oss vid att folk omkring oss säger så och därför börjar säga det själva.

Vi vänjer oss att kalla en person för fetto eller t.ex. bög på det mest nervärderande sättet – utan att riktigt mena det… Vi vänjer oss med att skylla på att den starkaste vinner, när vi klivit över och på någon – även om vi inte ser dem som svagare… Vi vänjer oss med att det är ok att dra nedvärderande skämt om invandrare, för alla andra gör ju det också – även om vi egentligen inte alls känner så. Vi vänjer oss med att kvinnan skall visa mer hud och passa upp på mannen i media bilder, men vi menar egentligen inte att hon skall behandlas som ett objekt…

Vi gör allt sånt beteende till OK. För det är ju inte så farligt. Det är ju inte illa menat.

Men vi ser inte att vi höjer gränsen för vad vi accepterar och tycker är rätt – förutom när någon av dem vi känner drabbas.

Se människor som dina egna barn. Känn efter om du skulle tycka att det var OK att någon annan gjorde så mot dem, som du säger dig vilja göra mot andra människor.

Det är både ett sätt att sätta dig själv först och längst fram samtidigt som du tar hand om andra. Du kan leka gud. Vi är alla dina barn.

För ansvaret är inte deras…

Det är ditt.