med mig

Egentligen så är det inget konstigt. Är man vaken så är man vaken. Man kan passa på och få saker gjort. Man kan göra saker utan att störas av informationsflödet, och så vidare…

Men så är det ju tyvärr inte. För varje minut man är ofrivilligt vaken på natten får man bara en timme av tyngd och skuld från dagen på sina axlar.

Man SKA ju sova på natten. Det är viktigt. Att sova på natten är faktiskt viktigare än att sova överhuvudtaget om man skall lyssna på folk. Det är viktigt att ha rutin på sömnen, rutinen är viktigare än sömnen. Och så vidare…

– Inte konstigt att man mår så dåligt av att inte kunna sova. Utöver den ansträngningen som det blir på kroppen av att vara utan djupsömn, så får man skuldkänslorna och känslor som ligger väldigt nära ångest och panik bara för att man inte sover då andra sover, eller att kroppen slås ut och man råkar somna någon dag senare mitt på dagen.

Tänk om jag skulle kunna känna att jag kunde slappna av och bara ta vakenheten för vad den är och göra det bästa möjliga av tiden som jag är uppe. Tänk om det skulle göra att min kropp också slappnade av och tillät mig sova. Men näh, jag mår dåligt för att jag är uppe när alla andra sover och när jag ligger och försöker blunda någon timme, så får jag ont i magen av att ingenting händer, för att tillslut må så fysiskt illa av situationen att jag måste upp.

Ibland blir man så förtvivlad att man bara vill gråta. Man har ingen ork till att göra något, man känner samhällets bannor för att man är uppe, så man lägger sig och känner sig riktigt värdelös.

Det är inga tankar som snurrar, det är ingen ångest som gör sig påmind, det är inte så att man inte varvat ner, det är inte så att man ligger och vrider på sig.

Man ligger helt stilla. Och inget händer. Man får tvinga tankarna till att röra på sig i ett försök att flyta bort och skapa drömmar. Men inget händer. Sen så kommer myrkrypen i armar och ben. Restlesslegs.

Det är omöjligt att sova och man får inte vara vaken.

Att göra saker blir svårare och svårare. När man kan göra dem, så får man inte, och när man ska göra dem, så finns inte kraften där.

Blir bara så trött. Men kan inte sova för det.

Orkar inte ens gråta längre.