Archive from September, 2013
Sep 2, 2013 - tankar    Comments Off on Facebook

Facebook

Känner bara att jag måste få ur mig detta: Några är trötta på att läsa alla hurtfriska inlägg på facebook, andra är trötta på alla negativa inlägg, och båda vill se det omvända. Här kommer något för er alla!

Det är lätt att vara positiv när ekonomin är säkrad och livet är under kontroll – men när du är utförsäkrad, eller går i Fas 3 och lever på existensminimum från soc. Där du till och med lever på nästan tre tusen kronor under existens minimum för att bl.a. du har ett gammalt lån som du avbetalar och sånt räknar inte soc med. Ta den summan och lägg den på en vuxen och två tonårskillar, samt två katter. Ta den sedan gånger alla dessa underbara sommardagar då man vill göra något kul, men allt kost – extra mat, resor och allt är en utgift. I de sammanhangen spelar inte vädret så stor roll, utan tvärt om så blir de fina dagarna istället något ångestframkallande över allt som man inte kan göra för sig själv och sina barn. Sedan så kan man lägga en lång och djup depression på det, med inläggningar på psyk och självmordsförsök samt behandlingar med el, och försök att ta livet med en klackspark då. Pengarna till mat för hela månaden finns inte, men man vill ge sina barn bra mat – så att de få äta, medan man själv hoppar över. Räcker inte det så kan man ta sömnproblem ovan på det, där man ibland kanske bara fått två timmars djup sömn på en hel vecka.

De utsatta i vårt eget samhället får det bara sämre och sämre. Men de som har det bra sammanfattar samhällets syn ganska väl när de kallar tortyren på Lundsberg som ett pojkstreck och så vidare – man marginaliserar lidandet, styrkan och den fruktansvärda kampen som många kämpar varje dag för att ens orka se solen. Man skall inte gråta för det är en svaghet och att påpeka fel är bara negativt – även om jag ser båda dem sakerna som en oerhörd styrka och möjlighet till att utvecklas, istället för att stängas in…

Nåja, men andra sidan av mynten är trots allt detta så kan man hitta viljan att leva, känslan av en framtid, glädje och lycka – men det ligger inte i de saker som folk ute i samhället ser, utan man ser samma lycka med livet som dem som förlorat ett barn – men ändå fortsätter att leva, trots att sorgen över sitt änglabarn aldrig släpper. Man vågar ta vara på och se det fantastiska i allt från regndroppar till motgångar och inte enbart se lyckan i det ytliga, det sk. självklara och det som kräver ekonomiska förutsättningar.

DET tycker jag är fantastiskt och DET göra mig lycklig.

Att sedan se folk med engagemang, glöd och en omtanke för andra som nästan är lika stark som kärleken, där man sätter andras bättre mående framför sitt eget.

DET är min drivkraft.

Vi är alla olika, och det som är lycka och enkelt för någon är inte alltid vad som är lycka och enkelt för andra. Det är det som är det fantastiska med människan och livet. Vi har alla olika förutsättningar och liv. Det för mig är mer fantastisk än något annat.

Sep 1, 2013 - tankar    Comments Off on sanningenstårar

sanningenstårar

Detta får saningens tårar att falla, för detta gäller INTE enbart mammor, utan stämmer precis lika bra in på oss som verkligen är pappor också.


    Efter 17 års äktenskap ville min fru att jag skulle gå ut med en annan kvinna för att äta och gå på bio. Hon sade, ”Jag älskar dig, men jag vet att den andra kvinnan älskar dig och skulle tycka om att vara med dig en stund.”

    Den andra kvinnan som min fru ville att jag skulle träffa var min MAMMA, som varit ensam i 20 år, men kraven från mitt jobb och mina två barn hade gjort att jag träffat henne ytterst sällan.

    Den kvällen ringde jag för att bjuda ut henne på middag och bio.
    “Vad har hänt, mår du inte bra”, frågade hon?
    Min mamma är en kvinna som misstänker att ett samtal sent på kvällen eller en överraskande inbjudan betyder dåliga nyheter.
    “Jag tänkte att det skulle vara trevligt att umgås lite med dig”, svarade jag. ”Bara vi två.”
    Hon tänkte ett ögonblick och sade sedan, ”Det vill jag väldigt gärna.”

    Den fredagen efter jobbet, när jag körde för att hämta henne, var jag lite nervös. När jag kom till hennes hus märkte jag att även hon verkade nervös inför vår träff. Hon väntade vid dörren. Hon hade lockat håret och bar den klänning hon hade burit när hon fyllde år den 19 november.
    Hon log med ansiktet strålande som en ängel. ”Jag sade till mina vänner att jag skulle gå ut med min son, och de blev imponerade” sade hon, när hon klev in i bilen. ”De väntar med spänning på att få höra om vår träff.”

    Vi gick till en restaurang som inte var förstklassig, men väldigt trevlig. Min mamma tog min arm som om hon var en Lady. När vi satt oss var jag tvungen att läsa menyn. Hennes ögon kunde bara läsa stor text. Halvvägs igenom förrätterna lyfte jag blicken och såg mamma sitta där och stirra på mig. Ett drömmande leende låg på hennes läppar. ”Det var jag som brukade få läsa menyn när du var liten.” sade hon. ”Då är det dags för dig att slappna av och låta mig återgälda dig.” svarade jag.

    Under middagen hade vi en angenäm konversation – inget märkvärdigt, men vi fick veta vad som hänt i varandras liv sedan sist vi sågs. Vi pratade så mycket att vi missade filmen:
    När vi kom hem till henne senare sade hon: ”Jag vill gå ut med dig igen, men bara om du låter mig bjuda.” Jag gick med på det.

    “Hur var middagen? frågade min fru när jag kom hem. ”Väldigt trevlig. Mycket trevligare än jag kunde tro.” svarade jag.

    Några dagar senare dog min mamma i en svår hjärtinfarkt. Den kom så plötsligt att jag inte hade en chans att göra något för henne.

    En tid senare fick jag ett brev med en kopia av ett restaurangkvitto från samma ställe där mamma och jag var och åt. En medföljande lapp sade: ”Jag betalade i förskott. Jag var inte säker på att kunna följa med; men i alla fall så betalade jag för två platser – en till dig och en till din fru. Du kan aldrig förstå vad det betydde för mig. Jag älskar dig, min son.”

    I det ögonblicket förstod jag det viktiga med att säga: “JAG ÄLSKAR DIG” i tid och att ge våra kära den tid de förtjänar. Inget i livet är viktigare än familjen. Ge dem tiden de förtjänar, för det här går inte att skjuta upp till “en annan gång”.

    -:-

    • Någon sade att det tar sex veckor att bli normal igen efter att du fött barn …”någon” vet inte att när du väl blivit mamma blir inget “normalt” igen..

    • Någon sade att instinkten säger hur du ska vara som mamma … “någon” har aldrig haft en treåring med sig till affären.

    • Någon sade att det är tråkigt att vara mamma …. “någon” har aldrig åkt med i en bil som körs av en som nyss fått körkort.

    • Någon sade att du är en ”bra” mamma, ditt barn ”blir bra” … “någon” tror att det följer med instruktionsbok och garanti till barnet.

    • Någon sade att du inte behöver en utbildning för att vara mamma … “någon” har aldrig hjälpt en tolvåring med matteläxan.

    • Någon sade att du inte kan älska ditt andra barn lika mycket som du älskar ditt första … “någon” har inte två barn.

    • Någon sade att det svåraste med att vara mamma är förlossningen … “någon” har aldrig stått och sett sitt barn gå på skolbussen den första skoldagen.

    • Någon sade att en mamma kan sluta oroa sig när hennes barn gifter sig … “någon” vet inte att ett giftermål ger en ny svärson eller svärdotter under hennes vingar.

    • Någon sade att en mamma har gjort sitt när hennes sista barn flyttar hemifrån …”någon” har aldrig haft barnbarn.

    • Någon sade att en mamma vet att du älskar henne, så du behöver inte säga det till henne …

    “någon” är ingen mamma.

Pages:«123456789