Browsing "tankar"
Feb 14, 2013 - tankar    Comments Off on mellan tryffel och rosor

mellan tryffel och rosor

Reading Time: < 1 minute

Var ute med barnen då de kom förbi i sväng… Tanken var att ta sig Gottcenter nere vid hötorgets tunnelbannestation, den där stora godisbutiken med godis även under ens fötter då man gick på typ ett glasgolv…

Men tyvärr hade butiken stängt på grund av att SL skall renorvera! Jättesuck… Jag hade så gärna velat ha den där lite finare chokladen i lösvikt och då speciellt den där mörka chokladen med tryffel och mint fyllning. SUCK!

Sen kom jag på att jag sett den vid Åhlens City också, så vi styrde våra steg dit – men självklart hittade vi dem inte och när jag frågade så visade det sig att de hade slutat med dem. Suck igen.

Jag köpte i alla fall med mig fem rosor till avdelningen, en till en liten kvinna som brukar komma in för att prata lite och nämde idag att det inte var en bra dag nu, så jag kände att hon behövde en egen.

Feb 14, 2013 - tankar    Comments Off on Behandling ett

Behandling ett

Reading Time: < 1 minute

Vad är det här? Vem är du?

Näh, så illa är det inte.

Vid nio så rullade de iväg sängen med mig mot behandlingssalen. Jag tror det är det absolut jobbigaste med det hela – Att bara ligga där, fullt kapabel till att gå och hjälpa till med att skjuta sängen genom kullvertar och hissar.

Väl framma frågade om epileptiker kunde vara deprimerade, då ECT behandligen just framkallar ett epilepsianfall. Tydligen så kan de vara det, vad jag förstod det så car skillnaden som mellan att falla från en pall och falla från ett hustak. ECT är mycket mildare, kontrollerat och i mindre omfattning.

När de nästan gjort mig klar för behandling så upptäckte de att det var fel på sängen så att den inte gick att vinkla rätt. Jag fick således ligga och vänta på att de hittade en ny sänf, för att sedan stå där i sjukus sarongen medan de flyttade min madrass.

Sen var allt klart och jag fick narkos.

Men något annat var fel med något så de körde mig till ett annat rum undertiden, där jag skulle få vänta lite.

Tiden gick och jag somnade till och vaknade av att avdelningspersonal kom in och skulle ta ut narkosnålen och frågade om jag ville ha något att äta? “Men måste jag inte vara fastande för behandlingen?”, frågade jag förvånat.

Det visade självklart att ECTn var avklarad och jag låg inne på mitt rum. Jag antar att ena delen av min förvirring ligger i att jag har ett spegelvänt rum mot tidigare.

Så, då var första av sex eller åtta behandlingar klara.

Feb 14, 2013 - tankar, videos    Comments Off on inför 09.10

inför 09.10

Reading Time: < 1 minute

Dämpar nervositeten med två från en av de musikerna som jag uppskattar mest och som alltid lättar lite på min själ.

Feb 13, 2013 - ljud, tankar, videos    Comments Off on håll om mig

håll om mig

Reading Time: < 1 minute

Mitt tredje ljudstycke härifrån…

– Undrar hur de egentligen speglar mitt mående och själ?

Den stora frågan för andra är dock kanske; “Hur känns en ECT behandling?“.

Självklart är jag nervös, orolig och rädd – allt annat vore dumdristigt. Fast samtidigt så måste jag ju lita och ha förtroende för de som utför den och avdelningens överläkare – allt annat vore dumdristigt.

Jag minns att jag kommer känna mig dum där jag ligger i sängen medan två systrar kämpar med att få in den i hissen och genom kulvertarnas backar. Det är en abstrakt och nästan på gränsen till en olustig känsla att bara ligga där.

Sen får jag ett nålstick och en liten stund senare kopplar man sladdar till mig, följt av den osunt sköna känslan av när ögonen rullar bakåt och man bara försvinner…

Eventuellt vaknar jag någon timme senare med huvud- och träningsvärk. Måste bara försöka koppla bort bilderna från den inledande episoden av tvserien The Walking Dead.

Behandligen påbörjas klockan 09.10 i morgonbitti.

Håll om mig. Snälla.

Feb 13, 2013 - tankar    Comments Off on ålderstankar

ålderstankar

Reading Time: < 1 minute

Fick en fråga om ECT och det jag skrev sist om det: “Kan en epileptiker vara deprimerad, eller är det själva elstöten som gör det?“. Otroligt intressant. Skall försöka komma ihåg att fråga det i morgon innan behandlingen – och sen gäller det bara att minnas svaret…

Sen funderar jag igen kring åldern. Jag blev ju tagen för strax över 30, visserligen av av tysk patient på psyk, men det troddes ändå. Nåja. Saken är att jag känner mig närmare 70 här på avdelningen, då ingen av de andra patienterna verkar ställa in sina stolar till matborden då de går. Blir jätteirriterad på en sån simpel sak, speciellt av vuxna människor. De skjuter ut stolen, reser sig och går…

– Är inte det verkligen en ålderssak att reagera på sånt? Eller lekte jag för mycket riddare när jag var liten, och fattade tycke för en form av vett och etikett som inte länge finns, inte ens bland de i min egen ålder?

Hmmm.. fick just ett pappersblock av en av vårdarna, med orden att jag kanske behövde det då han mindes att jag skrev mycket.
Jag blir riktigt imponerad av alla deras minne, speciellt kring så många detaljer.

Själv så sitter jag kvar i min skräddarställning och försöker både hitta lugnet och en möjlighet att slita upp bröstkorgen för att rycka ut det onda och tunga som sitter där.

– Kan man vara 70 årig man och sitta i skräddarställning?
(Yoga experter räknas inte)

Feb 13, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on Be handling

Be handling

Reading Time: < 1 minute

Tonerna kopplas mer till i förrgår då jag var på observationsavdelningen med alla dess larm som hela tiden gick och sen igår då överläkaren föreslog ECT redan som idag… Paniken, stressen och hjärtslagen rev upp mig och ångesten smekte min hals.

Nu blev det så att jag skall påbörja ECT behandlingen först i morgon, så jag har kunnat smälta det – men ändå så ger det mig en lätt oro… Kommer det hjälpa mig denna gång? Mår jag verkligen, verkligen så dåligt?

Inser att allt ligger på så många plan, för samtidigt som hjärnan fungerar så är det som om den och kroppen har blivit osams och stundtals vägrar lyssna på varand på ett väldigt omoget sätt.

Någon måste bli den som tar ansvar, och både kropp och hjärna känner att man kan och ska lita på det som vården föreslår i form av hjälp.

Skulle något sen gå fel, så är det ju inget som inte tillslut hade hänt utan vården…

Det blir sex till åtta stycken behandlingar med ECT. Informationsbladet säger bl.a: “Efter sövning med narkos medel ges en elektronisk stimulering mot huvudet. Detta leder till att nervcellerna i hjärnan laddar ur sig och resulterar i ett epileptiskt anfall, vilket är nyckeln till den positiva effekt på det psykiatriska tillståndet som behandlas. Det utlösta anfallet leder till att viktiga signalsubstanser påverkas, och forskning har visat att även en nybildning av nervceller sker. ECT är den metod som har snabbast effekt av alla behandlingar mot depression.“.

Det är bara att be för att alla handlat rätt…

Feb 12, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on toner av ett minne

toner av ett minne

Reading Time: 2 minutes

Äntligen kan kroppen andas ut.

Jag har visserligen blivit placerad i rummet längst bort och djupast in på avdelningen, men det är ett eget rum och personalen är fantastisk mot mig – även om jag funderar lite på min roll och plats…

Detta är samma avdelning som för ett år sedan, men tänk på hur många sjuka som passerar på den tiden? Alla kräver vård och omtanke, samtidigt så handlar det i många fall om unika, krävande och spännande människor. Trots detta så minns personalen mig?! Inte bara till utseende – jag hade dessutom då fullt Beppe Wolgers skägg…

Hur kan de ens minnas mig? Visserligen såg jag att de köpt in de där korta laddningssladdarna som jag introducerade och tipsade dem om. Men minns de kanske mig för att jag verkligen är så sjuk att de har mig som varnande exempel på interna kurser? Fast å andra sidan ler alla väldigt varmt emot mig då de möter mina ögon.

Hoppas att kroppen ändå kan känna av deras fantastiska värme och omtanke, så att jag kan kunna bryta ihop utan rädslan för att inte kunna sätra ihop mig själv sen.

Har än så länge, med undantag för måltiderna, bara suttit i skräddarställning på sängen. Försöker arrangera själen så att alla bitar skall kunna fall utan att skada någon annan.

Har inte tagit upp någon av böckerna som jag hade med mig ännu:

Lin Yutang – Konsten att njuta av livet
Hernán Huaraxhe Mamani – Kvinnosjälens Kraft
Kurt Vonnegut – Bagombo Snuff Box
Saul Williams – The Dead Emcee Scrolls
Saul Williams – ,Said the Shotgun to the Head

Varken motivationen eller orken finns, den är ännu långt borta. Men jag vet ändå att nu när jag är här och kommer få hitta tillbaka, så kommer jag kunna vända bladen igen. För trots närvaron av ett tungt mörker så kan jag ändå fortfarande förstå och lita på min logik och intellekt.

Hoppas bara att jag verkligen får sova bättre i natt, och slippa börja varje stund när ögonen stängs ned att känna av det otroliga lugn som jag tror uppatår ögonblicket efter att man lämnar broräcket på en riktigt hög bro… speciellt då jag vaknar och försöker somna om gång på gång på gång..

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on another 24

another 24

Reading Time: < 1 minute

“We meet again, Mr. Bond”

Får den meningen i huvudet då jag väntade på att få komma till avdelningen. För vad säger man? Kul att ses igen? Trist att ses igen?

Det var i de tankarna som jag hörde meningen någonstans i bakhuvudet. Men jag vet inte ännu om det är jag som får den sagt till mig eller det är jag som säger den.

Jag kom till samma avdelning som jag var på för ett år sedan.

Avd. 24

Feb 12, 2013 - tankar    Comments Off on friskhetstecken

friskhetstecken

Reading Time: 2 minutes

Det är svårt att ställa sig utanför.

Känner hela tiden att jag vill göra något för andra, samtidigt som jag känner att jag måste ställa mig utanför mig själv… Så att jag kan se och hjälpa mig själv också.

Än så länge kan jag verkligen inte ens slappna av eller än mindre ställa mig vid sidan av mig själv. Jag måste vara patient och vårdnadshavare på sammagång. Min egen ledsagare i ensamheten. Det är svårare än vad man tror.

Så fort som jag ser på någon och den talar med mig åker alla mediatränade masker på… Jag ler med ögonen, svarar varmt, lyssnande och närvarande. Som med den 24 åriga tysken som trodde jag var minst 12 år yngrw och att jag dessutom var ett Opeth fan. Han söker ständigt kontakt. Samma sak med en skrattande äldre finska.

Jag får tvinga mig till att inte se på dem eller systrarna, bara strirra ner i min kopp eller rakt fram, just för att kunna få landa. Få mitt eget utrymme. Samtidigt så går det ju så mycket emot min natur. Jag tycker alltid det är viktigt att se folk i ögonen. Gör det alltid med tiggare, uteliggare och musiker. Jag söker deras ögon när de frågat mig om pengar och visar min medkänsla när jag samtidigt säger “tyvärr!”.

Nu måste jag plötsligt vara som gemeneman på stan och sätta på mig skygglappar, stänga av ansiktet och bara stirra ut i min värld.

Känns rätt sjukt att jag måste bete mig på ett sätt som är den normala normen för att kunna vara sjuk.

Det får en att fundera. Hur sjukt är egentligen inte det sk. friska samhället?

Jag måste vara frisk för att man skall se att jag är sjuk. I alla fall på ytan och i alla fall för att jag själv skall kunna se och förstå det.

På riktigt.