Browsing "tankar"
Oct 29, 2013 - tankar    Comments Off on värdeogrundat

värdeogrundat

Visst är det lite märkligt att man kan fast slå att allt som ens bara teoretiskt kan ta emot en tv-sändningar skall beläggas med TV-Avgift, men samtidigt så är man fortfarande osäker på hur detta med våldtäkt och sexuellt utnyttjande skall behandlas…

Ett NEJ är liksom inte längre ett Nej… Men plötsligt är en telefon, en TV..


Oct 28, 2013 - tankar    Comments Off on Romregister

Romregister

Så var det just det där med att en myndighet utreder sig själv…

Det låter ju hemskt? Igen är det intressant att läsa vad de faktiskt svarar. Hon fördömer det inte, hon säger inte att det absolut inte är så, utan hon vill bara klä det i andra ord.

Åh, intressant. Så om man tar in en massa uppgifter och lagrar dem, trots att de inte går att applicera på orsaken till registret, så blir det ändå relevant just för att det finns helt andra registrerade som hållt på med narkotikabrott?

Så… Hur många av dessa i registret var inte romer? Jag menar, om det var ett kriminellt nätverk, så måste det ju även handla om folk av alla etniciteter? Eller är detta något speciellt sammanhang där alla enbart interagerar inom den egna gruppen?

Tänk även på att detta är uttalanden EFTER att de själva tagit sig tid att granska, värdera och gått ut till pressen med det – så det är mycket väl vägda och valda ord som de använder sig av.

Senare på kvällen kom detta:

Där tydliggöra man bl.a. följande:

artikel avslutas med detta:

Det känns skönt att någon väljer att se hela bilden och minnas vad som sagts under hela resan, och inte plikttroget bara accepterar vilka förklaringar som helst.

Oct 25, 2013 - tankar    Comments Off on Polisklistad etik

Polisklistad etik

Först efter att pressen uppmärksammat Facebookgruppen, så reagerar polisförbundet och dess ordförande. Innan dess, så hade man ingen tanke på att ta bort kränkande inlägg…

De har ändå inte fattat vad de måste göra och vad det hela handlar om.

Bara för att man tar bort inläggen och gör dem osynliga – så ändrar det ju inte på mentaliteten och åsikten som just de poliserna bär.

Istället för att fokusera på att ta bort inläggen, så borde man lägga tid på att plocka fram dem och sedan ställa respektive polis och polisdistrikt till svars för det hela.

Annars så har det ju ingen betydelse alls.

Lite som när domstolar låtsas om så som om en våldtäkt inte egentligen är en våldtäkt utan bara ofredande. Man lägger tid och resonemang på att påverka det som redan skett och samtidigt att plocka bort skulden från dem som gjort fel.

Lena Nitz fortsätter:

.

Intressant att hon väljer att säga att de inte hör hemma i gruppen, istället för att fördöma dem helt och tydligt klargöra att de där värderingarna är inget som en polis ens skall bära – ens privat. Nu blir det bara som; “Hörrni, tänk på att inte säga detta så högt, utan prata istället så enbart inom er egen polisbil eller på en fikarast, där ingen antecknar det hela, ok?”

Detta tydliggör att det är precis så som det är:

Det handlar INTE om vad som är rätt eller fel, eller vad som säga – utan om huruvida det kan spridas vidare och uppmärksammas på fel sätt…

Allt är bara en påklistrad dekal för att visa att man bryr sig, utan att man egentligen behöver göra något…

Oct 23, 2013 - tankar    Comments Off on barnmisshandel

barnmisshandel

Har tänkt på det hela tiden: barn har tagits från sina familjer som en första åtgärd i stället för en sista åtgärd, just för att de inte liknar sina föräldrar. Undrar om någon ens skulle komma på tanken att plocka ett barn från en sk. vit familj, bara för att barnen inte hade samma ursprung som dess föräldrar?

Oct 23, 2013 - tankar    Comments Off on Skulder

Skulder

De försöker slå knut på sig själva…

– Menar de att de kollar upp och antecknar barnen till alla som begått narkotika brott, för det är väl inte bara Romers barn som skulle kunna vara “redskap” eller?

Fast, eh, vad har egentligen narkotika med saken att göra? För de säger ju: “I sitt svar till SIN (Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden) ger polisen sin version av varför registret skapades. Bland annat hänvisar polisen till utredningen av en stor bedrägerihärva som gällde fakturabedrägerier i stor omfattning

– Så stora frågan är. Är barnen till alla ekonomiska brottslingar och bedragare också registrerade?

Oct 22, 2013 - tankar    Comments Off on privatpolitik

privatpolitik

Detta skall bli intressant att följa, och se vad det digitalasamhället verkligen har för plats samt vart och hur man drar gränsen mellan den privata och det officiella…

Oct 22, 2013 - tankar    Comments Off on på likt

på likt

Det intressanta är inte alltid vad som skrivs, utan vad som inte skriva. En politiker, som dessutom tagit tid på sig att svara, väger ofta sina ord extremt väl… Så notera att han endast säger “den aktuella”, vilket med andra ord säger att det kan mycket väl ha skett, men vid andra tillfällen eller med andra personer. Annars så skulle han ha tagit helt och fullt avstånd till allt rörande liknande anklagelser…

Oct 22, 2013 - tankar    Comments Off on hov(o)rätt igen

hov(o)rätt igen

Det känns mer och mer som man verkligen skulle behöva granska Hovrätten och se om de verkligen, på riktigt, förstått vad deras syfte är och vad deras utslag har för betydelse för samhället, för som det är nu blir man ju bara rädd, arg och skäms…

Självklart så visar det sig att det är tre män som satt i hovrätten.

Hovrättsrådet Lennart Östblom, en av de tre manliga domarna förklarar för DN att Högsta domstolen sagt att man i förtalsbrott ska bedöma vilka etiska och sociala värderingar som finns i samhället när brottet begås.

– Låt oss ta det igen: “vilka etiska och sociala värderingar som finns i samhället när brottet begås”.

och igen: “vilka etiska och sociala värderingar som finns i samhället när brottet begås”

NÄR och HUR blev det etiskt eller socialt ens OK att filma när man har sex med någon utan deras vetskap eller tillåtelse och sedan sprida det över nätet???

Oct 22, 2013 - tankar    Comments Off on genus

genus

Det börjar ju bra där han skriver om att förskolan och skolan jobbat under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott..
– Det faktum att det dels tar tid att utbilda sig till lärare och att det fortfarande är ett lågbetalt jobb verkar vara ointressant, lika så att det knappast är barn från förskolan/skolan som står för de där våldsbrotten precis…

Detta är även intressant att fundera över i sammanhanget: Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Dubbelt så många flickor läser vidare vid universitet och högskola..
– Hur kommer det sig så att vi inte har fler kvinnor i chefspositioner och ledande samt välbetalda roller?

Sen så skriver han dessutom: Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva..
– Eh, HUR hänger det ihop med de fakta som han precis dessförinnan visat på att kvinnor hade enligt den forskningen som han lutade sig emot? Enligt den så trodde de ju på sig själv, tänkte mer, tänkte på sig själva och utbildade sig, vågade och satsade på att bli bättre…

Suck.

Hans resonemang på slutet tar ändå priset…

Han börjar sista stycket med: Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet…, för att sedan förklara och avsluta med att det gör till att …pojkarna blir de stora förlorare..

Som sagt, det känns som han missat både det ena och det andra, utöver det där grundläggande att angripa problemet från rätt håll…


Oct 22, 2013 - tankar    Comments Off on Träaktighet

Träaktighet

Såg denna text som var allmänt riktad i en grupp på Facebook:

    Wall of text! Kände bara att jag var tvungen…
    Det finns ett bra sätt att få igång mig, och det är att spela offer. Oavsett om det är killar eller tjejer, så kommer jag att säga vad jag tycker, och det är sällan trevligt att höra som mottagare, men det är sanning för majoriteten, även om de flesta skulle varit bra mycket mer PK än mig.
    Jag skalar av sanningen in på bara benen och serverar den i sin enklaste och mest koncentrerade form, det som blir kvar när man skalat bort lull, fluff, offermentalitet, uppmärksamhetshoarding, tyck-synd-om-mig bullshit och allt annat dravel.
    Många blir kantstötta och tjuriga, men det skiter jag högaktningsfullt i. Är man vuxen ska man bete sig som en vuxen med, och ha så pass självdistans att man kan ta kritik.
    På samma sätt måste man kunna ta till sig av positiv kritik, och inte hela tiden lyfta fram sig själv som ett offer med allehanda Nej men jag är inte… och jak kan inte… och ingen tycker som jag… eller annat dravel.
    Sanning, hävdar jag. Ja men då är genast viktigpettrarna framme och undrar “Hur vet du vad sanningen är?” Svaret är enkelt: Det gör jag inte. Sanning är subjektivt. Väldigt subjektivt om man ska vara noga. Så med det kan vi också begrava SD-retoriken, eller Aunt Sally/ Strawman arguments som det också kallas (kolla gärna upp dessa fenomen) som går ut på att fokusera och plocka ut endast en liten del av ett helt sammanhang och dissikera det till sin egen fördel i slutändan. Förkastligt och amatörmässig retorik, för att inte tala om barnsligt och oinformerat.
    Vi gör alla val här i livet. Som en vis gubbe sade en gång “Livet är summan av olika val”, och vi väljer själva… Vi väljer om vi vill vara offer eller ynk, som på intet sätt är attraktivt för någon, vilket i sin tur förstärker den negativa självbilden och spiralen är i full gång mot botten.
    Eller så väljer vi att vara tillfreds med oss själva, och dra nytta och fördel av alla små saker i livet. Problem är bara en möjlighet i förklädnad var det någon annan tänkare som sade en gång, och det ligger otroligt mycket i det.
    Vi väljer att inte ta till oss av positiv kritik, eftersom det tillgodoser vårt behov av uppmärksamhet. Det bygger på att människor i grund och botten är intresserade av andra människors välbefinnande. Det är väldigt basic instinkter vi snackar om nu.
    Jag (A) får mitt belöningscentra triggat genom att hjälpa någon (B), och (B) får sitt belöningscentra triggat genom att tillskansa sig uppmärksamhet.
    Så enkelt är det.
    Problemet här är bara att (B) har ett destruktivt beteende, både för sig själv och sin omgivning. Det går ganska fort för (A) att gå från att känna sig glad över att ha hjälpt, till irritation att hens hjälp inte tas emot, trots att den efterfrågas. Då blir (B) plötsligt en belastning och en negativ influens i (A)s liv, och (A) väljer bort (B).
    Slutsaten blir då:
    Välj. Gör ett val, och jobba mot det målet.
    Jävla offer…

Självklart så kunde jag inte låta bli att svara…

    Jag läser texten och fastnar direkt på raden: “Är man vuxen ska man bete sig som en vuxen med, och ha så pass självdistans att man kan ta kritik.“.

    Är det inte också att vara vuxen att kunna respektera andra, att inte kränka folk och att lära sig att vi alla är olika. Tycker inte det låter speciellt vuxet att köra sitt eget race och strunta i om folk blir sura och kattstötta, det känns ganska naivt och omoget, samt i min värld så signalerar det också en brist på empati – något som är ytterst väsentligt att ha om man skall kunna ge andra människor råd. För saknar man det, så kan man ju inte heller sätta sig in i den andres situation och därför så blir ens råd helt betydelselös…

    Sen är det ofta så att de som tycker synd om sig själva och är utåt agerande med det, är ofta det på grund av vad de gått igenom, vad de lärt sig och ytterst sällan för att de tycker att det är lätt eller en kul grej. Man kanske har lärt sig att det är enda gången som någon säger något till en? Sen är det också så att även om man kanske skriver att man ändå tycker att man är dum eller ful, trots att andra sagt det motsatta, så betyder det inte att man inte tagit det till sig – det är kanske bara så att det tar väldigt lång tid att smälta och verkligen känna det… Och tyvärr så hinner det ofta komma folk i mellan så trycker ner personen igen och dravlar om att de tar på sig en offerkofta och att det “bara” är att rycka upp sig… Så enkelt, så simpelt, så trångsynt, och så fel…

    Alla har vi val att göra, så långt stämmer det. Men skillnaden ligger i att visa människor kan välja mellan ett ruttet äpple och ett ruttet päron, medan andra kan välja mellan en god bok och en oxfilé. Man måste kunna se till individen och förstå att det som vi ser av andra är bara den ytterst ytan av vad de har inom sig och endast svaga spår av vad de kan gått genom i livet.

    Att inte ha ork eller kraft innebär INTE att man faktiskt har lite ork och kraft undangömt i ett litet förråd som man kan ta fram då det verkligen behövs. När det tar stop så tar det oftast totalt stop – och då finns det ingen möjlighet att söka hjälp, ens om man innerst inne vill.

    Sen är det så att olika människor kan behöva olika hjälp och olika stöd för att komma igång. Nu kan jag inget om bilar, men jag kan tänka mig att det är samma sak som att stå och fylla en tom tank med diesel, till en bil som går på bensin, eller något liknande. “Meh, jag fyllde ju på tanken varför vill inte bilen köra?”.

    Man måste vara lyhörd, empatisk, kunna lyssna och framför allt; kunna kommunicera, om det är så att man vill hjälpa någon och om man vill att någon riktig förändring skall ske. (och det kan ta ett tag innan någon faktiskt vågar lyssna på vad man säger och sen ytterligare ett tag innan den tar in det, följt av ytterligare arbete för att börja försöka göra något åt det)

    Att kalla andra som inte klarar eller orkar att göra saker, för “Jävla offer“, tycker jag förklarar väldigt väl varför de som mår dåligt fortsätter att må dåligt – just för att det finns folk som inte drar sig för att kliva på dem, istället för att hjälpa, eller bara gå runt och gå vidare…

    – Självklart så finns det bättre platser än i en grupp för uppskattning av mänskliga former för att hitta hjälp och stöd, men samtidigt så kan jag tycka att de flesta här borde ha en känsla för hur det är att ha det tungt och stå utan för – och att man då kunde ha lite högre tag, samt visa lite extra omtanke (eller bara hoppa över elakheter och låta andra som orkar och vill, vara stöd) – istället för denna evig jakt på den egna rätten att få säga vad man vill till andra, och om de tar illa upp så är det deras problem, liksom?

    I jakten på vad som är rätt och fel och vad som är sant och falskt, så känns det som vi hela tiden glömmer bort att det är människor som vi bemöter…

    Kommer att tänka på denna klassiska och ständigt återkommande bild, som handlar om alla människors olika förutsättningar och att det inte “bara” är att göra något för att man själv anser att det är enkelt och självklart:

    Att klättra i träd

Han svarade med:

    haters gonna hate… Jag är ledsen att jag ger uttryck för MIN åsikt… Alla hatar mig! Min åsikt är inte värd något! Alla bara hackar på mig! Buuuhuuuuu…..

Varpå jag replikerade:

    Fast, det var ju du som började med att “hata” på folk genom att kalla dem jävla losers och sen gjorde du klart att du tyckte att man skulle ha självdistans till att ta kritik – och istället så gör du precis så som dem som inte kan ta till sig när folk försöker vara snälla och hjälpa dem… Du bara borstar av dig det och låtsas som ingenting. Intressant

Därefter skrev han:

    Du borde nog ha fastnat för ett annat stycke istället, tror jag. Låt mig citera mitt första inlägg:
    “Sanning, hävdar jag. Ja men då är genast viktigpettrarna framme och undrar “Hur vet du vad sanningen är?” Svaret är enkelt: Det gör jag inte. Sanning är subjektivt. Väldigt subjektivt om man ska vara noga. Så med det kan vi också begrava SD-retoriken, eller Aunt Sally/ Strawman arguments som det också kallas (kolla gärna upp dessa fenomen) som går ut på att fokusera och plocka ut endast en liten del av ett helt sammanhang och dissikera det till sin egen fördel i slutändan. Förkastligt och amatörmässig retorik, för att inte tala om barnsligt och oinformerat.”
    Begrunda gärna detta, och sedan tar du i beaktande mitt svar på ditt inlägg, och då hoppas jag du kan förstå sarkasmen och ironin i det inlägget.
    Att sedan använda kraftord som “hata”, är ju att projicera dina förutfattade meningar på mig och tillskriva mig egenskaper jag inte egentligen har eller besitter.

Mitt svar:

    Varför ser du själv inte just det stycket som jag fastnade för?

    Det längre stycket som du kommer med handlar om något annat, och något som är vanligt att folk kommer med efter att de kränkt någon. “Du är ful!” följt av, “men det kanske inte alla tycker eller inte är sanningen.”. Saken är den att det man säger först har ett syfte och är också det som sätter sig hos den som tar emot det. Många sluter sig direkt efter det för att skydda sig själva från att bli mer sårade. Men som du själv skrev, innan du vägde sanningen, så “skiter du högaktningsfullt i det“. Alltså, oavsett vad som är sant så känner du att det du har att säga, hur mycket det än kan såra och skada, har en rätt att sägas.

    Det känns lite som när barnen lekte “luften är fri” på dagis när de retade varandra. Det hela känns inte som det hänger ihop med resonemanget om att vara vuxen, men däremot så kan man koppla det till att du själv gör ett aktivt val av att hellre såra andra än att låta dem få läka i fred, då du aktivt delar med av din subjektiva sanning in på bara benen etc.

    Jag läste hela ditt inlägg och svar, och kan då passa på dig att upplysa dig om att när det gäller folk som mår dåligt och känner sig utsatta så är “sarkasmen och ironin” en extremt dålig form att använda sig av, speciellt då den är otydligt och man inte behärskar den till fullo.

    Sen så kom mitt användande av ordet “hata” (även förra gången inom citat tecken) i mitt efterföljande inlägg, utifrån det svaret som du själv skrev sarkastiskt precis innan: “Alla hatar mig! Min åsikt är inte värd något! Alla bara hackar på mig! Buuuhuuuuu…..“.

    Så, så mycket för de sk. projektionerna

…sen så skrev han:

    “Jag blir väldigt nyfiken… Vad är syftet med dina inlägg egentligen?

Så jag svarade helt kort:

    väldigt enkelt: Bemöta det som du skrev. Vad var syftet med det du skrev?

Fick detta till svar:

    Att uttrycka min personliga åsikt var syftet, eftersom folk tydligen kände sig kränkta av att jag hade en sådan.
    Varför tycker du att det finns ett behov av att bemöta det med en debatt? Hade det inte varit lämpligare med DIN åsikt istället på självömkan och hur man undviker att falla in i ett destruktivt förhållningssätt till omgivningen?

Mitt svar blev:

    Men vänta lite – Du tyckte att du fick uttrycka din personliga åsikt, men när jag uttryckte min personliga åsikt så tar du illa upp och tycker det är fel? Lustigt
    Jag trodde att meningen med inlägg var att folk skulle läsa och svara på dem, tänk så fel jag hade

Han kontrade med det djupa och utvecklande svaret:

    Men hur ids du?

Så jag avslutade med:

    Du vet att du själv nu agerar precis så som du klankade ner på andra för att de gjorde, i ditt första inlägg. Du kan se det själv va?

Tänk att jag ständigt både blir så själsligt trött på människors ibland totala brist på empati eller förmåga att tänka på andra än sig själv och att jag ständigt skall förvånas över att det verkligen är så bland så många?

En av mina bästa vänner fick läsa, och hon kommenterade det hela med samma uppgivna tröttsamhet som jag, men skrev även detta otroligt tänkvärda:

    “Min första reaktion var däremot hans ordval ” Positiv kritik” . Det är som att säga att något är “skitgott” eller “enormt litet”.
    Kritik är alltid negativt, kan möjligen vara konstruktivt, men aldrig positivt…”
Pages:«1234567...28»