Browsing "tankar"
Oct 7, 2013 - tankar    Comments Off on Maya

Maya

Fick först detta utläst om mig och min typ i Mayafolkets värld:

    3Eb

    The Eb type tends to be relaxed, courteous, practical, careful, and helpful. They tend to be pleasant people who enjoy good company and who best relate to others casually. They are generous and giving persons who usually expect nothing in return.
    Relationships are very important to them and are often the centrepiece of their lives. This need conditions them to make sacrifices for others.

    Eb types are often perceived as ambitious and hard-working. They are intensely practical, they know how to solve problems, they don’t hesitate to get going when needed, and they do good work. They will compete with others, but prefer peace to conflict.

    Persons born under Eb may appear easy going and compromising, but they are also easily distressed and are known to hide deep hurts and feelings.

    Eb types are often quite sensitive, are sometimes emotionally fragile, and are easily hurt by rejection or criticism. They tend to hold on to feelings of anger and resentment and often use hard work as a means to constructively ventilate those feelings.

    While they are slow to get going, Ebpeople are quite persistent and will finish a job or achieve a goal. They are very practical and capable of solving problems; many become designers or engineers of some kind.

    In general, this is a conservative day-sign that seeks peace with the world.

    Challenge: To avoid poisoning themselves by suppressing anger.

    Solution: To let others know how they feel.

    Tone: 3 (Action)
    • Playful
    • Active
    • Joy
    • light
    • Happiness

    Movement, Communication. Three energy is very eloquent in all types of self-expression. The basic movement being a vibration, Three persons are rhythmic to the core. They are often restless, as motion is their nature.
    By working closely with the energy of Three, any person becomes more able to predict motion of all kinds. The frequency of Three is filled with light, movement and activity. It lightens the darker energies that pervade the world today.

    Tone Three frequency can restore the spirit, put life and situations into perspective and bring balance. People born with the Tone Three energy will tend to ignore the problems of life.

    A Tone Three day is a good day to communicate, express, move and stir the pot!
    www.xzone.com.au

Det var riktigt spännande att se problemen och lösningarna, då det är precis just dem som jag försökt jobba med den senaste tiden, att inte trycka ner mig själv av ilska som genereras av andra eller som jag själv skapar kring mig själv samt att försöka låta folk få förstå vad och hur jag verkligen känner.

Jag brukar alltid vara öppen med mig, så folk tror att jag visar för mycket och därför tar åt mig hårdare än andra – men saken är den att jag bara visar kanske 70% och sen ytterligare 10% till en extremt liten grupp som sällan ens går att räkna. Men min dröm är att visa 95%.

Men det handlar alltid om hur jag läser av andra, ser deras behov och försöker att komma på hur och vad jag kan göra för att fylla det år dem eller hjälpa dem.

Men jag försöker också hitta baksidorna. Det som inte är bra med mig, mina tecken och det jag gör – minns att jag en gång i tiden gav ett 50-tal vänner möjligheten att fritt få skriva ner tre bra och tre dåliga saker om mig helt anonymt och jag skulle inte hålla något av det emot dem sen. Det var intressant och lärorikt.

I dag vet jag att det är lätt att göra visa saker, som att tänka på tonfall och vad man ger tillbaka – men jag har också insett att bara för att det är lätt, så innebär det inte att man varesig kan eller skall ge tillbaka på det sättet.

Allt för ofta så handlar de viktiga sakerna i vårat liv om en lek på en skör tråd. Man skall göra si för att få så, och om den vill det, så skall den först göra så. Egna ansvaret. Egna viljan. Egna kraften är bortglömd. Det enda egna som folk verkar behålla är sorgen, då de gråter i ensamhet och tysthet. Vilket är synd, då tårar är en känsla och som alla känslor, så är det något som man skall dela…

Nåja, jag kollade vidare på nätetoch plockade fram följande själv också:

– Det skall verkligen bli spännande att ta sig tid att läsa igenom allt detta och försöka ta det till sig.

    The Mayan calendar has 20 signs and they follow each other, changing on a daily basis. Your birthday falls on one of the days of the 20 day cycle and this is called the Day sign. The Day sign shows your typical attributes. The core of your character begins to shape when you reach puberty around 12-13 years of age. Your life evolves around what your Day sign offers to you.

    Your higher self chooses your sign before you are born in to this world. You take into consideration your needs for evolving and growing spiritually. Your “Day Sign” provides you with your life mission that includes your strong and weak aspects. You forget all of this information the minute you are born, however. This sign guides you and reminds you of your spiritual essence and personal mission to help you evolve.

    Read more »

Oct 5, 2013 - tankar    Comments Off on Inga kan

Inga kan

Ibland kan det vara så små saker.

Som t.ex. när de skriver i ena meningen att tavlan “KAN ha hittats” och i meningen direkt efter; “Det råder INGA tvivel“.

Men det är som jag såg någonstans, dagens tidningar har väldig sällan journalister, skribenter, eller ens textförmedlare. Man förstår inte detta med ord längre, och det är inte viktigt – det viktiga är att locka till sig folk, att vara först och att skapa nyheter.

Stundtals så tror jag att Google faktiskt skulle kunna göra en egen, och bättre dagstidning genom att enbart tolka och automatiskt sätta ihop texter från det som folk twittrade, facebookade, instagramade och bloggade om…

Men kul att tavlan hittades. För tre år sedan.

Oct 5, 2013 - tankar    Comments Off on Flippra

Flippra

Har suttit och pillat lite på min sida för Android appar och har tillslut troligen fått alla menyer att funka som de ska.

Vet inte vad jag skall göra av sidan ännu, men just nu är det mest bara en test och ett tidsfördriv där jag försöker sätta ihop något som kanske sen skulle kunna stå på egna ben. Känner visserligen att den spretar åt lite olika håll just nu och att jag inte riktigt hittat tonen, trots att jag har ett anslag – men jag antar att det är så när man sitter på för mycket saker och bara vill ha ut det. Det blir lite svårt och jobbigt att lägga för stor vikt vid de små, men ack så viktiga detaljerna då.

Det hela ligger på: http://www.flippra.se/
(Även AppGuden.se och FlipprApp.se skall funka…), men det är inte alltid så att vidarebefodringen av domänadressen funkar, så här är även en direkt länk till dess plats just nu: http://www.regndroppar.com/blogg/flippra/


Oct 4, 2013 - tankar    Comments Off on Bemötande

Bemötande

Ibland kan jag bli så ledsen över folk. Inte bara för hur de behandlar andra, utan även för över hur de själva måste blivit behandlade…

Vad är det med folk?

En kille skriver följande:

    Du som känner att du inte är vacker eller duger åt nån, alla ni har fel, alla är vi människor och underbara som den person vi är. Skönheten sitter i betraktarens ögon, ni alla är underbara och duger exakt som ni är♥♥

– Så otroligt klyschigt, så osnyggt skrivet och så simpelt att det känns som ordbokens grundkurs: “Mor ror och Far är rar” och så vidare…

Men vilka svar får han?

    * “Åh va fint skrivet
    * “Fint skrivet du har alldeles rätt
    * “Det va riktigt fint skrivet
    * “gud så vackert underbart skrivet..

Vad är det med folk?

Är män och människor verkligen så dåliga på att uttrycka sig att ovanstående fram ses som något underbart och riktigt fint?

Jag kanske berkligen lever i min egna värld, där just en sån sak om andra människor är självklar och att det krävs betydligt mer för att något skall bli just underbart och riktigt fint – även om även den enkla och självklara självfallet är underbart och fint, missförstå mig rätt.

Det ÄR fantastiskt när t.ex. ett barn skriver en saga, men det är fantastiskt på ett annat sätt när en författare gör det. Det är två olika saker, så jag kanske inte skall dömma dem, men faktum är att jag blir ledsen när jag hör och ser att människor kan tycka att just de där orden är underbara och vackra, då man så enkelt kan göra dem verkligen vackra, ge dem egen själv och liv istället för att låta som ett citat från en reklam film…

Är inte människor och kvinnan värd mer än just det?

För även om man tycker det där enkla är fint sagt, så känns det som om – åtminstående i min värld – att det saknar inlevelsen, ärligheten och närvaron. Det blir bara något fint som man hört någon annan säga och förklarat för än att det är fint. Inte riktigt som man verkligen förstått vad det betyder…

Fast det är nog bara jag.

För det är fint, det är underbart och mannen menade det säkert med hela sitt hjärta.

Vad är det med mig?

Ord är ju bara ord. Det är tanken och handlingen som betyder något. Det spelar ingen roll hur många gånger något sagt något eller hur inövat något är. Det är det konkreta att man faktiskt säger det och visar det som betyder något.

Allt annat är ju bara ordbajseri som någon sa en gång…

Vad är det med mig?

Ibland kan jag bli så ledsen över mig. Inte bara för hur jag behandlar mig, utan även för över hur jag själv måste blivit behandlade…


Oct 3, 2013 - tankar    Comments Off on Berättelsen

Berättelsen

Blir mållös och så glad i all sorg, över att det finns så starka kvinnor som denna kvinna!

Människor som vågar visa detta. Detta som skall vara så enkelt och självklart men ändå uppenbart är så svårt för så många män, men framförallt samhället.

FATTA!

    Efter Svea Hovrätts dom gällande friande av våldtäktsdömda män har jag fått förfrågningar om hur det “känns”.

    Jag ska nu så ärligt som möjligt berätta hur det känns, hur det är just nu och hur jag tänker. Jag vill varna för att detta kommer att bli generaliserande och rätt argt. Men det är så här Jag upplever det och jag kan bara tala utifrån mig själv.

    För er som inte vet eller har förstått så kan jag som bakgrundsinformation berätta att jag den 5 september 2008 blev våldtagen (eller blev jag det Svea hovrätt?) av en polis. Han ansåg, trots att jag sade nej, att han var i sin fulla rätt att slå mig, spotta på mig, förnedra mig och nedtryckt i madrassen under struptag ta mig analt. Något vi alla drömmer om eller hur? Något som jag frivilligt skrek av glädje att han skulle göra?

    Efter mycket om och men polisanmälde jag. Omskakande förnedrande förhör. “Varför tog det sån tid för dig att anmäla?” “Vad hade du på dig vid tillfället?” “Hur ser dina sexuella preferenser ut?” “Hur mycket hade du druckit?” “Hur sade du nej?” “Sade du verkligen nej?”. “Visa med kroppen hur du gjorde klart för honom att du inte ville.” “Visa hur han tog i dig”. “Är du säker på att han hörde ditt nej?” “Hur många män har du haft sex med?” “Kan han ha missförstått dig?”. Åtalet nedlagt i brist på bevisning. Ord stod mot ord. Hellre fria än fälla? Jag är ännu ett streck i statistiken.

    Vad fick detta för konsekvenser?
    Ni må tro att jag har skämts över att jag inte bara skakade av mig detta och gick vidare som inget. För så gör ju starka människor. Överlevare. De reagerar inte som jag gjorde. Reagerade genom att låtsas i över ett år att inget hade hänt. Låtsas att allt var som vanligt. På ytan. Under ytan och inuti mig fanns bara ett äckligt självförakt och mörker. Jag blev någon annan. Utagerande i vissa situationer. Deprimerad. Trött. Arg. Personlighetsförändrad. Jag gjorde allt för att slippa känna. För det gjorde så jävla ont! Det var som att tusen knivar slet sönder mitt inre varje dag. Jag drack, jag jobbade över, jag pluggade stenhårt, jag svalt, jag hetsåt, jag tog lugnande, jag övertränade, jag shoppade. Allt för att inte känna. Allt för att inte vara jag. Om jag låtsas att jag är någon annan. Om jag övergör allt. DÅ kanske det här jag känner försvinner. Men det gjorde det inte. Jag litar inte på någon. Framför allt inte män. Jag vågar inte släppa någon nära.

    Är jag förvånad över den här domen? Inte det minsta. I min värld så gör män som män vill. Vi kvinnor är bara verktyg för deras välbefinnande. Män är i sin fulla rätt att få sina behov tillfredsställda. Till vilket pris som helst. Kvinnor är objekt för mäns njutning. Vi ska vara vackra, villiga, mjuka och tillgängliga. Vi ska vara moderliga, omhändertagande, underkastande. Är vi ens människor?`Har vi något värde?

    Som kvinna har vi så många krav på oss. Vi ska vara sexiga, vackra. Men inte för sexiga och vackra. För då ber vi ju om det! Ber om vad? Vi ska ta ansvar för mäns sexualitet och drifter. Inte vara för sexiga, inte vara för snygga, inte vara för utmanande, inte vara för pryda, inte vara för fula. För allt handlar om att behaga och tillfredsställa det manliga könet.

    “Sex säljer”. Kvinnans kropp är för och till mannen.

    Är vi inte villiga, sexiga, utmanande så är vi frigida bitterfittor som behöver lite kuk, förmodligen lesbiska också och feminister. Är vi för villiga, för sexiga, för utmanande så är vi billiga små slynor som förtjänar att sättas på och behandlas respektlöst.

    Jag vet inte längre vem som går att lita på. Under de här åren har jag varit så rädd. Jag har tvivlat på varenda mans avsikt. “Kan jag gå till den här kiropraktorn? Kommer han att göra mig illa? Kommer han att våldta mig?”. I varenda situation har jag varit rädd. Livrädd. Rädd för att om jag blir ensam med en eller flera män så kommer de våldta mig. Eller våldta. Jag menar jag skulle inte göra motstånd. För jag vet att det inte tjänar något till. Jag skulle ligga där och ta emot. För det om något har jag blivit övertygad om. Det tjänar inget till vad jag säger och gör. Män tar ändå för sig. Min vilja har ingen betydelse. Den spelar ingen roll! Så jag skulle ligga där och återigen bli skändad.

    Det är min fulla övertygelse att alla män är potentiella förövare. Och jag lockar fram det hos dem. Det är mitt fel. Precis som den här lilla 15-åriga flickan nu känner och upplever. Vi är övertygande om att det var vårt fel. Jag ber om det. Jag är oälskvärd. Jag förtjänar inte respekt. Jag har inget värde. Så självklart var det mitt fel. Jag bad om det. Innerst inne så ville jag ju egentligen det här. Eller hur?

    Klart att en kvinna inte menar nej när hon säger nej. Så därför försöker de ändå! Jag menar, när jag erbjuder någon en bit choklad när de är på besök hos mig och de uttryckligen inte säger nej så trycker jag ju givetvis ner chokladbiten i halsen på dem. För egentligen vill de ju ha choklad! De bara försöker spela goda. Och säger de nej så trycker jag också ner chokladbiten. Alla vill ju ha choklad! Och speciellt min choklad! Ingen tackar ju nej till lite av den! Sluta vara så jävla präktiga och tråkiga och ta emot min choklad för fan! Ni ber ju om det genom att komma hem till mig med de där putande läpparna som ni ständigt slickar er om. Din tunga skriker ju om att få choklad! Mig lurar ni inte!

    “Jag kunde ju känna att hon ville, trots att hon sade nej, varför svankade hon annars för?” Hur vore det om att inte försöka förrän hon verkligen säger nåt?

    En kvinna som vill ha sex VISAR det tydligt och SÄGER även det! “Jag vill ha dig!”. DET är ett medgivande! “Nej” låter i mina öron inte som ett medgivande. Att ligga skakande av rädsla eller att ligga som en “död fisk” är inte heller ett medgivande. “Hon var så tråkig, bara låg där som en kall fisk.” Eh? Kanske inte skulle satt på henne då? Kanske hon inte var kåt på just dig? Sätt hellre på en gång för lite än en gång för mycket!

    Stoppa undan ert jävla erigerade kukhelvete tills ni får ett tydligt medgivande! Hur svårt ska det vara?

    Den här domen, vad ska jag säga? Den är bara ännu ett bevis för att “it’s a mans world.”. Kvinnan är det andra könet.

    Min dröm är att träffa en man som ser mig, som värdesätter mig, som ser Yrsa. En kvinna med själ, djup och hjärta. Som inte bara ser min kropp, som inte bara ser mig som en erövring. En man som respekterar mig. En god man med goda avsikter. En man med ett hjärta, en man med moral. En riktig man.

    Någonstans där ute så finns dem. De där männen som går att lita på, som är godhjärtade, som är sunda. Som vet var gränser går. Som är respektfulla. Men än så länge har jag svårt att se dem, se er.

    Förmodligen är ni fler än vad jag tror. Förmodligen. Snälla, kan inte ni göra era röster hörda? Jag saknar er! Höj era röster! Stå upp för er! Stå upp för oss! Var är era röster i de här debatterna? Tystnad är också ett medgivande. Är det inte det den här domen säger oss? Er tystnad rättfärdigar det här beteendet. Snälla. Höj era röster! För min skull, för mina medsystrars skull, för era systrars skull, för era döttrars skull. För framtidens skull.

    Var är ni?

Här är den ursprungliga posten på Facebook:
https://www.facebook.com/yrsa.wallin/posts/10151980206688694

(PS. Jag har frågat och har dessutom fått tillåtelse om att lägga ut hennes text här)

Oct 3, 2013 - tankar    Comments Off on Berättelse

Berättelse

Både det ena och det andra vidarebefordras och skickas vidare över Facebook – i många fall så är det citat som är fel citerade, eller krediterade fel person, eller så är det allt för snusförnuftiga små saker alternativt saker som man skall trycka på Like för att visa att man stödjer…

Men då och då kommer det upp texter som verkligen berör, som t.ex. en text av en kvinna som blivit våldtagen. En så otroligt stark och utelämnande text att jag inte ännu vet om jag bör lämna ut den på en blogg så här, men sen så finns det också andra texter som är starka och berör, utan att att de skär så djupt även om de grabbar tag om ens hjärta.

Detta är en av dem:

    Äkta kärlek. – En sjuksköterska berättar.

    Klockan var cirka 8:30 på morgonen när en äldre herre i 80 års åldern kom till mottagningen för att se över sitt sår och ta bort ett par stygn från sin tumme. Han förklarade att han hade lite bråttom till ett möte kl 9:00

    Jag lyssnade och bad honom sätta sig i väntrummet. Jag visste att det skulle ta längre än en timma innan någon skulle kunna hjälpa honom men sade inget om det till honom. Jag såg hur han angeläget med jämna mellanrum tittade på sin klocka och bestämde mig därför att undersöka hans sår på en gång eftersom jag ändå inte var upptagen med en patient.
    Vid närmare undersökning såg jag att hans sår hade läkt fint. Högg tag i en av läkarna för att kunna ta bort suturerna och göra rent såret. Jag och den äldre mannen började konversera medan jag tog hand om hans sår. Jag frågade honom om han hade ytterligare läkarbesök eftersom han hade så bråttom. Han svarade nej och berättade att han behövde komma vidare till sjukhemmet för att ta hand om sin sjuka hustru och ge henne frukost.

    Jag frågade honom om hennes hälsa och han berättade för mig att han hade skött om henne en längre tid eftersom hon hade Alzheimers sjukdom. Jag frågade om hon skulle bli upprörd om han blev lite sen. Han svarade då att hon inte längre visste vem han var och att hon inte hade kunnat känna igen honom de senaste fem åren.

    – Och ända går du dit varje morgon även om hon inte vet vem du är? frågade jag överraskat.

    Han log medan han tog min hand och lade den i sin hand och sade.

    – Hon vet inte vem jag är men jag vet vem hon är.

    Fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka och tänkte att det är sådan kärlek som jag vill ha i mitt liv.

    /Sjuksköterska

Det var helt omöjligt att hålla tillbaka tårarna för mig.

Oct 1, 2013 - tankar    Comments Off on räkneexempel

räkneexempel

Det där med rabatter är inte alltid så enkelt – men ibland blir det riktigt billigt, som när Samsung och Gameloft ger 50% rabatt på kostnadsfria spel…

gameloft

Eller som när Coop kommer med ett mängd rabatt erbjudande som kostar mer än om man köper dem styckvis…

coop

Oct 1, 2013 - tankar    Comments Off on Hink och spade

Hink och spade

Vet inte varför jag ens reagerar – vissa män verkar inte helt enkelt heller gjorda för att tänka…

Suck.

Plötsligt får det där uttrycket med “sluten verkstad” en annan innebörd och det står helt klart att det är inne i den som han jobbar och lever…

Oct 1, 2013 - tankar    Comments Off on Ordutbyte

Ordutbyte

Anders Lindberg har en otroligt bra ledarkrönika i Aftonbladet, där han bl.a. skriver:

Men när man läser kommentarerna så blir man rädd och slås av vilken odemokratiskt samhälle det faktiskt finns folk som eftersträvar, och där man INTE ser offret, men ser inte gräningsmännen och man ser inte dådet – utan man försöker lägga att detta till en politisk agenda som handlar om att begränsa andra människors lika värde…

– “varför vi måste acceptera att det händer med dessa invandrare som kommer hit och utnyttjar vårt samhälle.det händer just nu flertal varje dag.
– “Undrar vad som hade hänt med ett gäng svenska killar om de våldtagit någon i Turkiet eller säg Grekland? Fast jag har aldrig hört talas om någon gruppvåldtäkt utfört av svenskar??
– “visst är det härligt när våra kulturberikare visar sitt riktiga jag.

En personen skriver också: “Nu ska du också skriva att moskéerna dessa män går i fördömer inte det de gjort.“. När har den svenska kyrkan någonsin gått ut och fördömt det som en kristen man gjort och egentligen, vad har våldtäkten med förövarnas religion att göra?

Ytterligare en person skriver: “En gruppvåldtäkt på en 15-åring tycks definitivt inte väcka samma engagemang till liv som när en annan kvinna behandlas misshagligt på en parkeringsplats.” och hänvisar till “alla de som manifesterade genom att exempelvis sätta sjalar på sina huvuden för en tid sedan när en muslimsk kvinna påstod sig blivit utsatt för en misshandel!?

Det som kan vara intressant med alla dessa kommentarer att det hela tiden är MÄN som skriver dem och de har hela tiden endast våldtäkten som en ursäkt för att koppla ihop det med invandring och religion. Undrar om de verkligen gör det när det kommer till all den andra hustrumisshandeln, barnmisshandel etc som sker av sk. Svenska män.

Läste dessutom i en kommentar att år 2010 anmäldes 4 134 våldtäkter till polis. Bara 313 fall gick till lagföring och dom, och av dessa friades 33 procent.

– Hur ser dessa män på detta? Var det enbart invandrare som gjort dem också, samt är allt detta på grund av att vi har Islam i Sverige?

En våldtäkts man är en våldtäkts man. Det har INGET med nationalitet eller religion att göra, och oj, ja… Svenska män kan också våldta – även i grupp!

Det är faktiskt OTÄCKT att se och förstå hur kort och lite folk faktiskt tänker och att de bygger hela sin livsbild på HAT, utan att förstå att det gör dem själva till ännu värre än den skräckbilden som de målar upp av dem som de hatar.

Ta bara den klassiska saken och ta valfritt citat från en sk. Sverigevän och byt ut orden som de använder till att handla om t.ex. Judar – och de flesta av oss ser vart de verkligen har grunden till sina tankar, MEN det blir verkligen intressant om man byter ut deras ord om Islam till kristendom och invandrare till Svenskar. Jag kan lova att VARJE sk. Sverigevän skulle gå i taket och genast säga. “Ser du, de är livsfarliga, de är hatiska, de har ingen respekt för människor“… Även fast det egentligen är PRECIS vad de själva sagt…

Oct 1, 2013 - tankar    Comments Off on termenologiskämt

termenologiskämt

Jag läser i Aftonbladet om professorn i civilrätt, Mårten Schultz, som ligger bakom Juridikbloggen.

De plockar fram följande citat från hans blogg:

    Nu vet jag att en del av er som läser detta, färgade av den ilska som ni fått efter att ha tagit del av domen (en del av er – de flesta har bara tagit del av kommenterar kring domen), tänker: ”Det skiter väl jag i! De var ju skyldiga!” Men i juridisk mening är de inte det. De är oskyldiga. Och det är som princip – men inte alltid – en god idé att även privatmoraliskt inta denna grundinställning.

Detta är lite intressant: “I juridisk mening är de oskyldiga“.

Innan hovrättens dom så var de faktiskt i juridisk mening skyldiga enligt Solna tingsrätt.

– Så VAD är det som hovrätten kommit fram till att de är oskyldiga till?

Det handlar INTE om att det kommit fram ny fakta, att någon ändrat sig eller något sånt – utan det handlar om att domstolen valt att gå på en gammal term och lagformulering och valt att tolka den på detta sätt.

Det har INGET med hurvida de är oskyldiga eller att folk bara tagit del av kommenterar kring domen.

Sen fortsätter Aftonbladet:

    “Han menar att domstolen är experter på att bedöma rättsläget i varje enskilt fall, och citerar åter Schultz: ”Det finns ett demokratiskt värde i att respektera domstolarnas friande bedömningar i domar som inte är uppenbart felaktiga”.

– “Inte är uppenbart felaktiga?

Läs det igen.

inte är uppenbart felaktiga!?

Seriöst?

Bedömningen ÄR ju uppenbart felaktig, det enda som det handlar om är att man gått på en gammal lagtext som gör offret mer utsatt. Att det är UPPENBART FELAKTIGT har ju varit klart hela tiden!!!

Om det är så att domstolarna ÄR Experter på att bedöma rättsläget i varje enskilt fall som han påstår, hur kommer det sig att Solna tingsrätt fällde pojkarna för grov våldtäkt och att de sedan friades av hovrätten?

Jag vet att man säger att det handlar om termen “utsatt situation” istället för “hjälplöst tillstånd”, men helt allvarligt – en EXPERT borde väl kunna förstå att det inte är en TERM som avgör om något är en våldtäkt eller inte – utan själva övergreppet i sig?!

Samhället är bakvänt då vi plötsligt finner oss i en situation där människor faktiskt försvarar ett rättsväsen för att de frikänner människor som begått ett bevisat övergrepp, bara för en formulering i en lagtext.

Det är som det där gamla skämtet som man brukar dra om att det måste stå i bruksanvisningen till en mikrovågsugn i USA, att man inte får värma katter och barn i den för att de då kan dö. Står det inte uttryckligen, så kan folk göra det, och sen få ersättning/kompensation för att de gjort det och inte visste bättre – “För det stod ju inget om att man inte fick eller kunde göra det“.

Precis där är vi idag.

Precis där.

Fast detta är Sverige 2013.

Men ingen skrattar…

Pages:«12345678...28»