Tagged with " CES Cru"
Apr 10, 2013 - tankar, videos    Comments Off on I en främlings ögon

I en främlings ögon

Stranger
Some o’ them tried to hold me down
Other people said that I was crazy
Been lookin’ to get my feet off the ground
Now,i told ’em I’m a stranger
Yeah,i’m a stranger
(strange,strange,strange)
Say,i’m the perfect stranger
Yeah I’m a stranger,now
Told ’em I’m a stranger

@2012 Stevie Stone “Perfect Stranger”

Min mamms fick se gårdagens bildsession och hon svarade: “Fina bilder, men några är inte du“, medans en annan skrev: “Väldigt mycket DU“”. Intressant, visserligen så är man väl alltid en annan än den man är i ens föräldrars ögon. Fast då är det ju kul att min mamms kunde se mig i några av dem i alla fall.

– Men ibland kanske det inte är så underligt att vi har så svårt att se oss själva, eller att vi önskar att andra skall se oss?

Var tidigare också inne i en diskussion om ords betydelse i olika sammanhang, förståelsen av dess innebörd och sammankopplingen med rösten bakom. Pratade om hur ord som inte finns skapas genom kulturer, och sen skapas visa bara för att man plötsligt känner att det behövs ett bättre ord. Ord som inte går att finna i ordböcker, och som knappast lärs ut i skolan – men ändå är lika korrekta och rätt att använda.

Det förde mina tankar in på hip-hopen, något som Mats Nileskär en gång i ett svagt ögonblick i början av 80-talet kallade ett innehållslöst samtal som upprepade sig gång på gång… Sen har vi den vanliga tror om att hip-hop texter är enkla och simpla samt enbart handlar om droger, brudar och pengar.

Här kommer t.ex. Ubiquitous och Godemis i Kansas duon CES Cru in. Nedan finns en textbaserad video till en av deras låtar och gå igenom den innan du påstår att hip-hopen bara skulle vara dålig slang, enkla och billiga texter…

Mar 26, 2013 - tankar, videos    Comments Off on Att söka det bortom inom sig själv…

Att söka det bortom inom sig själv…

Våren smyger omkring utanför och känner svagt på det ljumna gruset på trottoaren som slingrar sig över kullarna och runt husen. Den letar efter en plats att slå sig ner på och jag känner hur den rycker i min själs känslor…

Vad är det som jag skall söka?

Jag inser att jag inte vill ha någon som gör allt åt mig, men däremot någon som ständigt är ett bollplank. Att få bolla en tanke, en idé, en känsla eller en upplevelse – vad svaret blir är inte det viktigaste, även om det verkligen inte är oviktigt. Jag måste känna människan och en gemensam lust att utveckla något.

Jag behöver verkligen känna det stödet, den närvaron, den viljan och lusten.

Det är inte alltid jag själv har svar på allt – men bara att ändå ge ett svar, visa att man finns och lyssnar. Det är viktigare än att förstå. Man kan alltid lära sig att förstå med tiden, men om det kommer stunder då man inte finns och inte lyssnar, då kommer man längre ifrån varandra än vad man tror.

Det krävs något äkta för att klara sånt.

Det som skapade äktenskap i tidigare generationer, där man ansträngde sig. Där man offrade och kämpade – självklart med noll tollerans för otrohet och liknande, men bara för att man hade olika intressen, tyckte olika om något etc – så behöver det inte betyda att det inte är värt att satsa på. Jag tror att vi ser mycket av det i den invandringspolitik som vi har. Vi har glömt bort att umgås som människor som tycker och tänker olika – vi tror att alla i vår egen värld måste tycka, tänka och vara samma som oss själva.

Det gäller på båda sidor av främlings staketet. Vi vill så väl, men som Victor Vem så klockrent sa; “Måste alla blommor ha samma färg?“. Det blir så lätt att vi blir blinda i vår egen jakt på vad som är bäst. Vi glömmer bort att lite vanligt gräs i en bukett-blommor blir otroligt vackert, vi ser det bara som ogräs – för det är ju vad det är, det är ju inga blommor?!

Vi ser bara människor som är exakt samma som oss själva, även om dem och vi är annorlunda från andra. Men vi ser inte själva hur likriktat vårt arbete för mångfald blir i många fall.

Lite som en kompis som ville göra en grävande film om en annan bekant, och han gjorde ett riktigt arbete med att fråga folk om honom och gjorde ett bra reportage – men han glömde att fråga personen i sig, han glömde att låta honom få ta del av det – istället blev det hela till ett smutsigt knytnävslag mellan hans öppna armar. Killen bakom filmen förklarade att det var något som personen var tvungen att vänta sig som halv offentligperson.

Vi har glömt bort att trots att man som offentligperson bör räkna med att bli granskad, att man faktiskt också skall ge dem samma respekt och möjlighet att få försvara sig själv som vem som helst annars.

Men vi ser inte det, när vi enbart ser blommor av samma sort…

Mar 23, 2013 - tankar, videos    Comments Off on fingertoppars bilder i osända morsetavlor

fingertoppars bilder i osända morsetavlor

Jag har varit på väg att redigera lite bilder från nyss, och då – fotografier som spänner mellan 2013 till 2010. Såna som blivit liggande helt orörda. Det är spännande att återkomma till gamla ögonblick med nya ögon. Fast när jag satte mig igår och skulle fixa lite, så fastnade jag i förarbetet och inarbetet.
Dels så kom jag inte på hur jag skall göra ramen för bilder bearbetade 2013, då jag brukar byta ram varje år och sen så tog det stop i själva arbetet inne i bilden, då jag varit ifrån bildredigeringen så länge både i Lightroom och Photoshop att jag inte längre hade minnet i fingertopparna.

Det skall bli spännande att se i veckan hur livet tidigare varit i fångade ögonblick…

Mar 20, 2013 - tankar, videos    Comments Off on För väckelse…

För väckelse…

Jag vet inte längre vart jag är.

Det är en oerhört märklig känsla och iakttagelse. Det är liksom som om jag förlagt mig själv någonstans.

Jag hittar inga handtag, inga riktningar och inget sammanhang längre. Allt är bara samlat kring ett kliniskt konstaterande av att jag är här. Men så fort som man börjar granska här så löses dess beståndsdelar upp i ett fint, fint pulver som försvinner i snöfallet.

Själv tror jag att jag behöver ett levande spektrum att stötta mig emot, få möjligheten att utvecklas, invecklas, avvecklas och åter väckas. Få uppleva livet och vara med i dess ständiga utveckling.

Så mycket i livet handlar om att sova, att blunda och att drömma. Men jag tror mitt kall ligger bland de vakna. Jag vill vara vaken bland andra, hjälpa dem att få leva tillsammans med sina egna drömmar.

Jag vill leva med orden och människorna.

Men finns de ens kvar i vår värld längre?

Förskräckelse

Ordbehandling.