Tagged with " G-Stomper"
Oct 28, 2013 - ljud    Comments Off on Morgon möter kväll

Morgon möter kväll

morgon

Tog en ljusbild på morgonen och skapade en ljudbild på kvällen.

May 2, 2013 - tankar    Comments Off on världen

världen

Ibland undrar jag det verkligen är så att jag förväntas sakna känslor och bara vara förstående.

Jag har varit med om allt från ex som vill fortsätta vara vänner, men samtidigt bara hyllar sitt egna nya liv och tycker att allt som var problem som tidigare krävde jobb, numera bara är saker att ta tag i och lätt fixa – för dennes nya liv är så rätt, lätt och bra.

Jag har varit med om komplicerade relationer där den andre är låst i en annan relation, men den kan prata om den värmen som stundtals finns kvar i dess relation och deras närhet, utan att förvänta sig att det påverkar mig på något sätt.

Jag har varit med om situationer där båda velat försöka, men det endast är jag som står för drömmarna, framtidsplanerna och de uppmuntrande samt förstående orden – och själv får tillbaka hur tungt, svårt och omöjligt saker är samt kan kritiseras, smutskastas, ifrågasättas och anklagas utan att det skall påverka något, förklaras eller vara något man skall be om ursäkt för.

I allt så finns jag kvar, men jag blir mindre och mindre för varje gång.

Jag håller mer och mer inom mig. Sväljer mer och mer. Accepterar att jag skall vara speciell, lyssnande, förstående och kännande samt försiktig samtidigt som jag skall ta för mig. Allt medan jag känner mig mer och mer ensam.

Jag vill bara sova, för det är där jag har min verklighet numera. Längtar till sommaren så att jag kan få sova i solen på en gräsmatta på landet.

Där kan ingen nå mig ännu.

Problemet är bara att jag knappt kan sova nu för tiden…

Det är troligen för att jag är så egoistisk och försöker sätta mig själv och kärleken i första rummet. I rummet där det inte handlar om att ge och ta, utan där båda får vara sig själva helt ut – och accepteras för det, inte att någon måste göra något. Allt skall vara naturligt.

Rent. Som kärleken då den föds.

Jag är trött på att vara andras projekt och dröm.

Jag drömmer bäst själv

Jag vill vara någons verklighet

Apr 23, 2013 - ljud    Comments Off on SNÄLLA!

SNÄLLA!

Utvecklaren av det lilla program som jag använder för att göra mina små beats på, G-Stomper, kontaktade mig idag. Han tyckte att jag skulle delta i en liten tävling för Android musiker – jösses, när blev jag musiker? Jag går ju bara på känn och leker mig fram nu, inget seriöst överhuvudtaget och kan knappt avgöra om en ton är ren eller falsk…

Nåja, i och med att det inte är några direkta priser i form av saker och pengar i det hela, så kände jag att jag kanske ändå skulle kunna ställa upp – just for fun, så att säga.

Man får delta med flera spår, så jag tänkte skicka 2-4 stycken… MEN, här är kruxet, jag vet inte vilka!!??!

Kan DU hjälpa mig?

Droppa mig bara ett meddelande på Facebook eller via mailen på me@amelin.se, och säg namnet på dem som du tycker är bäst – om du orkar och har lust, även varför just de är bättre än någon annan!

Här är soundcloud länken där du kan lyssna på flera:

Och här följer ett gäng som jag inte haft tid att göra något mer med:

l000001

f000023

f000022

f000021

f000020v1

f000020v2

f000019

f000018

f000016

f000015-2

f000014

J Ä T T E T A C K för hjälpen!

Apr 13, 2013 - ljud, videos    Comments Off on dagspår

dagspår

Ibland undrar jag hur en hel musikstil bara kan tvättas ur och försvinna in i något urtvättat och anpassad form av R&B från att varit en obscen våt och kladdig Funk….

Vad hände liksom?

Dagen har bara givit mig ett eget beat till, istället för att jag fixat här hemma – men jag skall sätta igång, för i morgon kommer mamms på besök och sen är det som sagt en underbar vecka med kidsen som väntar…

Apr 13, 2013 - ljud    Comments Off on otillräcklighetens tempel

otillräcklighetens tempel

Börjar morgonen med att leka fram ett beat utan att tänka efter – den blev gångbart och kommer kanske upp på Soundcloud, där jag ofta kan få någon form av feedback i allafall.

Hade en riktigt tung kväll igår, kände verkligen hur jag inte räcker till – inte på något plan. Även fast det är så enkla och basala saker som jag vill och söker.

Att inte räcka till kan handla om allt från att inte ta sig in under någons skall, eller få finnas där som den man är.

Men jag fick flera otroligt stärkande ord från flera vänner via Facebook och SMS. Sånt betyder mycket, även om det sällan ändrar min känsla som jag har just då. Orden blir istället till en större och starkare plattform att stå på dagen efter.

I eftermiddag skall jag försöka rycka tag i saker här hemma lite, i och med att barnen äntligen kommer nästa vecka.

Som allt ser ut nu så kommer jag inte ta mig till Värmland under sommaren, fast jag vet inte – kanske är det den ensamheten som jag och barnen behöver efter allt? Men det känns tungt att inte dela det med någon vuxen och lusten att leka med bilder liksom stannar upp. Det känns meningslöst.

Beatsen kan jag ju dela lite med barnen, då yngsta sonen drömmer om att kanske inte just följa pappa som hip-hop DJ, utan mer bli som Axwell – en ren house och klubb DJ. Skall försöka göra lite musik för att imponera på honom också, om jag kan…

Tankarna funkar bra med den äldre sonen, då hans lärare flera gånger kallat honom en filosof. Men just bilder har inegn av dem riktigt fastnat för ännu – även om de tycker om att vara med till farfar och sitta uppe i hans attelje medans han pratar om sina bilder och hur man kan känna formernas tyngd och hur en form eller färg kan hänga ihop med en annan och där igenom skapa olika plan av djupt.



Jag får själv ingen form eller struktur på dagarna alls. De finns där, som färg i en tub – redo att användas, men utan att synas eller göra avtryck…

Apr 12, 2013 - ljud, tankar    Comments Off on ensamhetens ljudterapi

ensamhetens ljudterapi

Vet inte vad det beror på, men jag vill inget annat än att sova de senaste dagarna – trors att jag får pillersova på natten…

Vaknar till, men finner ingen motivation till att göra saker, ingen utmaning eller något sånt. Vill bara lägga mig igen.

Försökte mig på att göra lite musik i går, men det blev bara oinspirerat och trist – ingen nerv eller glöd, och ändå så var det något syntetiskt rakt, sterilt och hårt som jag skulle göra – men det blev bara som någon form av katthårssmutsig överbliven bommull. Saknade liksom allt…

Saknar stimiluansen, som jag inte vet varifrån den skall komma.

Jag tappar liksom farten igen.

Kanske det bara är en av dessa vågor som kommer och går – men blir mindre hela tiden, så jag kanske har fart igen om någon dag.

Fick till ett beat idag, någonform av hip-hop, det som kommer enklast till mig. Men jagvet inte hur jag skall gå vidare med det, om det är den mer avskalade varianten som skall få en luftig och lätt jazz känsla med någon ståbas och kanske ett elpiano. Eller om det är den andra versionen som skall byggas ut i någon form av fukighet med någon riktig våt synth och någon snygg gitarr lick om jag har?


Vet inte vem jag skall fråga. Känner inte att jag kan fråga någon av alla de musikkollegor som jag har, för de kommer bara se på det hela med “seriösa” ögon, och förvänta sig något speciellt – när det bara är en lek och inget seriöst över huvudtaget från min sida, bara en form av tidsterapi när jag inte har någon annan att beröra…

Apr 10, 2013 - ljud    Comments Off on bilder som skapar ljud och ord som skapar handling

bilder som skapar ljud och ord som skapar handling

Ljudförsöket ovan kommer efter bilderna igår. Efter dem så ville jag göra något som påkallade historians sanna rötter och naturfolkens vingslag, så gott jag kunde. Egentligen så kan man väl se alla kopior som rena hån, då de talade med sina trummor och jag … Fast, jag försöker faktiskt tala med mina också – även om jag saknar både ord och språk… Men det är en kommunikation!

Sen går jag omkring och bollar lite tankar med mig själv av och till gällande en intressant och ganska tung fundering kring nätet. Jag funderar på vad man egentligen skall skriva, lägga ut eller sprida på nätet… Skall man stå för sina egna ord, skall man vara beredd på att sprida dem? Skall man stå för sina bilder och vara beredd att de sprids – eller är man naiv då?

Möttes av två kommentarer som hade kunnat komma från vem som helst idag, då de verkligen speglar sättet som gemeneman ofta ser på det hela: “Grundregel no1. Sprid inget som du inte vet är sant. Vi lever ju i googels tidsålder. Rätt praktiskt…” och “ och för varje delning så ökar ju chansen att vi alla vinner den där ipaden, åsså skänker ju facebok en hel dollar till nåt jättefint ändamål.“. Jag håller inte med i något av det och på det sista känner jag, att det beror ju på om vi delar saker för att vinna en ipad eller om vi för det för att vi vill förändra något…

Men de flesta vill nog bara vinna…

Skall man bara sprida sånt som man har första handskunskap om, om man t.ex. inte skall våga förlita sig på sånt som man med förhoppningsvis kritiska ögon läsaer på nätet – vad sker då med viktig information om kvinnomisshandel, djurmisshandel, rasism, homofobi och religioner – där man själv kanske inte har första hands information, eller ingen kan bevisa att det är “sant”.

– Var drar man gränsen – och vad sker om man går över den?

Sen slog det mig, när jag satt och tänkte på alla de fantastiskt kloka människorna jag har kring mig – att merparten av dem är kvinnor. De som vågar tycka något och göra det också. Männen som lyckas med samma bedrift är en handfull, medan kvinnorna lyckades jag inte ens räkna då de var så många. Kan det bero på att de så ofta varit den enda som tvingats vara vuxen, att de är de enda som förstår det personliga ansvaret och vikten av att verkligen göra saker själv?

Skrev själv i en annan kommentar igår:

Världen blir inte perfekt fören man själv vågar försöka göra den perfekt, för det krävs att vi alla vågar stå upp för vad vi anser är rätt och bra, för att andra skall våga och förstå det också. Genom att bara acceptera att det är så som det är nu, så kommer det aldrig ske någon förändring och det blir bara värre för våra egna barn när de växer upp om inte ens vi vuxna kan stå upp för dem…

På just det temat finns det två förläsningar som jag skulle vilja gå på idag, men tyvärr så krockar de…

    Först är det Ordfront Magasins föreläsning Civilkurage smittar med Brian Palmer som skall tala om “…mänskliga rättigheter och människor som visar mod – i dag och under historiens gång. Brian Palmer menar att vi borde ägna mer tid i skolan åt att fundera kring vilka människor medborgare vi ska bli. Vi förbereder oss för situationer genom övningar som vad vi ska göra om det börjar brinna. Men vad gör vi om någon blir nedslagen på gatan eller på krogen.
    https://www.facebook.com/events/519909444717255/
    Sen är det ABF Stockholm som håller i en föreläsning om De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass med Rebecka Bohlin och Lawen Redar, där de talar om: “…De städar, lagar mat och serverar i det nya Europa. Många är emigranter, de flesta kvinnor. De tillhör den fattiga europeiska arbetarklassen, som i flexibilitetens och rörlighetens namn hamnat utanför politikens synfält. Hur står det till i Sverige, Stockholm eller Fisksätra? Vems problem är det?
    https://www.facebook.com/events/162329240587181/

Lyckades dock inte sova i natt – det var både endast sporadiskt och ytterst ytligt. Men jag kan inte ens vila nu. Vet inte varför. Stänger jag ögonen, så börjar ögonlocken vibbrera och slappnar jag av åker de upp i ett halvöppet tillstånd. Suck.

Igår var jag i alla fall iväg på ett första möte för att få ett sk. tyngdtäcke, men det dröjer två veckor till dess att jag får prova ut ett och ytterligare upp till två veckor innan jag kan få komma och hämta ut det. Jag VILL verkligen inte sova på piller, men allt annat är totalt omöjligt just nu. Vi får se hur många dagar jag klarar det till – men till helgen måste jag annars ta piller för sömnen skull, då barnen kommer nästa vecka – och då tar jag inga piller under hela den tiden de är här.

Nåja… Gjorde ett hip-hop liknande beat, inspirerat av någon låt jag hörde av artisten Locksmith i morse….

Apr 9, 2013 - tankar    Comments Off on Rosa fjädern

Rosa fjädern

Hittade idag ett örhänge på marken med vackra rosa fjädrar – så jag tog hand om det, vilket gör att jag numera kallas för rosa fjädern!

Skall försöka sätta ihop någon av bilderna som jag tog idag med den på plats, men jag tog fler än vad min depression tillåter mig att gå igenom för att välja ut vilken/vilka som är värda att sparas… Så jag har lagt ut jobbet på några nära vänner, så får vi se om deras val sammanfaller på något sätt och jag utifrån det kan se vilka som jag skall fixa.

Hade också tänkt göra disco, men hade inte ork att leta efter rätt trummor, så det blev något obestämbart igen…

Apr 8, 2013 - ljud, tankar, videos    Comments Off on Hjältar och mörker

Hjältar och mörker

Hade en tanke, men fick inte ihop den. Blev inte alls nöjd, men jag lägger den ändå åt sidan här uppe, bland alla andra sekundära ljud som jag har allstrat via mobilen…

Just nu är jag ledsen:

Denna bild som jag såg att några av mina vänner lekt och taggat varandra i på Facebook – UTAN att kvinnans ansikte varit dolt, har gett mig så dålig smak i munnen…

Det hela handlar om att man skall “skämma ut” en kompis genom att skriva in dennes namn så att bilden hamnar på deras sida, genom att man säger att den personen skulle “sätta på” denna kvinna…

Dessa människor som gjorde det är såna som jag VET kämpar för folks rättigheter och friheter – så jag förstår verkligen inte hur de kan gå med på att göra något sånt som det ovan, som uppenbart handlar om att kränka en kvinna som själv vågat ta en bild på sin egen kropp och lagt ut.

Förstår verkligen inte folk vilken kvinno och människosyn som de odlar och ger andrum? Förstår de inte att det är precis samma tänk som när rasister lägger upp bilder som ser “lustiga” ut i deras ögon, men de i själva verket kränker människor?

Vad hände med att våga vara sig själv, vara stolt över den man är och att acceptera andra människor för just den dom är?

Men jag blir också glad:

Apr 4, 2013 - ljud, tankar, videos    Comments Off on kurvan av en flygande badboll

kurvan av en flygande badboll

Idag blev det ingen bra dag – idag kom bakslaget som jag på något sätt gått och väntat på. Vet inte vad det egentligen beror på, men jag har en känsla av att det blir så när livet är som att kasta en stor badbill mellan människor – men istället för att någon tar emot den och kastar tillbaka – så blir bollen liksom bara hängande där i luften.

Jag blev bara blank, orkeslös och uppgiven.

Kan vara brist på respons, kan vara en frustration över att inte nå ut som man vill, det kan vara så många olika saker – saker som jag själv har ytterst liten möjlighet att påverka. Det går inte att tvinga människor till saker som man vill att de skall göra av egen fri vilja.

Det är som på Facebook, jag ser när vä’nner och till och med vänners vänner mår dåligt. Det räcker med att de bara skriver att det är en blä dag och så svarar jag med en varmkram – eller om de har något större och djupare probem som bekymmrar dem, så försöker jag läsa och bemödar mig med att ge dem ett personligt svar även om jag inte kan påverka något själv. Allt detta medans mycket jag jag bara faller platt ut i luftens vakum. Visst får jag svar, kärlek och omtanke tillbaka många gånger, men allt för ofta så blir det absolut ingenting i respons. Långt senare kan jag få höra att de inte vetat vad de skall svara, men jag undrar då alltid – varför inte skriva just det?

Det krävs så lite för att lyfta en människa eller ge den ett värde. Det är som alla tiggare som kommer fram till mig eller går i en tunnelbanevagn och ber om pengar. Istället för att tyst titta ut genom fönstret och inte låtsas om dem, så ser jag dem i ögonen och säger med en ledsen min att “Nej, tyvärr…“. Det ger dem inte mat på bordet, men det ger dem en känsla av att inte vara osynliga.

Samma sak som med barn. Jag minns hur jag var på en dejt för flera år sedan och hon hade med sig sin lilla flicka. Flickan sprang och lekte själv medans jag och hennes mamma samtalade, men varje gång som hon kom och skulle berätta något så lyssnade även jag, och frågade mer om det – samt tog mig tid att trolla för henne också. Eller som när jag alltid pratat med mina egna barn och lyssnat på dem, använder jag ett ord som jag inte tror de förstår – så frågar jag om de vet vad det betyder. Vet de inte det, så ber jag dem hämta en vanlig ordbok och slå upp det och sen pratar vi om det ordet, just så att de skall förstå och känna vikten av att vad de förstår är lika viktigt som att någon säger det.

Såg en bild på facebook som jag glömde och spara ner, men gjorde mig så glad – det var en vanlig tonårsgrabb som hade utseendet på sin sida som hade följt med en tjej med downssyndrom på hennes skoldans. Han gjorde det för att han tyckte att hon var en underbar människa och förstod hur mycket det betydde för henne. Det påminner mig också om en annan bild som florerade på Facebook för ett par år sedan – det var en kvinna, troligen också med downssyndrom, som var utklädd till en ängel med vingar, men hade storka blöjor på sig och texten som medföljde bilden handlade om hur himlen inte längre ville ha denna ängel och nu var det ens eget jobb att skicka henne vidare. Varje sån bild jag mottog, tackade jag för och sa att de fick stanna hos mig för hos mig hade alla ett unikt och eget värde.

Men människor ser inte idag. Man har glömt att svara på tilltal. Man har glömt att visa respekt. Man har helt enkelt glömtbort allt annat än den egna driften och viljan. Se bara på afficherna för nya omgången av TV-Serien The Biggest Looser. Här kan man se hur den stora mannen får hålla en blond smal kvinna i handen, som dröm resultat?! Är det verkligen det som är drömmen även här i sverige nu, har allt blivit så tragiskt att Playboy idealet även präglar svensk media – när vi har så fantastiskt vackra kvinnor från alla underbara kulturer här, och kvinnor som har former och en intelligens framför allt annat?

Per Oscarsson spelade med i filmen om 1400-talet med titeln “Sverige åt Svenskarna”. Någonstans skulle jag vilja se en remake av den idag, där man vågade visa alla svenskars ansikte – vågar visa upp alla de som är födda eller flyttat hit och blivit svenska medborgare, alla de som är med och betalar skatt – och möjligen att man jagade ut alla dessa sk. högadelssvenskar som skatteplanerar och inte bidrar till det svenska samhället över huvudtaget. Jag tror att det är dax att börja våga visa den sidan av myntet. Vilka som är riktiga människor och en del av vårt samhälle – och inte alla de som på riktigt har råd att smita undan ansvar, eller göra rätt för sig. Jag vill se det sverige som jag såg när jag åkte ut till Hässelby. Det levande sverige. Det sverige som är närmare den drömbilden av vårt land som vi bär från barndommens filmer – än den verklighet som visas upp i city där de rika tar för sig och spottar på de svaga.

Jag vill så mycket, men det är som kropp och själ är kvar i tiden då jag var i en possition där jag verkligen kunde göra saker – och nu blir den bara besviken och förvirrad när inget händer.

Jag skickade i allafall iväg två olika förslag, med kvinnliga förtecken, på intressanta paneldebatter som föreningen bakom den föreläsningen som jag var på i början av veckan kanske kunde göra något av. Till svar fick jag: “vad kan jag säga mer än WOOOOOOW!!!!!!! Jag får tusen miljoner idéer i huvudet….“. Det gjorde mig så otroligt glad att kunna ge och sporra någon och att personen ville ta upp det med hela föreningen för att senare återkomma.

Sen skickade jag även till ett par klubb arrangörer som jag känner, följande (som jag även hade som en egen status uppdatering för att någon annan kanske skulle kunna nappa på idéen): “Tänk om någon skulle kunna arrangera en kväll med Peshi, Yarah Bravo, Cleo, Ayesha, Lilla Namo, Linda Pira, Fröken B, Silversystrar och alla de andra som numera är så många att det är svårt att lista dem alla.
– Inte för att göra en kväll med hip-hop med kvinnliga förtecken, utan bara för att det skulle kunna bli en grymt bra hip-hop kväll…

Pages:12»