Reading Time: 3 minutesFunderar på det som händer i Husby och tänker på kravallerna i Kungsträdgården på min tid….
Lärde vi oss inget då, och de som lärde sig något – vart finns de nu?
– För nu är det hela lite som om vi skulle starta krig med Norge genom att bränna ner Malmö…
Grunden kan vara politisk, men förstörelsen är det inte – skulle den varit politisk så skulle man inte bränt upp sina grannars bilar och man skulle inte dragit in mer poliser i sin stadsdel – speciellt när alla verkligen VET hur media vinklar det.
Inte för att man skall göra så, men effekten hade nog varit större om man dragit till Täby, Danderyd eller city och tänt på där. Då hade det ju drabbat fler av dem som bestämmer och man hade inte förstört sin egen ort.
Frågan man bör ställa sig är: Slås vi emot någon eller slås vi för något?
…och är det så att man slås för något: sin ort, sin självklara plats i samhället och respekten – får man det genom att bränna ner sitt eget och göra polisen ännu mer spänd i ens eget område?
Snälla… Alla ni som varit med tidigare. Ställer er upp sida vid sida med dem i Husby och de andra ställena. De behöver er hjälp nu. Både för att höras, och för att förstå sitt eget språk.
—
Det otäcka är inte det som sker i Husby, det är bara resultatet av något värre som vi alla vuxna varit med om att skapa…
Det otäcka är att se hur många som inte förstår det – och dessutom utan att tveka kan förespråka ännu värre saker…
http://interasistmen.se/granskning/om-husby-pa-sds-officiella-facebooksida-lasermannen-var-kanske-inte-sa-dum-anda/
Det är inte så att det bara är några som blivit “missnöjda” just nu och tar till detta som första bästa lösning – utan det handlar om något som pågått betydligt längre, men som ingen tagit sig tid att se eller ta ansvar för.
Ungdomar och vuxna i Husby har försökt jobba för att lösa saker på ett annat sätt väldigt länge – men när möjligheterna hela tiden tas bort och ingen tar sig tid att lyssna hur väl man än agerar efter samhälletsnormer, så rinner det över för alls.
Dödsskjutningen och polisens uppenbara lögn om dess efterspel, var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Inte ställer du dig och skriker åt ett sår du fått på kroppen bara för att det tillslut börjat blöda – du tar väl reda på hur och varför du fått det och gör något åt det? Eller hur?
Samma sak här. Husby är den svenska kroppen som blöder, och det är dax att vi alla börjar att se och försöker förstå varför den blöder och rannsaka oss själva varför vi inte gjort något under tiden som sårets skapats.
Det är dax att vi börjar se efter hela vårt land och alla som finns inom dess gränser, inte bara de som bor i de finare delarna eller tror sig ha mer rätt till vår demokrati än andra.
Det är vi vuxna som brustit i vårt ansvar – vi kan inte skylla på barnen och ungdomarna, då det är vi som skapat deras situation…
Det hela med Husby är så komplicerat – speciellt då båda sidorna tyvärr lägger fokus på polisen och den utlösande händelsen, för det gör att det är ungdomarna och deras agerande som hamnar i rampljuset, och man missar helt och hållet att de är ungdomar och vilka det är som skapat deras världsbild.
Alla vi vuxna måste nu in, visa att vi finns, att vi lyssnar och att vi faktiskt hjälper till. Tar av vår egen tid.
För även om man visar upp hur ungdomarna behandlas i media och av samhället, så är det inte där felet ligger. Ungdomarna bär ingen skuld alls – de är ju bara resultatet av vad andra vuxna människor gjort mot andra vuxna. De har fått sett och hört hur deras föräldrar blivit behandlade, och de ser hur vuxna gör för att ta sig fram… De är resultatet, vi måste börja jobba så mycket djupare – och med oss själva!
http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/vart-tog-ni-vagen
Funderar också på en sak som försvunnit i Husby flödet. båda sidorna pratar om polisen, på olika sätt…Men vem pratar om dessa barn och ungdomar som får springa ute fritt på natten. Var det inte dem som det skulle handla om?? Vart är ni alla vuxna och föräldrar?
En riktigt bra och djupare text om det som bl.a. händer i Husby.
http://fredrikedin.wordpress.com/2010/12/05/darfor-skar-jag-av-brandslangen-2/