Tagged with " Youtube"
Nov 13, 2013 - videos    Comments Off on Bard de ljus

Bard de ljus

Reading Time: < 1 minute

Oväntat intressant och givande – om än väldigt löst sammanhållet…

Sep 14, 2013 - tankar    Comments Off on Bam Bam

Bam Bam

Reading Time: < 1 minute

We livin’ in a mean time and an aggressive time
A painful time, a time where cynicism rots the vine
In a time where violence blocks the summer shine

Bom-Bom the truth shall come
Give the corporation some complication!

Sep 14, 2013 - tankar    Comments Off on Flodvåg

Flodvåg

Reading Time: < 1 minute

Efter en filmkväll med vänner och fantastiskt mysigt sällskap, så känns det skönt att bara slappna av med lite gott té och plocka fram doftljus för att verkligen förstärka sensommar och höstens underbara dofter, ljus och själavärme och gräva ner sig i varma samtal och mjuka röster…

Bäddar in eftermiddagens stila timmar i ljudkollage som strömmar in från vänner och bekanta. Under natten var det Händel, Verdi, Rachmaninov, Allegri, Haydn, J.S. Bach och Vivaldi som fick stjärnorna att glimra, nu under dagen så är det hip-hopens som får asfalten att sjuda.

Sep 14, 2013 - tankar    Comments Off on Kunskap

Kunskap

Reading Time: < 1 minute

Ibland måste man lära sig vad sanningen är, även om man lätt kran tro av ordet att det är något man skapar, så är det egentligen bara ett spår som man lämnar efter sig.

Att lära sig sanningen, är att se sina egna spår.

Sep 13, 2013 - tankar    Comments Off on Ljudgården

Ljudgården

Reading Time: < 1 minute

Efter nio år är det äntligen dax för en av mina favoritproducenter som både gör musik, texter och hip-hop med glimten i ögat, J-Zone, att släppa ett nytt solo album: “Peter Pan Syndrome“.

Sep 10, 2013 - videos    Comments Off on Twerk

Twerk

Reading Time: < 1 minute

Så fantastiskt!! Säger så mycket om människor idag, media och vad vi tar till oss!

Aug 9, 2013 - tankar    Comments Off on Harry Belafonte

Harry Belafonte

Reading Time: < 1 minute

Så fantastiskt att höra en vis man, ger mig nästan rysningar i kroppen av att höra ett sånt lugnt och en sån viktigt insikt, och samtidigt så tragiskt att se hur många inte förstår vikten av politik i det vardagliga livet…

Det är helt underbart att se en äldre artist, dela sin kunskap, sin erfarenhet – och samtidigt som han omfamnar det nya – så vågar man också utmana dem, vågar ifrågasätta dem och vågar tvinga dem till att ta ställning.

– Önskar att det verkligen var så här i Sverige också, men i vår ankdamm är det nästan ännu värre – då man inte alls vågar säga något om vägen som vi går, utan man gömmer sig hela tiden bakom annat… Bara för att man inte vill riskera att ens eget namn skall kritiseras eller att man skall missa möjligheten till att få vara kvar som ikon för folk…

Så fantastiskt att höra en vis man, ger mig nästan rysningar i kroppen av att höra ett sånt lugnt och en sån viktigt insikt, och samtidigt så tragiskt att se hur många inte förstår vikten av politik i det vardagliga livet…

Apr 11, 2013 - tankar, videos    Comments Off on Verklighetens sagor

Verklighetens sagor

Reading Time: 5 minutes

Varför känner jag mig så ensam? Till och med bland folk? Jag blir inbjuden till spännande föreläsningar och träffar nya och gamla vänner varje vecka. Ändå finns tomheten där. Jag vill ha och söker en tvåsamhet så mycket att det gör ont, men ändå så går det inte eller så är det jag som backar…

Jag vill ha något, om inte för evigt, så för längre än det. Det skall vara något på riktigt där jag kan dela mina barn med någon annan, kanske dela någon annans barn, eller även gemensamma barn. Vara kreativa tillsammans, göra saker som har betydelse. Allt samtidigt som man tillåter sig att vara larvig och dum. Det är så viktigt att våga fortsätta vara barn och kunna se saker med ett barns perspektiv.

Jag vågar inte eller kan inte starta något. Jag är liksom inte tillräcklig – oavsett vilket plan man väljer att se det på. Jag önskar verkligen att jag vore det och att jag kände det, för jag har så mycket som jag kan ge – som egen skrivna sagor varje natt.

Skrev denna snabbt till en vän för en tid sedan:

    Hudvarma regnbågars rök

    Kvällen låg längs gatan.

    Den hade lagt sig där för att sträcka ut alla sina mörka veck, så att ingen stjärna skulle fastna. I dagarna brukade ibland mörkret fastna, men det var för att det var svårt att lägga sig längs gatan på dagen.
    Det var då för mycket bilar, och folk som inte såg sig för när de stressade till möten som egentligen inte betydde så mycket. Men nu låg kvällen längs gatan.

    Den log i kapp med månen när de lyssnade på drömmarna som sakta steg upp från husen runt omkring.
    – Om du inte visste det, så är drömmar som vattenfärger.
    De blandade sig med varandra som ett stigande regn av hudvarm rök från en regnbåge.
    På hösten efter sommaren så orkade de inte ta sig upp hela vägen till stjärnorna, utan la sig på träden och vilade.
    – Det är så löven ändrar sin färg.

    Sen somnar drömmarna stilla där och faller långsamt till marken med de sommar mätta löven. Stjärnorna och himlen lägger då sitt varmaste och mjukaste täcka av snö över dem, så de får vila fram till våren, när täcket sakta dras av.
    Då vaknar drömmarnas färger åter till liv igen och sträcker nyvaket på sig upp genom marken.
    – Det är därför som vi får våra vårkänslor, för våra drömmar vaknar till liv igen…

    Skulle inte du också le om du visste detta?

    Nästa gång du ser ut mot natten. Se inte stjärnorna som något långt borta, utan se dem som glansen från ett leende som ligger på gatan utanför dig och njuter av allt det vackra inom dig….

Blev vid ett annat tillfälle kärleksfullt ombedd att “Dra den om vargen och rödluvan också….” Tio minuter senare hade jag denna saga klar – Hade ingen aning om vad som skulle hända eller hur den skulle sluta, fören jag var klar med den..

    Vargen och Röd luvan

    Det var en gång en varg som skulle gå hem i skogen till sin familj.

    Han hade varit och hämtat mat till sin fru, deras två barn samt hans syster och hennes familj…

    De hade inte mycket i världen om man räknade efter människans medel, men det var å andra sidan en påhittad skala av värde för att äga värde istället för att ta vara på värde.

    Men även i människornas värld hade man kunnat säga att de hade det viktigaste av allt – varandra.

    När han sakta gick genom deras skog och njöt av allt naturen delade med sig av och han tänkte på allt som de själva bidrog med till att deras skog skulle må bra, så fick han plötsligt känslan av att vara iakttagen…

    Han tittade sig snabbt omkring men såg inget. Han såg inte heller något när han hörde ljudet av en smäll och sen kände dess fruktansvärda genomslag i hans kropp.

    Smaken av blod fyllde honom när han sakta sjönk ihop och såg hur en människa satte på sig sin röda luva och gick mot honom.

    Han hörde aldrig mannens upprymda samtal över att han hade fällt jaktlagets tilldelade varg, och att de skulle fira det hela med en brakmiddag på pizzerian…

    I andra änden av skogen väntade två små pojkar på sin far som aldrig kom tillbaka och en fru som sörjde sig till döds under de kommande dagarna som de väntade på att vargen skulle kommit hem.

    Jägaren och hans kompisar åt bara hälften av pizzorna de köpt, resten slängde de och hans fru fick en mössa av vargpäls – fast den använde hon aldrig. Hon gillade inte att gå ut när det var kallt, och gick de någon gång ut så var det bara de små stegen till deras kupevärmda jeep…

    Snipp snapp slut, snart är mänskligheten saga slut!

…eller varför inte detta utdrag som jag hade tänkt ha som en del i någon fom av pedagogisk barnbok som skulle handla om alla svårigheter som man kunde stöta på genom ens föräldrar om de inte mådde bra:

    Sagan om kroppmen och dess kvinnor

    : Som när mamma eller pappa gråter. :

    Det är för att hon känner sig liten, någon som även vuxna och stora människor kan göra. De har sett eller känt något, som du också kan göra ibland, där det känns som om man tittar in i en sån där lusig spegel som de kan ha på ett tivoli. Men ingen har sagt att det är en konstig spegel som de tittar i, och vuxna vågar inte alltid fråga andra om det – då de tror att de behöver veta allt.

    I denna spegel så ser vuxna inte den fantasin som vi barn kan se, utan de har ofta tappat sin fantasi och vill ofta veta vad något faktskt är. Det är därför de så ofta frågar vad du ritat, istället för att bara titta och fantisera själv – och de gånger som de faktiskt vågar göra det, så ändrar de sig direkt om det är så att du ser något annat när du ritat. De tror inte längre på sin fantasi. Någonstans så har det blivit deras verklighet.

    Så när mamma eller pappa ser en sån spegel så kan de bli ledsna och känna sig små.

    Det är då figurerna i kroppen vaknat till liv. De vet ju att det inte är så: “Men du är ju vuxen?”, “Du är ju stor!” försöker de säga, men utan fantasi så kan man ju inte lyssna på det som man inte tror finns, eller hur?

    Så i ren panik så gör figurerna i kroppen det som de vet för att få något att växa.

    Vet du vad det är?

    Hur gör du när du har planterat något och vill få det att växa? Visst är det så att man vattnar det? Det är precis det som figurerna gör – de kastar sig över pumparna och pumpar ut vatten från kroppens högsta plats, så att din förälder skall kunna växa igen och att mamma eller pappas osynliga fantasi rötter skall få näring, kraft och fäste igen.

    Så nästa gång de gråter, så torka inte deras tårar, säg inte att de skall sluta gråta… För de behöver det, precis som du kan behöva göra saker ibland.

    Krama istället om dem, och prata med dem, precis som man skall göra med en blomma och visa att du älskar dem, då skall du se att de växer sig starka fort igen.

Sen har vi ju barnboken som jag någongång hade tänkt skriva och som en bekant sagt att hon vill illustrera:

    Inledningen till en barndom

    “Det var en gång
    inget mer

    för alla barnen satt vid sina TV apparater och dataspel…

    Men tittade du riktigt noga i husets mest slitna och mörka hörn, så kunde du se något märkligt.

    För där satt ett leende, iklädd de mest fantastiska kläder.

    Det var ingen cirkusråtta som rymt eller någon leksak från ett film eller spel…

    Det var
    vad man en gång kallat

    Fantasin”

Ibland är livet som en saga, men jag känns bara som den som läser in den som en ljudbok eller beskriver dess scener – aldrig som den som deltar. Åtminstånde inte tillsammans med andra, eller när någon annan ser. Jag får fantisera och leka själv. Efter ett tag så blir man ganska bra på det. Så bra att man glömmer bort hur man gör det

med
andra.

Pages:123»