Feb 28

Född 28 februari 1968 = Onsdagsbarn

ONSDAGSBARN får lida ont, men kärt besvär. Den som är född på en onsdag, har i regel snabb uppfattningsförmåga, är intelligent och läraktig, men kan också vara ganska självsvåldig.

  • MÅNDAGSBARN är en ögonfröjd och är snällt och rart. Den som är född på en måndag, är oftast svärmiskt lagd, och har ett sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull.
  • TISDAGSBARN är älskvärd och gör allt med fart. Den som är född på en tisdag, är vanligen stark och handlingskraftig, men är ofta krigisk och går anfallsvis tillväga
  • ONSDAGSBARN får lida ont, men kärt besvär. Den som är född på en onsdag, har i regel snabb uppfattningsförmåga, är intelligent och läraktig, men kan också vara ganska självsvåldig.
  • TORSDAGSBARN sliter tungt, och gör fin karriär. Den som är född på en torsdag, är gärna energisk och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt.
  • FREDAGSBARN är god och givmild och gör gärna gott. Den som är född på en fredag, är kärleksfull och trofast. De förstår att skapa ett lyckligt hem och har i regel tur med kärlek.
  • LÖRDAGSBARN får arbeta för födan och slita hårt. Den som är född på en lördag, har sällan tur med kärlek. De har vanligen lycka med sig i handel och penningaffärer.
  • SÖNDAGSBARN är sött och snällt, har det alltid bra och får det mesta de vill ha. Det har alltid ansetts för lyckligt att vara född på en söndag. De kan se in i framtiden, nästan allting lyckas för dem och de har en livlig fantasi.

» http://goto.glocalnet.net/peking/birth.html

“One Nation under God
has turned into
One Nation under the influence
of one drug

Television, the drug of the Nation
Breeding ignorance and feeding radiation

T.V., it satellite links
our United States of unconciousness
Apathetic therapeutic and extremely addictive
the methadone metronome pumping out
a 150 channels 24 hours a day
you can flip through all of them
and still there’s nothing worth watching

T.V. is the reason why less than ten percent of our
Nation reads books daily
Why most people think Central America
means Kansas
Socialism means unamerican
and Apartheid is a new headache remedy

absorbed in it’s world it’s so hard to find us
It shapes our minds the most
maybe the mother of our Nation
should remind us
that we’re sitting to close to. . .

Television, the drug of the Nation
Breeding ignorance and feeding radiation

T.V. is
the stomping ground for political candidates
Where bears in the woods
are chased by Grecian Formula’d
bald eagles

T.V. is mechanized politic’s
remote control over the masses
co-sponsered by environmentally safe gases
watch for the PBS special

It’s the perpetuation of the two party system
where image takes precedence over wisdom
Where sound bite politics are served to
the fastfood culture

Where straight teeth in your mouth
are more important than the words
that come out of it
Race baiting is the way to get selected
Willie Horton or
Will he not get elected on . . .

Television, the drug of the Nation
Breeding ignorance and feeding radiation

T.V. is it the reflector or the director?
Does it imitate us or do we imitate it
Because a child watches 1500 murders before he’s
twelve years old and we wonder how we’ve created
a Jason generation that learns to laugh
rather than abhor the horror

T.V. is the place where
armchair generals and quarterbacks can
experience first hand
the excitement of video warfare
as the theme song is sung in the background

Sugar sweet sitcoms
that leave us with a bad actor taste while
pop stars metamorphosize into soda pop stars
You saw the video
You heard the soundtrack
Well now go buy the soft drink
Well, the only cola that I support
would be a union C.O.L.A. (Cost of Living Allowance)
On Television.

Television, the drug of the Nation
Breeding ignorance and feeding radiation

Back again, “New and Improved”,
we return to our irregularly programmed schedule
hidden cleverly between heavy breasted
beer and car commericals

CNN ESPN ABC TNT but mostly B.S.
Where oxymoronic language like
“virtually spotless” “fresh frozen”
“light yet filling” and “military intelligence”
have become standard

T.V. is the place where phrases are redefined
like “recession” to “necessary downturn”
“crude oil” on a beach to “mousse”
“Civilian death” to “collateral damages”
and being killed by your own Army
is now called “friendly fire”

T.V. is the place where the pursuit
of happiness has become the pursuit of trivia
Where toothpaste and cars have become sex objects
Where imagination is sucked out of children
by a cathode ray nipple
T.V. is the only wet nurse
that would create a cripple

Television, the drug of the Nation
Breeding ignorance and feeding radiation
On Television . . .”

© Disposable Heroes Of Hiphoprisy – Television, The Drug Of The Nation

Frontsångaren Michael Franti fortsatte sedan solo och med gruppen Spearhead, och här är ett par till videos som du kan se hos YouTube: Everyone Deserves Music, Rock the Nation, Soulshine, Sometimes och I Know I’m Not Alone.

Feb 28

De säger att det är en ny dag, men jag känner igen den…

“Rain falling like a symphony
On the roof top of my heart
There’s a movement in the whispering deep
Before the new dream starts
I see your eyes shining like a neon light .
Smiling in the dark – What made you so strong ?
-What made you so strong ?
I’ve seen you dealing in the market place
Buying political regrets
And you’ve been walking on the water again
But your feet never ever get wet
But you just say…

Afrika kukhala abangcwele
(Africa your innocent weep)
I light a candle for the innocent ones
I light a candle for our love
Say a prayer for peace on earth
For the daughters and the sons

And your life is like a cheap street fight
And you’re laughing in the dark – What
Made you so strong ? (repeat)
I’ve been waiting all my life for this
To see how the deal gees down -
There’s an AK 47 on the dashboard
And mercy’s left this town, and you say…

Afrika kukhala abangcwele
(Africa your innocent weep)
I light a candle for the innocent ones
I light a candle for our love
Say a prayer for peace on earth
For the daughters and the sons

That’s the way
It is.. .What makes you so strong ?”
© Johnny Clegg & Savuka – Africa (What Made You So Strong)

Jag såg Sydafrikanska sångaren Johnny Clegg och hans Savuka, när de var förband till Level 42 för en herrans massa år, och blev helt tagen av den energin som de förmedlade på scenen. Hittade även Scatterlings of Africa av honom på YouTube

Jag ser dig dö
varje dag
bitarna faller
ljudlöst

jag ser dig födas
varje dag
ljudlöst bygger
du upp

Försöker lära känna dig
varje dag
i den mörka spegelbilden
av mig

Försöker leva med dig
varje dag
med ljudlösa slag
dödar du mig

Ser hur du bär en del
av världen
på dina axlar
där du ej tar plats

Därför försöker jag
inte längre
blundar för att möta
någon annan

Warren Zevon upptäckte jag då funk legenden George Clinton producerade “Leave My Monkey Alone” från albumet “Sentimental Hygiene”, men sen föll han i glömska och jag gjorde en ny bekantskap med honom fela år senare…

“Well, I went to the doctor
I said, “I’m feeling kind of rough”
He said, “Let me break it to you, son”
Your shit’s fucked up.”
I said, “my shit’s fucked up?”
Well, I don’t see how-”
He said, “The shit that used to work-
It won’t work now.”

I had a dream
Ah, shucks, oh, well
Now it’s all fucked up
It’s shot to hell

Yeah, yeah, my shit’s fucked up
It has to happen to the best of us
The rich folks suffer like the rest of us
It’ll happen to you

That amazing grace
Sort of passed you by
You wake up every day
And you start to cry
Yeah, you want to die
But you just can’t quit
Let me break it on down:
It’s the fucked up shit”
© Warren Zevon – My Shit’s Fucked Up

Feb 28

I dag lyfter jag bort fokusen från mig själv….

“You don’t see me when I’m
trying to do right
Maybe you can see me now

When I was walking,
patting my feet on the pavement
Really, truly trying to find a gig
Did you stand up and speak
out in my favor?
Cold desperation,
she’s a devil in bed
Scratching till my bones are bare
Pill and needles are all I’ve left to savor

We were walking and
I told you of how my shoes
Of how my shoes were wearing thin
You took your surplus and
traded for a favor
Now I’m demented and I’m
burned unto a cinder
Forty hours buys a grocery
bag for trash
I took my pistol and I made
myself a sinner
Will this universe be merciful at last?

You don’t see me.
You don’t see me
I get so tired of trying to
attract your attention
It has occurred to me that
you don’t see me

You should go ahead.
I’m a-gonna-go-ahead
I know you’re going to ahead
You’re going to do what
you’re going to do
I know, see, I see you, I watch you
You take the money and run

You take groceries and run, too
Don’t leave nothing left for me
You’re running and hiding
and ducking and hiding
And running and hiding and
I can’t find you nowhere
I’ll beat your mama,
I’ll beat your daddy
I’ll go to jail,
it don’t make no mothafugging
Difference what happens to me
Going to be there in my
own time, in my own way
Cause you don’t see me,
you don’t see me
I’m, I’m in your mirror”
© Al Jarreau “You Don’t See Me”

Sen har vi ju fantasiskt sköna Roof Garden av honom också, plus om du orkar – och är nyfiken, så kolla in promotion materialet för Al Jarreau och George Bensons underbart sköna gemensamma album, som både Jill Scott och Paul McCartney gästar på http://www.youtube.com/watch?v=kAPd_FMvr7E

Ville visa upp en annan sida av de toner som möter mig, när jag sitter själv och låter musiken flöda, och hittade faktiskt ett par intressanta video klipp till resp. låt.

Tänker på mycket just nu, men låter det stanna där inne, i värmen, när jag blundar.

…och lyssnar vidare på bra musik.

“Uh from the Indians who welcomed the pilgrims
And to the buffalos who once ruled the plains
Like the vultures circling beneath the dark clouds looking for the rain
Looking for the rain
Just like the cities stagger on the coastline
In a nation that just can’t stand much more
Like the forest buried beneath the highway, never had a chance to grow
Never had a chance to grow
And now it’s winter, winter in America
Yes now that all of the killers have been killed, sent away, Yeah
But the people know, the people know, it’s winter
Winter in America
And ain’t nobody fighting cause
Nobody knows what to say
Save your soul, lord knows from
Winter in America
The constitution, a noble piece of paper
With free society, a struggle but they died in vain
And now democracy is a ragtime on the corner
Hoping for some rain
It looks like he’s hoping, hoping for some rain
And I see the robins perched in baron treetops
Watching lasting racists marching across the floor
Just like the peace sign that vanished in our dreams
Never had a chance to grow
Never had a chance to grow
And now it’s winter
Winter in America
Yes now that all of the killers have been killed, or betrayed, Yeah
But the people know, the people know, it’s winter
Lord knows it’s winter in America
And ain’t nobody fighting cause nobody knows what to say
Save your soul
From a winter in America
Stick
And now it’s winter
Winter in America
And now that all of the killers done been killed, sent away
The people know, the people know, it’s winter
Winter in America
And ain’t nobody fighting cause nobody knows what to say
And ain’t nobody fighting cause nobody knows nobody knows
And ain’t nobody fighting cause nobody knows what to say”
© Gil Scott-Heron “Winter in America”

Missa inte även hans klassiska spoken word aktiga mästerverk B-Movie samt The Revolution Will Not Be Televised”.

Feb 27

när ljuden målar själens bilder
Blundar och ser

jag

blundar och ser

när regndroppar föds
och längtan lyser upp likt solar
genom ett mörkt täcke över våra huvuden

blunda och se

en kärlkeksakt med sommarens sista bris
där själar dansar likt löven
då toner föds

blunda och se

mig

Så i morgon har du bara 10 år kvar till 49” sa min fru till mig. Märkligt hur olika man ser på saker, för jag känner mig bara 10 år från 29…

- Men jag har avsagt mig all form av “uppvaktning”, och det ena som vi skall göra är att gå på bio med barnen – så att de får lite skoj.

Det är som sagt inte så att jag tycker det är jobbigt att bli äldre, för jag kunde knappt bry mig mindre om hur gammal jag (eller någon annan) är. Det handlar mer om ett egenvärde på något plan – där jag inte känner mig värd att firas, samtidigt som jag på ett filosofiskt plan tycker att man då lika gärna kan fira varje gång en ny dag föds.

Missförstå mig rätt nu, jag älskar att fira andras födelsedagar – inte nog med att de är förtjänta av det, de gillar ju det också, och då är det ju så rätt.

Men jag, det är en annan sak… Fyllde 18 samma dag som Olof Palme mördades, det räckte med det…

-:-

Har påbörjat jobbet med layout, design och programering med mitt nya “hem” på nätet. Hade en stund lite tankar på att exprimentera lite med flash, men inser hur tråkiga jag tycker såna sidor faktiskt är, så det får bli css, xml, html och php istället.Som vanligt pendlar det mellan de grafiska formerna, och jag har lite svårt att bestämma mig – men just nu lutar det åt en ganska strikt, stilren och sparsmakad, men ljust formspråk på ingångsidan.- Funderar dock på om man skulle låta respektive avdelning få ha sitt eget formspråk, där man bara drar en smal röd tråd av igenkänning genom dem.

Lyssnar till toner av umbra
Musikalisk guldfisk

Min far ser färger
former talar till honom
han minns varje rörelse
och kroppshållning

Men

När han
lyssnar
på musik

och

cd spelaren
fastnar på repeat
säger han

åh, den här låten är bra,
den har jag aldrig hört

gång på gång

Feb 26

Tid av tystnad

Brutna band

svaga minnen
av nyfikna blickar

djupa band
som aldrig knöts
i stunder av närhet

frustna i kylan
brytna i vinden

av svaga minnen

Sjärnorna vaknar till liv igen på himlen. Stadens ljud hörs åter, efter att varit dränkta av själars skrik från deras blottade sår i ljusets sken.

Det är spännande att se hur människor kommer in i ens liv, för att sedan bara tyst försvinna när annat kommer upp. Jag är värdelös på att skilja den typen av nyfikenhet från den personliga värmen. Försöker ge allt och hela mig själv hela tiden.

Därför finner jag mig titt som tätt fallande, då jag lutar mig bakom mot skuggor jag trodde fans, eller böjer mig fram efter värmen som en gång fanns. Bilden av dem är kvar – för tar jag dig till mig, är du där för alltid, men tystnaden från deras hjärta avslöjar dem innan jag slår i marken.

Men samtidigt… Mitt i allt detta så möter man vid enstaka tillfällen, juset det där som är speciellt. Det där som lyser igenom den mörka himlen – och ofta helt utan vetskap om det själv.

Men allt det där behåller jag nog för mig själv, och delar istället med mig av en annan sida inatt! ;)

För någon kväll sedan så var det Akon som fick pulsera med trädtopparna, men denna kväll möter vi upp med mörkret och flaman från pistolmynningen från Kansas rapparen Tech N9ne. I dessa dagar med nerladdning och en hel MP3 generation, så är det sällan som ett helt album från snurra och växa. Inte för att Tech N9ne behöver växa, då han både är en rappares rappare när det kommer till teknik och konsumentens rappare när det kommer produktionerna.

Har haft nöjet att prata med honom vid flera tillfällen, och jag försökte få över honom till Sverige för ett par årsedan till en gala som jag arrangerade – men pågrund av tidsbrist sprack det då. Nya albumet Everredy fortsätter där Absolute Power slutade med hans power hiphop, men på bonus CD:n bjuder han även på

Videos från youtube

Tech N9ne

Från albumet Absolute Power kommer detta Liveklipp av The Ring, där han visar att han har tekniken och inte springer av och an på scen som din vanliga rappare.

Hur många rappar till kompett av en kulspruta? Tech gör det i Stamina, sen har vi även videon till Imma Tell och den till Slacker. Sen finns det en liten kul video där två av hans fans gör sin egen video till hans låt Einstein.

Sen när jag var inne på Youtube, så blev det att jag följde upp med att titta på live videoklipp från två Detroit akter, som jag också lyssnar på ibland – och ligger ganska långt borta från Soul/Jazz/Fusion facket ;)

Först har vi duon…
Insane Clown Posse

Sen har vi t.ex. Homies för de som gillar indie soundet, eller en perfekt video då man är pissed på alla, Fuck The World.

…sen den andra duon:

Twiztid

…och vi fyller på med deras videos till We Don’t Die samt Afraid Of Me.

I skuggan av livet

ensamma ord
liftar i skuggorna

där ljuset föds

varma själar
fryser i ljuset

där skuggorna gömmer sig

levande hjärtan
dör i samtal

där tystnaden tar till orda

fria tankar
stannar i rörelse

där samtalet ej hörs

dödens timvisare
jordfästs i solsken

där livet bor

Feb 25

Lyssnar till toner av umbra
Musikalisk guldfisk

Min far ser färger
former talar till honom
han minns varje rörelse
och kroppshållning

Men

När han
lyssnar
på musik

och

cd spelaren
fastnar på repeat
säger han

åh, den här låten är bra,
den har jag aldrig hört

gång på gång

Framtiden är vaken i natt.

Jag ser den genom små håll i nattens mörka täckte, där den flammar som med värmen från avlägsna solar.

Undrar om det är därför barn är rädda för mörkret? De vill inte se framtiden, utan leva i dagen. Undrar om det är därför jag ofta somnar med lampan på, bara för att jag inte skall tro på en framtid..?

Tankarna rider på mina ögonlock, får dem att stängas, att öppnas i takt med långsamma hovslag mot nyfunnen mark.

Orden stannar upp efter varje punkt. Tittar sig om kring, försäkrar sig om att alla är med. De stannar upp för att titta, känna och uppleva – framtiden i natt.

Jag fångar tankarnas drömmar, och fäster dem med varsam hand vid tangentbordet.

Känslor i natten är stora och djupa. Är det därför som vi alla är rädda för natten, är det därför vi alla sover på natten – så vi slipper se och känna dem. Är det därför som natten tillhör de utslaga. De orädda, de som inte har något att förlora, de som faktiskt lever.

Smekte tangent ordet igen, varsamt – precis ovan tangenterna. Just så där, som när värmen mellan två kroppar brinner allra mest.

Med den trygghet och mod, som bara finns hos ett nyfiket barn som vet att dess föräldrar skyddar den från allt ont. Med den trygghet och mod, som jag finner i ensamhetens mörker, då jag får viska i ditt öra när du sover…

När morgondagens ljus sen kommer kan jag skylla på att du drömde, att jag pratade i sömnen – men med vetskapen att du ändå hört vad min själ sagt till dig, då du sov.

Godmorgon hjärtat

Kyss
Den blundande kyssen.

Ensam

jag har tappat
det ordet

för kunde jag
vara det

men sen du
kom in
är du alltid
med mig

ibland får jag
hålla för ögonen
på dig

men oftast
så vänder jag mig
bara om

för att ge dig
en kyss

Inför alla
som inte ser på

Feb 23

Det finns ett liv utanför verkligheten också…
Vi pratar inte längre

Vi pratade

länge över
SMS och MSN
samt långa mail

Trodde jag

lärde känna dig
blev förälskad
i ditt skratt

de små pussarna
och allt det andra

När vi möttes

kände jag inte
igen dig
såg inga stavfel

Du såg inte

alls ut
som när du
skrattade eller grät

Som jag
sett dig

Du tyckte

jag såg fånig ut
bara för att jag var
rund och gul

Vi pratar inte mer

I bland blir man förvånad över vad som egentligen skrämmer folk och vad de är rädda för, men i samma ögonblick så ser man det så självklart, att det är ju därför de är rädda, det är ju därför som situationen är som den är, det är ju därför sånt fortsätter och i slutänden – det är därför världen är som den är.

Man är ofta mer rädd för resultatet, än själva orsaken.

Lite tragiskt, väldigt sorgeligt och mycket uppgivet kan man notera att det är det som är nötens kärna.

Men, frågan man skall ställa sig själva är var drar man gränsen och hur mycket är tillräckligt? och man skall inte vara rädd att testa det resonemanget på extrema sammanhang, eller situationer – för det kan vara viktigt, så att man ser vad som faktiskt är OK i ens egen värld.

Allt för ofta faller folk i samma fälla. De säger t.ex. “Jag gillar allt“, “Jag gör aldrig” o.s.v., men sen fortsätter med en lista på alla undantag – men då är det inte alltid eller aldrig, bara nästan alltid och nästan aldrig – eller “det mesta” men inte allt.

Folk slarvar med sina ord, och sina tankar – de ger sig inte tid att tänka tanken klart, eller följa en tankekedja… Därav så har vi det som vi har det. Lägger man samma resonemang på vår övervikt, så blir det ju ganska klart. Vi vet ju vad som är “dåligt” för oss, men tänker ju hela tiden “Jag gör ett undantag denna gång…” och så slutar man där vi är.

Självklart så finns det undantag, som just är och förblir undantag också – men det är inte de som jag tänker på nu. Utan de är alla dessa vardagliga undantagen som är rutin och återkommande.

Tänk om man istället första gången man såg vänninan med ett blåmärke, eller kompisen full en vardags eftermiddag, inte tänkte att det var ett undantag, att man inte skulle säga/göra något – utan att man faktiskt engagerade sig lite och frågade rakt ut. “Du, det är helt OK att gå in i en dörr, eller festa en tisdags förmiddag – jag har gjort det själv, men jag vill bara kolla så att det inte är något annat och visa att jag ser dig ändå…“.

Men det sker väldigt sällan, istället så blundar man – hoppas på att det är ett undantag, inte vill bli inblandad och sen när man själv drabbas, eller någon som är en riktigt nära så undrar man – VARFÖR gör ingen något, varför ser ingen något, varför säger ingen något – är jag (eller den personen) så värdelös?

Jag försöker att aldrig värdera människor mot varandra, men däremot så värderar jag alla lika mycket och tycker att skillnaden mellan ett liv och femtiliv inte är så stor, för ett liv är så högt du kan komma. Det blir inte högre bara för att du lägger till ett liv till.

Därav så känner jag att många siter är fantastiska, men det finns ett ansvar också – utöver att det faktiskt finns riktiga lagar, som även de måste finna sig i… Det går ju inte att friskriva sig från några av dem, bara för att man gör ett bra jobb.

Kunskapsbanken ligger INTE i dem bakom, utan dem i (användarna) och respekten för dem måste gå främst.

Vad är då respekt?

- Att tilllåta felaktigheter, kränkande behandlig och lagbrott bara för att ingen annan skall drabbas? Seriöst… Tänk efter lite.

Ta fram en historia bok och kolla på mänskligarättigheter, kvinnlig rösträtt etc och se på argumenten emot dem, de kommer att klinga oroväckande igenkännande…

oskrivna ord

på matta
eller blanka blad
stänger inne

mörkret

Feb 22

Minnet av en dröm som dröjer sig kvar

Fallna månskärvor

ligger kvar
på marken
likt leenden

i gnistrande snö

Hmmm… inser just att det aldrig blev någon middag för mig idag… Märkligt. Jag såg till att alla andra fick, men hoppade in i duschen själv innan vi skulle till föräldramötet i skolan och därefter så, eh… glömde jag bort det…

Så nu sitter jag här med te, oliver (några med het chilli och några med vitlök) samt lite ost. Inte helt fel, i och för sig… Men ändå..

Har stött på ytterligare ett problem gällande bloggen. Om jag kör den på en ny host, så “ingår” även ett domännamn. Men jag kan inte komma på vad jag skall ta… Det bör ju vara något som jag kan använda till med än bara bloggsammanhang, men samtidigt så bör det ju också vara något relativt anonymt…

De sa att han hade gått bort…

De säger
du gått vidare

det stämmer
inte

du är kvar
här

i mitt hjärta

Det är bara
din sorg och smärta

som gått
bort

Du är kvar
för alltid

Feb 21

En tanke…
Går vidare

Jag stod
på en mur
ville

ta livet
av mig

men
när jag skulle
hoppa

upptäckte jag
att den endast
var 15 cm hög

med lumigt gräs
på båda sidorna
så jag klev ner

tog livet
med mig

och gick
vidare

Går fortfarande i blogg tankar. Men det lutar mer och mer åt WordPress varianten, så att man kan designa layouten helt själv – eller köra på/modifiera någon av alla de mallar som finns. Men största grejen är ju att man slipper få den framlyft på en blogg community. Har tillräckligt med underbara människor i mitt liv, och jag vill egentligen bara dela med mig av saker till de som på något sätt känner mig och är nyfikna.

Kollar på vad det finns för hosting möjligheter, samt att jag skall titta in på PHP kodningen… Sist jag jobbade med dynamisk sidkod så var det databaskoppade ASP sidor, men det bör inte vara så stor skillnad. När det gäller hosting, så insåg jag att det kunde t.ex. vara kul att lägga upp ljudklipp av texter, samt bilder och design saker.

- Annars då?
- Jo, tackar som frågar…

Vad fan skall man säga egentligen. Skulle livet vara lätt, så skulle det ju inte finnas någon glädje – eller sorg för den delen. Hur mycket man än länktar efter lyckan, eller hur dåligt man än mår av sorgen – så fyller dess små studen en funktion. De kopplar ihop kroppens känslodelar. Känslodelar som annars bara håller sig på sin kant och ibland kvittar till med ett “Allt är bra!“, men utan att meddela att “allt” endast handlar om deras egna lilla ansvars område.

Märker det på folk som jobbar med att ta hand om andra, och människor som har det svårt. De må vara duktiga att resonera kring ett problem och få någon annan att tänka annorlunda – men märkligt nog så är det oftast dessa personer som har svårast att se sitt eget levene och förfållningssätt till saker och ting. De är så låsta i sitt tänk, att de inte kan koppla ihop de olika delarna – och kan därför inte se problem som de själva utsätter andra för.

Det är lite som föräldrarna som säger att deras barn aldrig skulle kunna göra något så otäckt, eller att deras barn skulle kunna ha en sån sexuell läggning – men samtidugt så är det förstående för andra som har problem om kan hjälpa dem. Tror att det handlar om en personlig låsning, där man inte klarar av att ta ett eget ansvar för en själv. Man vågar inte se på sig själv – utan hittar på andra orsaker, lindar in dem i ord eller sätter som drar uppmärksamheten till sig, bara för att man själv skall slippa få den på sig.

Har varit fast i spelet Jewel Quest ett längre tag på mobilen, men igår installerade jag det även på datorn – första spelet sedan äventyret Full Throttle, ja, någongång på 90-talet! ;) Även om det finns ett tids/stress moment i det, så är det riktigt skönt att bara sjunka in i någon form av logiskt tänkande och planerande, lite som Minor men utan huvudräkningen :D

En sån dag…

Du får
inte
vara
någon
annan

Om du
verkligen
inte
vill
vara
dig

så kan du väl
vara någon annan
som kan älska

mig

Feb 20

Att vända vågorna

under ytan
på vardagen
flyter många

bara
med

ett fåtal fyrtorn
bryter ytan
och mörkret

med lätta ljusstrålar

Dagen föddes i nattens fotspår, och just nu spelar killarna biljard till tonerna av Akon. Låtarna faller ut i närvaron som ett pärlband. Snitch, Gunshot, Ghetto Soldier, Cross That Line, Ride Out, Soul Survivor, Presidential samt självklart Smack That.

Funderar starkt på att leka med en blogg själv, men jag vet inte vart jag skall göra det. Det finns givetvis en massa färdiga ställen som www.blogg.se och www.blogger.com (har en registrerad där, men inte gjort något med den – plus en gamal sak också), men jag funderar mer och mer åt att köra på http://www.wordpress.org variant. Fast även där har man ju frågeställningen om man skall köra den på deras server, eller lägga upp den på ens egna.

Problematiken är två – dels vill jag unvika bandbreds och utrymmesproblem, men samtidigt har jag ingen lust att den skall registreras i blogmotorer eller att den skall synas överallt. Det handlar mest om att jag vill skriva av mig, och låta de som känner mig på ett eller annat sätt få ta del av min vardag, mina tankar och allt som det skapar.

Så jag vet inte.

- Tänk vilka banala problem och frågeställningar det egentligen finns?

Tysta dagar…

verklighetens tid

når inte
till själens

verkliga tid

den får bara
hoppas
på tur

att vi inte
ser vår
egen själ

« Föregående Inlägg