regndroppar

“Den dagen lyste ungdomen upp…”

Förändra, för rädd, förfärlig, förädling…

Pratade just med min mor som fått reda på att hennes äldre bror har fått blodcancer. Hennes tvilling bror gick bort i det för något år sedan och hon hade själv livmoderscancer (för 30 år sedan).

Ovan på detta så gick Farfar, farmor och pappas bror bort i hjärtinfarkt – pang bom! (hans båda systrar är dock i livet).

Det får en att tänka lite över sin egen situation, och en vän utan tanke sa till mig: “Men du, det kan hoppa över en generation…” Tack för den liksom. Mina små barn, eller deras kommande små? Upplyftande, verkligen…. not.

Det är något jobbigt och intressant att detta kommer upp, i en tid där man börjat drömma om framtiden igen. Är det ett sätt att påskynda en? Få en att se? Eller är det ett tecken på att man skall stanna upp?

Tankarns snurrar i takt till Jönssonligans signaturmelodi, då barnen promt skall ha en Jönssonliga festival idag (de är slut i benen efter allt deras spring i helgen, så de får faktiskt sitta inne idag om de vill).

Väntar bara på att orden skall infinna sig.

- Jag har en plan, time:ad och klar in i minsta detalj!

Pratade med en fotobekant idag. Nämde tanken på rakningen, och även en idé som jag hade som yngre – att skaffa en mohikan fristyr, och “satt fast” genom polisonerna och en skepparkrans (alltså så att det blev som ett band av hår som höll mohikanen på plats.

Vilt, vågat, galet? jepp!

Förverkligande? Knappast!

Kommentaren som jag fick på idé tog mig dock lite på sängen. “Det skulle ju vara as-sexigt!”. Eh? De orden i min närvaro? Mycket skall man höra från blinda människor..

Nåja…

Därefter fick jag uppgiften: “Ta en as-sexig bild på dig själv. du väljer själv hur du skapar den och vad som finns med i bilden, alltså vad av dig själv.”

Eiiiiii!

På under en timme (50 minuter) gick det från uppdrag, idé, foto, redigering och till att den var “klar”.

Inte bästa skärpan eller så, men det handlade mer om en känsla och ett bildspråk.

Fotoutmaning: As-Sexig

as = döden (dödsrunan)
sexig = siffran sex (kroppens form)

- Kul var det i allafall!

Läste i DN idag om Synestesi / Synaesthesia.

Kul att få ord på något som man pratat om så ofta. Har alltid sagt att jag ser ord, känslor och ljud som främst färger, men även former – trodde det hade något med att min far är konstnär att göra.

» http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=662828

Hittade även denna spännande artikel från SvD, när jag nu kollade runt på nätet:
» http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_7481270.asp

Ordet synestesi kommer från latinets synaesthesia som är i sin tur kommer från grekiska syn och aisthesis. Syn betyder med-, samman- och aisthesis betyder sinnen, känsel, förnimmelser.

» http://www.synestesi.se/

Spännande!

Kanske är det därför som jag ibland kan fånga in något i en bild eller en text, som berör bortom bild eller rena ord?

» http://www.riksutstallningar.se/Templates/ImageLis…..px?id=4267

Från Nationalencyklopedin:
sinnesanalogi, synestesi, sammansmältning av element från olika sinnesområden. I allmänspråket talar vi om mörk röst (syn-ljud), varm färg (känsel-syn) eller söt röst (smak-ljud). I romantiken, symbolismen och modernismen har diktarna medvetet använt sinnesanalogier för att skapa intryck av upplevelse på flera sinnesplan. Exempel på detta ger Rimbaud i dikten “Voyelles” (“Vokaler”), där varje vokal förenas med en färg, t.ex. A med svart och E med vit. Exempel från svensk modernistisk lyrik är “kopparrött vrål” (Artur Lundkvist), “dofter som flytande mattor” (Erik Lindegren), “kvittrar fåglarna pärlband” (Gunnar Ekelöf).

synestesi´ subst. ~n äv. ~en, ~er
ORDLED: syn-est-es-in
• det att viss sinnesförnimmelse framkallar förnimmelse i annat sinne t.ex. att musik kan ge upplevelse av färg.

-:-

Skall bli spännande att se vilka tankar detta kan få fart på under dagen…

-:-

Går och små fnular på en annan fundering som kom upp häromdagen:
När skapas bilden?

Är det i ögonblicket som man tagit den? Är det efter att då gått igenom dem och valt ut den? Är det efter att man har behandlat/framkallat dem? Eller är det kanske långt innan man ens tagit den?

- Var och när blir det en bild? (rent filosofiskt)

-:-

Innan dagen ens utvecklat sig, så dök en annan frågeställning upp:
När uppstår en kränkning?

Är det när någon säger att den skall göra något, innan den tar i tu med en annan sak – fast även gör ytterligare en sak innan?

Konkret: Låt oss säga att man säger att man skall skriva ner något på datorn, men även kollar av sin mail och skrikar iväg ett snabbt svar.

Är detta är kränka den som väntar?

Är det en kränkande handling att kolla mailen? Är det kränkande att göra det utan att säga till, är det kränkande att svara en annan person – trots att ytterligare en annan väntar på en?

Är det kränkande att reagera på ett påhopp över att man också ägnade en minut till mailen?

Är det kränkande att tycka det är fel och orättvist att väga den första personens vikt mot det man gjort innan? (“Är det viktigare att svara på det mailet än att komma till mig?”)

Var uppstår kränkningen.

Är det kränkande att göra detta misstag gång på gång – att göra något litet mer, när man ändå håller på, och sakerna hänger ihop? Är det kränkande att trots man sagt att det inte är något illa menat, eller att det handlar om att man prioriterar annat, varje gång?

Det finns fel på båda sidor. Sanningen är inte svart eller vit, oftast inte ens grå – utan den är en kommunikation och ett samförstånd. Inte på ditt, eller mitt sätt – utan ett förstånd tillsammans.

Vad som sägs, hur det sägs – tonläge och ordval, har stor betydelse. Men hur stor? Och hur påverkar den responsen som det ger, själva uttrycket? Om man gör något med en intension, den andra uppfattar det som en annan intension – men får det sedan förklarat för sig. Vilken intension är den som man skall ta fasta på. Vilken skall man bygga vidare på?

Självklart är det av yttersta vikt hur någon uppfattar något, hur de upplever det, och känner – men när blir det ett personligt ansvar, och inte något som andra skall fixa?

Vilken fakta och verktyg måste man få?

“Men jag känner så!“. Visst. Känslan kan ingen ta ifrån dig. Men hur samklingar den med verkligheten? Vad har byggts upp av dina egna värderingar, dina egna erfarenheter och tankar – och hur mycket av det återfinns bakom det som du reagerat på?

Samhället vill ofta att vi inte tänker, att vi bara ser till yta och reagerar snabbt.

Men den gamla frasen: “Think it ain’t illegal yet!” håller fortfarande i sig. Brukar även tänka på en gamla låt av Parliament/Funkadelica “If you don’t like the effect, don’t produce the cause“, lite som klyschan: “If you can’t stand the heat, get out of the kitchen”

- Var och när uppstår en kränkning? (rent konkret)

Efter många sena kvällar och packade dagar, så kunde jag för någon dag sedan vila ut lite…

Det blev en dagdröm – i ordets ordagranna bemärkelse, när jag sov över lunchen..

Drömde att jag bodde hemma igen. Min mor skulle fixa någon stor lunch av något slag. Vi hjälpte till, jag och min låtsasbror. Men mitt i dettadör min mamma. Försöker göra klart maten som hon påbörjat, då jag vet hur hon gillar att kasta bort mat. Ringer sedan min pappa för att berätta.

Då får jag höra att hon vetat att hon skall dö – inte när, men inom några veckor. Han berättar också att hon ville det och varför hon ville. Då brister det för mig. Varför hade hon inte berättat det för mig? Ville hon skydda mig? Skydda mig från vad – det som ändå skulle hända – och hände alla? Varför hade hon inte berättat det för mig…

Däromkring vaknade jag. Sorgen satt längs hela ryggraden…

Har aldrig varit rädd för döden. Jag har haft nära som dött, men de har ju aldrig lämnat mig, de har aldrig vilat i mitt sinne – där är de lika aktiva som tidigare. Allt de gör är bara att lämna mina ögon för att bosätta sig i min själ och hjärta.

Närmare än så kan de inte komma.

Har burit med mig drömmen, tanken och dess budskap hela dagen. Tanken om hur viktigt det är att knyta upp alla knutar, eller lämna beskrivningar på hur man gör det.

För döden sårar inte. Men däremot så kan frågorna som kommer efter göra det. Man kanske vill skona de omkring en, man vill inte se dem ledsna eller få den att känna sig oförmögna. Problemet är att man samtidigt lämnar något annat som är betydligt jobbigare kvar.

- Tvivlet på kärleken mellan två människor.

Kärleken dör när tvivlet flyttar in, när man tvivlar på att kärleken inte förstår. Det är då den dör.

Spegelvänta

Det var som om hans
spegelbild

vände honom ryggen

allt han nu kunde
göra

var att vänta

Jag minns när min styvfar gick bort i cancer.

Vi hade honom hemma och jag satt vid hans sida då han tog sitt sista andetag. Stannade kvar i rummet några timmar efter. Bara för att få vara där.

Sen när det var dax för begravning, så ville jag inte tränga mig på hos min mor som såg efter hans son, min syvbror (jämngamal med mig) och hans äldre systrar. Minns hur jag satte mig långt bak i kyrkan. Bland vänner och bekanta. Inte bland familj. Jag visste inte vart jag skulle vara. Så jag bara satte mig bland folk jag inte kände, för då kunde det ju inte bli fel. De kände ju inte mig heller.

Minns hur jag tänkte på att kistan var så liten. Så kort. Undrade om han verkligen fick plats där i.

Det var en jobbig begravning. Men det blev min och hans. Inte vår, familjens avskedd, utan något mer personligt. Jag kunde tänka på hans och mina stunder, utan att behöva känna att det var en större sorg för min mor som varit gift med honom, eller hans egna barn. De satt ju längst fram och hade sin sorg. Jag hade bara mig och han då. Det var fint på något sätt.

I höst skulle jag vilja åka ut till skogen kring vårt gamla sommarställe och plocka svamp. Tror det skulle kännas bra. Inte bara för att komma tillbaka till minnerna, utan även för att se att livet fortfarande lever. Få se att det inte alls ser ut som man minns, utan att minnet kan bli än värdefullare då det numera är något enbart mellan oss som var där. Just då.

Just nu.

-:-

En av de viktigaste personerna i mitt liv sa nyligen

“Hur faan ska man lita på någon helt??
Går det alls?
KAN man någonsin vara säker på att någon inte ljuger för en?

“Kan jag ens vara säker på att jag inte ljuger för mig själv…..?”

Svarade lite tort: “Intresanta frågor!“, men menade det med hela själens värme.

Frågan är vad är sanning och vad är lögn. Kan andras sanningen vara ens egen lögn? När uppstår lögnen? Är godtrohet och okunskap en lögn? Var drar man gränsen och varför?

- Intressant tanke för dagen.

Tänkte i samband med detta även på frasen “Så var det ljus!“… “var det“… “är det“… “värdet” – det sammanslagna av då och nu.

Värdesett er

Så var det ljus!
sa någon för länge sedan

…var det…

…är det…

“värdet”

sammanslagningen

av då och nu

De godtrogna och lättlurade
kan tro
de äger

ljuset

hävda sitt värde
genom att de äger

ljuset.

Men alla som kan
se och känna

ser och känner

att ljuset är fritt

och
den
enda

som är ägd

är just den

som hävdar
att den
äger

ljuset.

Jag tror att det är mycket sorg i mitt liv nu, men inte så att det upptar all min vakna tid. Men det finns där och påverkar tankar, känslor och drömmar – endast talet lever och låtsas som ingenting.

När det gäller drömmen om mamma, så väckte drömmen mig, lite ironiskt kan tyckas, och fick mig att tänka på konsekvensera. Tankarna som lämnas kvar och det omöjliga att ge och få svar då.

I en ljus del av världen
där allt var svart/vit
kunde han brinna svagt
då han satt ensam
i sitt hörn

Det har blivit många sjävporträtt, eller kanske själkortberätt? Kort, bilder som berättar om ögats väg. Tankar som tar färg och uttryck som kliver in.

Lekte med tanken att bara sätta ihop ett litet häfte med några av bilderna av mig själv. Kanske för att få tag på mig, lämna ett märke så jag kan se vart jag kommit från…

Själ med ögon

Jag tar
utan att fråga

det som inte är mitt

det som är ditt
när du ser

på mig.

Skissade på en framtida. Hade en helt annan  tanke, men hade ingen bruntejp hemma, så det fick bli en nya tanke…

När man är liten, och många gånger som vuxen också, så tar inte sjukdom (hur liten den än är), inte bara ens ork, lust och kraft.

Den tar ofta något annat också, ens förmåga att se färg. Allt blir svart eller vitt. Bra eller dåligt. Samtidigt som omvärdens färger består, även om de bleknar sakta.

Så kan det gå när man är liten och sjuk.

Att man känner precis som vuxna.

Fläktarna snurrar här hemma i sammatakt som jag och barnen snurrar på legobitarna, i försök om att faktiskt återuppfinna hjulet – det trillade ner någonstans och försvann…

Så vi försöker plocka upp det, om vi kan finna den.

Egentligen så skulle man nog vara ute och bada idag, fast det var vi redan gjort – eller rättare sagt, jag gjorde det och de coola och så stora små människorna, blev åter fantastiska små barn och trodde på sagan om att de var gjorda av socker för de är så sötta – och att de skulle smälta vid kontakten med vattnet.

Kollade första halvan av “nyheterna” på Expressen och Aftonbladets webbsidor i idag/går..

Blir glad över att det verkligen inte kan ha hänt så mycket farligt i världen, men samtidigt lite bedrövad och undrar vart kvällstidningarna tog vägen och varifrån dessa skvallertidningar med samma namn kommer från…?

EXPRESSEN
• Henke vill stoppa Fyllefilm
• Skadorna är värre än befarat: Sandra om kraschen
• Carola överrsakade Reinfeldt med Puss
• Paris bröts ned mentalt
• Allsång på Skansen är poppis: Anders Lundin får bra betalt
• Hetast kring Stureplan i sommar
• Bilarna rika svenskar helst köper
• Live Tayler och Kate Boswroth mumsar på varandra
• Kändisar köar för Oceans 13
• Kate och Own nu är det slut (igen)
• Ryktet: Nicole Richie är gravid!
• Fängelse igen: Paris kan tvingas återvända till finkan
• Stjärnornas säkra festkort – fodral
• Julmustens vänner – dissar sommarmust
• Ät dig till orgasm
• “Loffe” invigde Sweden Rock Festival
• Charlotte Tvingas vara med i “Ful-TV” (För den nyfikne: Det handlar om att programmet sänds i superskarpa HDTV formatet)
• Nu är Jennifer Aniston kär igen!
• Vinn biljetter till Justin Timberlake
• Tivoli satsar på sväng under festivalen
• Status=sex

AFTONBLADET
• Filmklipp med full “Henrik Lundqvist” sprids
• Filip & Fredrik sexnobbade
• Sebastian om kärleken
• Serbiska Ivanovic, 19 – tennisens nya omslagsflicka
• Bill Gates to examen till sist
• Väntar ännu en skandalspelning för The Tough Alliance?
• Ozzy avslöjar sin värsta drog (För den nyfikne: nikotinplåster)
• Schack matt! Vilken svartvit klänning är din favorit
• Paris in i finkan igen?
• Nu tar kvinnorna porren i egna händer
• Bush magsjuk på G8-mötet
• Stockholms dyraste drink?

-

Idag åt vi middagen nere i vid vattnet… Lite pastasallad, med fetaost, chili oliver och kyckling samt ett halvt glas vin..

- Passade även på att ta mig ett dopp!

Fast inte sover jag bättre för det?

…tittar på klockan som vägrar stanna, och lyssnar på fåglarna som väver dagens ljusa skynke…

Skrev ner lite tankar kring detta, när jag var med barnen i parken idag…

Är detta allt det var?

Är det detta som de höll mig utanför?

*Tappade jag ögonen på vägen*

Varför ser jag inte det som var så viktigt för alla andra? Det som jag bara var tvungen att komma in i? Det som skulle vara så skönt för mig..

Läser fortfarande om jakten och kampen i tidningarna, men ser inte skälen – ser bara drömmen om det synligt osynliga. Kejsarens nya kläder var nog inte bara en saga. En fel tolkad saga om girighet, blir till en tavla om den blinde mannens porslinsögon – inte för att han skall se, utan för att alla andra skall tro att han ser – normal ut.

Lysnar och ser, bladens vibrirande i den svaga brisen och hör dess sorl i trädtopparna ovanför.

Minnet kanske trots allt blir sämre, för jag tycker att det ser och låter precis likadant som det gjorde förr. I livet som var ett annat enligt dem utan för. Livet som det ska vara så skönt och ha lämnat bakom sig – ändå hör jag samma toner och ser samma rörelser – från de som betydde något då och nu.

- Kläderna människa, kläderna! Hör jag folk säga, och lyssnar på fortsättningen: “Det måste ju vara roligare nu?!”

Men jag antar att jag är en humorfri jävel i botten, för kläder har aldrig fått mig att skratta. Det är samma material i den, då som nu – bara lite mindre.

- Men, du kan ju köpa vad du vill nu?!

Ha! Jag hittar bara det som modevaruhusen vill att jag skall hitta, inte det jag söker och skulle jag behöva något så hindrar fortfarande prislappen mig från att köpa.

Däremot så har spänningen försvunnit. Glädjen i letandet. Det är som att gå från öknen och drömma om vatten, för att hamna mitt i Atlanten utan flyväst.

Inget har förändrats, det är bara ytan som ser annorlunda ut, och den förbannade ytan har jag aldrig sett. Kanske, kanske är det för att jag är en fisk?

Vem vet.