regndroppar

Läste en oroligt intressant bloggpost av en av mina livsidoler. Jornalisten och människan Harry Allen. Han tar upp en intressant sak gällande racism, som gäller alla formen av rascism – oavsett det gäller hudfärg, kön eller sexuellläggning.

“Rasister är dumma“

Visst är de. Det säger vi alla någongång, men det som Mr Allen tar fram är riktigt intressant. Vad vi säger är egentligen följande: “Krille menade det inte… han var just bara dum“.

För visst säger vi inte att inbrottstjuvar är dumma eller liknande brottslingar? Men när det kommer till att nervärdera en hel människogrupp, så är det bara “en dum grej“. Säger ganska mycket om hur vi ser på människor.

Otroligt intressant resonemang.

Jag följer utvecklingen med Barack Obama och den otroligt illa skötta hanteringen av Harvard professorn Henry Louis “Skip” Gates med största spänning.

Det är underbart med internet att kunna få ta del av tänkars tankar över ett hav av okunskap.

Läste föresten att ett annat riktigt intressant uttalande, av just Gates:

People use the words ethnicity and race interchangeably. But race is not a biological concept. It’s socially constructed. We are [influenced by] the environment in which we live, but our physical features are inherited from our biology. If we all traced our family trees 50,000 years back, we’re all in Ethiopia. There’s no question about that.

Har de senaste dagarna haft flera extensiella och viktiga samtal om manligt och kvinnligt, känslor samt orsak och verkan.

När jag klev upp idag så insåg jag att det ligger mycket i det som genusforskarna pratar om, men inte riktigt på samma sätt.

Jag insåg att det inte var genus, utan genoss som allt handlade om.

Det handlar om våra handlingar och erfarenheter – det som gått igenom oss, det handlar om en mental genväg för oss. Vår vilja att göra det enkelt. Vår tro på oss själva och vår förmåga att glömma

lyssna

Skulle skriva meddelande men fann ett nytt spännande ord: demdelande. Smaka på det, är inte det som en öppen hemighet utan skuld, ett ord om att dela något som andra inte ser?

Såg en helt makalöst vacker film idag.

En film som verkligen tog tag i själen och landade som en solstråle längs ryggraden.

Trailen för filmen säger egentligen ingenting om filmen fantastiska doft och känsla. Trailer går över den Amerikanska gränsen och gör det som filmen hela tiden mästerligt höll sig utanför – det banala, det spektakulära och det uppgjorda.

Istället så ger filmen en känska av skör enkelhet genom komplexa känslor som badade i vardagen. En otroligt finkänslig smekning genom erotikens hetta, samtidigt som livet ständigt födde nya känslor.

Hittade ett annat klipp på Youtube som ger mer rättvisa åt känslan som filmen fyller mig med

Filmen är Lucía y el sexo och är regiserad av Fransmannen Julio Medem. Jag känner att jag kommer att återkomma till denna film flera gånger…

Det är en film som får mig att känna mig kär och vilja dö på samma gång. Så vacker som rysningen av livets beröring i nacken en ljummen sommarnatt, eller en kram, vars känsla inte försvinner på flera dagar.

Frågar någon mig vad vackert är, så kommer jag att svara:

Lucía y el sexo

Gårdagen var intressant – det var en massa frågeställningar, både direkta som indirekta kring vem man är som människa.

Det mesta cirkulerar kring självförtroende.

Men hur är det egentligen?

Många säger att någon har självförtroende när den vågar ta för sig, ställer sig längst fram, är först och talar högst. Den som märks.

Men låt oss se på vad ordet betyder, speciellt för mig.

Ett förtroende är något som man inte sprider vidare till andra, det är just ett förtroende, det är en säkerhet – och vi vet ju alla att det är de som låter mest, dricke mest och har störst och dyrast bilar som oftast är minst självsäkra. De är andrasäkra. De gömmer sin egen osäkerhet hos andra genom att första täcka över den.

Själv, handlar just inte om andra, utan om vad man själv er när man tittar i spegel, vad man själv känner, tycker, tänker och gör.

Tillsammans så blir detta med självförtroende en säkerhet i mig själv – inte på mig, inget som jag behöver visa andra för att känna. Tryggheten och säkerheten ligger i att jag själv vet. Så jag har inget behov av att ta plats på det sättet.

Detta leder till att många tror att jag saknar självrespekt eller att jag skulle vara svag. Men bara för att jag inte slås, så är jag inte svag. Bara för att jag känner, så är jag inte skör. Jag värderar bara livet annorlunda. Jag vill använda hela spektrumet och inte spela spel för andra om vem jag är.

Det är inte så lätt att slå omkull mig som man lätt kan tro ibland. Bara för att himlen fäller tårar, betyder det inte att det är en dålig dag. Sorg är en lika viktig känsla som glädje.

Sa till en vän när vi pratade om detta och vad jag ville med livet, hur jag ville bli sedd och vad jag sökte?

Jag vill synas utan att bli sedd. Jag tror att det sammanfattar det bäst. Jag vill vara den om folk nämner i sitt tacktal, men som inte är med på scen.

Det jag behöver är trygghet. Omtanke. Kärlek. Nyfikenhet. Framför allt nyfikenhet och kreativitet och samtal samt lyssnande. Samtidigt någon som är stark nog för att stå för sig själv, samtidigt som den vågar luta sig mot mig.

Tar från de som tror

för att ge till de

som inte tror

 
på sig själva

Att vara kreativ är bra, men ibland så känns det som man varit lite för kreativ…

Så mannen har hål i sina underkläder? Varför slänga dem! Eller något liknande….

• http://handmadegonewrong.blogspot.com/

Hade en konversation idag som bl.a. kom in på den kommande Pride veckan, och jag fick frågan om jag brukar vara där.

Saqnningen är att jag faktiskt aldrig varit där, ännu… Men att jag som sagt skulle besöka det i år. Detta förde oss in på ett samtal kring en sexuell dragning åt det andra hållet.

Jag funderade lite kort och svarade: “Jag har det inte mer än en acceptans för allas frihet, och att jag själv inte känner ett behov av gränser – men jag har aldrig haft känslor för en man, eller dragits till någon man på det sättet – men jag är inte rädd eller äcklad av manliga relationer.”

Då fick jag ett svar som jag inte räknat med: “nej…men du känns lite queer…vilket man ju kan vara även som straight”

Min första reaktion var: “Jasså är det så? Jag som känner mig så manlig själv. Trygg i manligheten – men utan att behöva hävda mig…”

Utan att tänka på det, så hade jag inte tänk – för svaret som kom klingade så självklart att jag nästan skämdes lite över mina tidigare ord: “Man behöver inte vara omanlig för att vara queer, det handlar mer om ett synsätt på världen och på människor”

Så jag svarade: “kanske jag är queer utan att veta eller bry mig om det – och att det bara är så självklart med allas rätt, trygghet, ansvar och liv”

Vilket bekräftades tillbaka: “Precis… Ett gränslöst, oinskränkt tänkande och acceptans för alla färger och former”

Ett spännande uppvaknade. Så jag var tvungen att kolla upp detta med vad Queer faktiskt var och insåg att jag hade låst mig i ordets betydelse från tidigt 1900-tal.

Idag kan man vara heterosexuell och queer, och man kan vara homosexuell utan att vara queer. Benämningen började användas av radikala homosexuella på åttiotalet och uttryckte stolthet och avståndstagande från den normativa heterosexualitetens påbud och krav.

Sen hade jag också ett annat intressant samtal, som efter ett tag kom in på ett uttalande om att “ca 99 % av alla människor vill hjälpa andra först och främst….men det vanligaste problemet är ju känslor och det KAN man inte hjälpa andra med. Man behöver motgångar/prövningar för att utvecklas som människa…. och med det i bakhuvudet så är det bästa sättet att hjälpa andra:
jo, det är att ta hand om sig själv, se till att man själv mår bra. Då behöver inte de andra oroa sig för DIG och hjälpa DIG. Då har man minskat deras börda….. Smart va!? Eftersom 99% av alla vill hjälpa andra….för att de mår dåligt….så blir ju bördan mindre eftersom ju fler som tar hand om sig själv, desto färre behöver “hjälp”.”

Min första spontana fråga var: “Fast om det är så – varför hjälper inte 99% av alla människor andra?”

Svaret jag fick var: “Varför inte 99% hjälper andra? För att problemet ofta består av känslor…och ingen kan ändra andras känslor egentligen…?

Jag valde att notera att: “Hjälpa och ändra är inte samma sak” och sa sen även: “Fast så här. OM 99% av alla vill hjälpa andra – men 99% av alla faktiskt tänker på sig själv (så som samhället faktiskt ser ut idag), så mår de ju dåligt just för att de tänker på sig själva och inte andra?”

Sen ställde jag frågan: “Fast om du hjälper någon med att byta däck, eller om du hjälper dem genom sorg, så ändrar du väl inte bilen, eller känslan? samt förklarade det med: “Du ger dem stöd till att göra det själv – Du hjälper. De ändrar”

Detta kontrades med: “jo, bilen får ju ett annat utseende med fullt däck…och blir körduglig igen….humöret kan lättas upp vid sorg….så humöret och styrkan i människan kan förbättras…är inte det en ändring?”

Jag ställde mig fortfarande frågande med orden: “jo, men är det DU som har ändrar det? Eller är det bilen respektive människan som du hjälpt som gjort det?”

Vi insåg att det var en ren tolkningsfråga, som trots att den var intressant inte hade någon entydig lösning.

 
Två helt olika frågeställningar och påstående från en och samma kväll, men ändå rätt så snarlika…

“Can you tell me what language do you laugh in?
The human reaction of smells and crys
What language are the tears, when they are falling from your eyes”
©Brother Ali “Good Lord”

Lyssnar till kollektiver Rhymesayers och känner hur min yttre dag speglas, medan mitt inre ljus värmer mig mer än på väldigt länge. Det är spännande med alla dessa bolag och kollektiv, hur man verkligen hittar en röd tråd i dem, även om de bär egna kläder i olika färger.

Detta är verkligen låtar där man skall lyssna på texterna, som t.ex. låten: “Guarantee” av Atmosphere

These warehouse wages
Kill the ends introduction
man I should have schooled it up
When I was younger should have stuck to plan
Always had the dreams of being more self assertive
And my kids a teenager now he needs the health insurance
So break my body
Break break my soul down
Just another zombie walking blindly through your ghost town
Pull up to the bar to politic and tap the power
Aint nobody really all that jolly at your happy hour
But I don’t want to go home yet
So I’m gonna talk to my cigarette
And that television set
It doesn’t matter what brand or station
Anything to take away from the current situation

No overtime pay no holiday
Months behind on everything but the lottery
Went around the corner guaranteeing that my car died
Wifey having trouble trying to juggle both the part times
My cup aint close to filled up
We trying to build up so we can have enough
And when I finally get the color
There won’t be nothing left to paint on
A friend of mine tried to kill himself to the same song

My better half is mad at making magic out of canned goods
My tax bracket status gotta questioning my man hood
My shorty got caught smoking weed at a concert
And if I smack em everybody treats me like a monster
My neighbors aint doing much better
And we making competition instead of sticking together
Cant save no nest egg in fact this nest is rented
In fact that rent is late, wait
The money aint here the raise aint coming
Just me and my son and that crazy woman
And those bartenders this whole fucking country
Got everybody swallowing that lunch meat
Maybe we can speed up the process
Kill me in my thirties in the name of progress
Put me in the dirt and then change the topic
Some time it seems like the only way to stop it
Contemplate my departure date
Doesn’t take a lot to get a lot of us to talk this way
Take a shot at me that’s all i’m obligated for
Apparently my only guarantee is a walk away

The only guarantee in life is a life worth dying for
The only guarantee in life is a life worth dying for
Cause death don’t wait for no one
Sitting on your front door
The only guarantee in life is a life worth dying for
Cause death don’t wait for no one
Sitting on your front door

Detta är ganska långt ifrån vad 50 Cent levererar. Detta är gatansljud. Ljudet av människor och liv som passerar. Detta är känslor och dofter klädda i ord. Detta är händelser och minnen klädda i ljud. Detta är något att lyssna på…

Läste på Julias blogg ang. vad man skulle villa ha till sin egen theme låt, sitt eget soundtrack – och det fick mig att tänka. Visserligen har jag tidigare gjort posten: Soundtrack of my life och Toner av år som passerat.

Men skall man göra ett soundtrack på sina 22 låtar så kräver det lite eftertanke.

Först började jag leta efter pampig anthem låtar. Det var rå hip-hop och styrka, det var kraft i en bildlig form – men sen började jag tänka efter… Det är nog dem bilden som alla har av sig själva när de mår bra.Oövervinnerlig. Så jag satte mig ner och gick igenom mitt liv och sökte låtar som berättade något eller bar några speciella minnen

av mitt liv

och det blev en betytligt mer avskalad bild, som nutida vänner troligen känner igen mig i, men många andra vänner inte räknat med.

Med lite editering och vilja så pressades det in 27 låtar, och i dessa tiden av mervärde och piratkopiering så bifogas det självklart en extra CD med musik som inte återfanns i filmen, men är inspirerat av/till den, haha…

Soundtrack till filmen: “Droppar av kärlek, en biografi av ett liv som inte är slut”
01). Nicklas Wahlgren: “En Droppe Regn”
02). Frankie Goes To Hollywood: “Power Of Love”
03). Disposable Heroes of Hiphoprisy: “Music & Politics”
04). Ministry: “The Angel”
05). Jungle Brothers: “Coolin’ According 2 a Jungle Brother”
06). Consolidated: “He”
07). Big Daddy Kane: “Wrath Of Kane”
08). Jason Donovan: “Sealed With A Kiss”
09). Ultravox: “Dancing With Tears In My Eyes”
10). Leo Sayer: “When I Need You”
11). Sting: “It’s Probably Me”
12). Creed: “Higher”
13). Waren Zevon: “They Moved The Moon”
14). Al Jarreau: “Roof Garden”
15). Zug Izland: “Life”
16). Dc Talk: “What If I Stumble”
17). Maja Gullstand: “Poeter I Romantik”
18). Robert Broberg: “Sping Inte Så Fort Pappa”
19). Ice Cube: “Gangsta Rap Made Me”
20). Everlast: “Die In Yer Arms”
21). H.I.M.: “Funeral Of Hearts”
22). Philip Bailey: “Mercy, Mercy, Mercy”
23). Redcloud: “Krylon Teardrops”
24). Frankie Goes To Hollywood: “Ferry Cross The Mercy”
25). The Nightwatchman: “The Garden of Gethsemane”
26). Dace Gahan: “Miracles”
27). Tech N9ne: “This Is Me”

Och så hade vi bonus albumet: “Kärlek från droppar”

Musik inspirerad av filmen: “Droppar av kärlek, en biografi av ett liv som inte är slut”
01). Krister Linder: “Nothing Ever”
02). Stereo MC’s: “Two Horse Town”
03). Michael Franti: “Water Pistol Man”
04). Lillasyster: “Berätta Det För Lina”
05). Tech n9ne: “This Ring”
06). Gil Scott Heron: “Pieces of a Man”
07). Mars Ill: “More”
08). X-Clan: “Weapon X”
09). Hed (p.e): “Don’t Box Me in”
10). Jungle Brothers: “In Time”
11). Tech N9ne ft. Krizz Kaliko: “The Need”
12). Digital Underground: “Heartbeat Props”
13). Terence Trent D’Arby: “Sign Your Name”
14). Al Jarreau & Gerorge Benson: “All I Am”
15). Tech N9ne ft. Dirtball: “Paint A Dark Picture”
16). Lillasyster: “Andreas“