Jun 27

Jun 25

Att spela med hjärtat….

Jun 21
LXD

Ett fantastiskt dansnummer…

rörelser som reser sig ur sommarvarm asfalt och landar i ljuset av en dröm..

Jun 21

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Jun 20

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Jun 20

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Jun 19

Jun 18

Jun 17

Jag har en myra i ögat.
Den bor där.

Den går iväg åt andra håll än dit människor vrider mitt huvud.

Där blickar står stila och syns ihop via taggig koppartråd,
där springer min myra mellan liv och nyfikenhet, som vinden vänder lövets ansikte.
Får mig att se det andra ser då de inte tittar

Som mannen som spinner väv och lägger nät över gatan
Hans rörelsemönster är som lekens andetag,
som en våg mot en sandstrand på morgonen innan barnen hunnit bygga sina slott.

Man säger att barnen har myror i benen när de vill springa omkring,
det är därför som jag vet att jag har en mya i mitt öga.

För jag vill ständigt se mig omkring
Låta ögat röra vid saker som jag ständigt ser
för som ett barn, så vet mitt öga inget om
vad som skall vara eller vad som är självklart.
Mitt öga ser bara här och nu
inte och därför.

Kanske är det orsaken
till att jag ser

liv i döda ting

och kärlek runtomkring

Som en myra
när den hastigt rör sig
över en sommarhet bergshäll
i ett mönster av mänskligstress
som egentligen smekningar av
tacksamhet mot en värld
som ger oss så mycket
men det krävs storleken
en myras ögon

för att ta sig genom
den mur människan sätter upp

mellan dem

och oss.

Människor säger ibland “stackars dig” när de möter mig
tidigare har jag alltid trott att det handlat om
att de inte har förmågan att se saker som jag
att de spelar ett säkert kort, att de speglar sig själva.

Men nu inser jag
att de faktiskt kanske sett

myran som bor
i mitt öga

när vi bygger mitt liv

barrsticka för barrsticka

Jun 17
    Låter fingertopparna rinna genom minnet av hennes rygg som svettpärlor i ett nedåtgående solsljus och ser en jord som rester sig över oupptäckta slätter där rädda lejon och otyglade tigrar vandrar i väntan på att himlen skall fyllas med färg efter att vår syn somnat.

    Låter natten andas av morgondagens luft, så att gårdagen orkar resa bort men ändå lämna ett varmt varsamt minne på nattduksbord så att vi förstår vilken tid vi fått, när vi ger dagen sin rätt att gå…

    Låter ljudet sakta klinga ut i starka purpurfärgade toner.

    Låter

    inte mer

« Föregående Inlägg