Ler åt regnet
Det är inga troll som tvättar… Inga gudar som gråter… Utan det är en massa fantastiska änglabarn som har vattenkrig och vattenlekar.
Går ut och stänker lite tillbaka upp på dem….
Läste följande stycke: “Att bli nöjd med sig själv blir man aldrig, man är som en lök…det finns hela tiden nya lager att skala bort för att komma närmare sin innersta kärna“.
Funderade på det och tänkte: Frågan är vem som säger att man måste skala bort dem och att kärnan ligger inom en. Tänk om vår kärna ligger utanför oss och alla våra lager är till för att göra oss så stora att vi en dag till slut når dem?
Skrev till en vän som förlorade sitt barn ett annat år av samma liv, och idag tyckte att livet var skit:
- Livet är inte skit, livet är det som gett dig så mycket fantastiska minnen. Livet är det som du gav bort till dina barn. Livet är det som du nu sett till finns bland änglarna också. Du gör livet fantastiskt. Men livet kan vara tungt, jobbigt och göra ont för det. Men utan det så hade aldrig inte dina minnen fått finnas och änglarna hade aldrig fått så vackra vingar…
La sedan till:
- Vänd på tanken. Hur hade dagen varit utan längtan och saknaden? Den finns ju där hela tiden, även om andra inte ser den, och ibland blockerar den inte ens steg – men varför blir det så tungt och mycket ibland? Jo, för det är så värdefullt. Så blunda, le och låt tårarna falla – det är inte tungt för att det är dåligt, utan för att de var så fantastiskt….
Sen fick jag följande klipp av min son:
Kan dock inte avgöra om jag skulle tänka PRECIS så, eller om jag skulle tänka PRECIS tvärt om…
Det är äkta erotik ute. Löven darrar av dropparnas smekande beröring. Regnet pulserar mot lövverken, löven vibrerar och nuddar vid varandra med ömt lätta och djuriskt tunga andetag samtidigt som molnen betäcker dagen. Underbart att se, höra och känna…
Önskar jag hade varit i värmland, så man hade kunnat gått ut på tomten utan kläder och bara blundat och känt varje fallande droppe mot huden.
Svårt att göra det i stan, för även om grannen berättade igår att hon tyckte att folk inte skulle vara så mesiga av sig, utan att de skulle våga sola utanför huset, så tror jag att jag fortsätter och vara mesig i detta fall och går inte ut i badbyxor nu…..
Sommaren och semester är till för att man skall stanna upp, vara stilla, tänka och känna – det är samhällets rädsla som fått oss att tro att den skall vara precis tvärt om….
