regndroppar

Funderar på alla dessa grupper på Facebook, som t.ex. “Visa pedofilers identitet , vi som vill skydda våra barn!” (Intressant antagande om att de som inte vill att man skall visa brottslingars identitet efter avtjänat straff, INTE vill skydda sina barn).

Gruppägaren skrev i vintras: “hoppas (ursäkta mig) att peddos och andra våldsbrukare halkar och bryter nacken nu på isbanan som blivit ute!!!” samtidigt som de i sin beskrivning av följande text: “Vi emotsäger oss HELT våld OCH personangrepp på denna sida“. Så var det med det där med HELT.

Sen är det ju detta med rättssäkerheten och den gamla vilda västern. Folk anser på fullaste alvar idag att mobbmentaliteten är bra. Det är ett omvänt Bjästa, där man helst skall stympa och ta bort folk innan lagen gör det. Samtidigt så vill många rösta på Piratpartiet som inte vill att samhället skall styra så mycket.. Kanske man skall ställa dem frågan avd de tycker om straffen för pedofiler, eller vilka brott som helst – om tillräckling många begår dem, så skall det ju inte vara något brott enligt Piratpartiet - men det som inte så många gör, som då är ett brott – hur gör vi med lagarna där?

Skall vi döda dem som begår brott? Stänga in dem på livstid? …om inte, vad skall vi ge dem för straff då de tydligen inte har avtjänat det då de kommer ut? Missförstå mig inte… Pedofili och våld mot andra människor är det värsta man kan göra, men istället för att bara klaga på systemet och försöka ta lagen i egna händer eller inte acceptera de lagar som finns, så borde man ju se på hur man skulle göra för att få dem att fungera så att man blev nöjd.

Men det är där vi stöter på problemet som folk vill blunda för.

För det spontana blir i t.ex. ett pedofilbrott att man vill könsstympa den som begått övergreppet… Fast oftast så tänker man då bara på övergrepparen som man - och inte som kvinna… Vet du ens hur man könsstympar en kvinna?

Sen har vi detta som så många gånger kommer upp… Där fd. fruar och psykologer har ljugit eller framkallat fabriserade minnen som visar sig vara falska. Vad gör man då? Säger man “Ooops, vårt misstag. Sorry, här får du en liten slant som plåster på såren för att vi sympat dig!“. Påminner inte det ganska mycket om hur man lobotimerade utvecklingsstörda förr?

Det är så lätt att dömma. Det är så lätt att blunda och ännu lättare att bara se kortsiktigt.

Det är det som är skillnaden mellan barn och vuxna.

Båda frågar sig: “Varför” men endast barnen lyssnar på svaret och frågar “Varför” igen. En vuxen människa lyssnar knappt på det första svaret, utan har redan sin bild kvar.

Det är nog därför som det ständigt är ungdommen som förändrar samhället och vågar utmana det, för de vågar fråga, de vågar lyssna…

Men de enda som de inte vågar

är att ta ansvar.

Därför ser världen ut som den gör.

Det är allas vårat fel

När någon har avtjänat sitt straff, så skall de vara fria från det – eller vill vi att de t.ex. skall gå och bära en armbindel med en stjärna på, så att vi skall kunna se vilka de är? Att de inte skall få gå på samma toaletter som oss och sitta längst bak i bussen, eller vad är det vi egentligen vill?

Sovande ögon kan måla över otäckbara ytor, men den vakna verkligheten saknar färg.

Stäckte mig ut efter en, efter flera, sträckte mig ut efter alla.

Föll med tom hand

För verkligheten kan man inte måla

den är som den är

Det finns folk som kan saker. Saker som verkligen betyder något. Det finns folk som vet att det de gör är bra, utan att någon annan behöver måla det på deras ögonhinnor med vattenfast färg i neontoner. Det finns folk som arbetar i det tysta och man ser frukten av deras arbete och vikten av vad de gjort växa fram under åren. Det finns dem som smiter från allt ansvar, men som därmed lämnar över ett enklare besluts led till de som verkligen kan fatta bra beslut. Det finns de som kämpar och de som ger upp. Det finns människor som inte ser eller känner någonting. Det finns folk som verkligen betyder något, och inte bara speglar någon enkel schematiskt bild som folk bara inte tänkt på, på ett tag. Det finns de som är viktiga. Det finns de kan

Jag kan och är

inget

av det.

 
Det enda

jag egentligen

kan är

att inte

sova

Jag förtjänar mina drömmar och min fantasi. Det är inget som bara är där, men jag är ingen affärsman, jag vet dock när jag inte har rätt att ta något. Så min förtjänst är inte att räkna med. Jag är inte förtjänt. Man får inte belöningen om man inte utför uppdraget, och igår stod det klart att jag inte klarade av uppdraget.. Jag gjorde inte rätt.

Jag har fåglarna hälsa dagen godmorgon. Jag hör viden väcka löven. Men allt jag vill, är bara att måla det lika svart och tyst som mitt inre. Så att platsen blir så stor att det inte längre känns så ensamt, utan jag kan låtsas att det är så stort att jag inte ser de som finns runt. Fast det behöver jag inte låtsas.

Jag är redan blind.