regndroppar

Åter funderar jag över människor. Har lite svårt att släppa dem. De finns ju ständigt omkring en.

Funderar just nu på vad det är för mekanismer som driver folk till att nervärdera andra utifrån sina egna tolkningar. Tänker då på det traditionella kring påståendet om att någon annan vill en illa.

Jag, likt många andra, har läst in saker i en text – och känt oss illa berörda, träffade och ibland till och med utpekade, utan att någon annan sett det, förstått det, känt det så och det har ej heller varit avsändarens tanke.

Det intressanta uppstår när jag granskar mig själv. De gånger som jag läst in saker i texter, kännt att någon tryckt ner mig och liknande – så har jag själv mått dåligt. Antingen för saker som jag gjort eller borde gjort. Men min själ får mig att må dåligt över orden som jag läser. Insikten kommer nu att jag aldrig kan ta andras ord som mina egna, utan känslan som jag får av dem är min inte någon annans.

Blir jag glad eller ledsen över en text inser jag att jag måste stanna upp och se på min själv. Varför känner jag så, vad har jag i mitt bagage som gör att jga uppfattar det så – och har jag någon rätt att anklaga, hinta, hota, eller göra narr av någon annan pågrund av mina egna tillkorta kommanden?

Att vara. Att inte fråga om lov. Att ta ansvar för sig själv. Innebär mer att att skita i och på andra. Det handlar om att vara tydlig. Rak och uppriktigt – med ansvaret för ens egna ord. Sårar jag någon med dem, så ÄR det jag som sårar dem. Då skall jag be om ursäkt och försöka göra om för att få fram min poäng – MEN, den som blir sårad har också sitt ansvar. Inte över sin sorg, men över sitt eget agerande.

Fick nyligen tillgång till en otroligt intressant blogg, men där har man gått steget längre än jag och många andra bloggar som handlar om personliga tankar och egentligen är ett skyltfönster till vad som gömmer sig bakom det mänskliga varuhuset som vi alla bär, med att stänga av kommentar funktionen då den inte är relevant samt att folk inte kan hantera ord.

Denna blogg är dessutom lösenordsskyddad och dold för de som inte känner till den. Det blir verkligen som att kliva hem till någon. För inte går jag in hos en okänd och bara öppnar dörren – jag måste bli insläppt och väl där inne börjar jag inte möblera om – utan insuper atmosvären.

Tyvärr så är orden farliga i dagens samhälle, för att folk känner inte längre till deras betydelse. Man blandar ihop ord och handlingar, man lägger ord till handlingar, man tar ord från handlingar och man är rädd för dem och väljer oftast att stänga av, frånsäga sig ord från andra genom att blockera dem eller be dem aldrig höra av sig mer.

Allt i orden om att man vill ha sin frihet.

Det är väl därför Piratpartiet, Ny Demokrati och liknande partier får fäste gång på gång…

frihet
handlar inte om allas rätt
utan om den egna rätten

till att bestämma

över andra