Rätten till andras fel

Reading Time: 2 minutes

Åter funderar jag över människor. Har lite svårt att släppa dem. De finns ju ständigt omkring en.

Funderar just nu på vad det är för mekanismer som driver folk till att nervärdera andra utifrån sina egna tolkningar. Tänker då på det traditionella kring påståendet om att någon annan vill en illa.

Jag, likt mÃ¥nga andra, har läst in saker i en text – och känt oss illa berörda, träffade och ibland till och med utpekade, utan att nÃ¥gon annan sett det, förstÃ¥tt det, känt det sÃ¥ och det har ej heller varit avsändarens tanke.

Det intressanta uppstÃ¥r när jag granskar mig själv. De gÃ¥nger som jag läst in saker i texter, kännt att nÃ¥gon tryckt ner mig och liknande – sÃ¥ har jag själv mÃ¥tt dÃ¥ligt. Antingen för saker som jag gjort eller borde gjort. Men min själ fÃ¥r mig att mÃ¥ dÃ¥ligt över orden som jag läser. Insikten kommer nu att jag aldrig kan ta andras ord som mina egna, utan känslan som jag fÃ¥r av dem är min inte nÃ¥gon annans.

Blir jag glad eller ledsen över en text inser jag att jag mÃ¥ste stanna upp och se pÃ¥ min själv. Varför känner jag sÃ¥, vad har jag i mitt bagage som gör att jga uppfattar det sÃ¥ – och har jag nÃ¥gon rätt att anklaga, hinta, hota, eller göra narr av nÃ¥gon annan pÃ¥grund av mina egna tillkorta kommanden?

Att vara. Att inte frÃ¥ga om lov. Att ta ansvar för sig själv. Innebär mer att att skita i och pÃ¥ andra. Det handlar om att vara tydlig. Rak och uppriktigt – med ansvaret för ens egna ord. SÃ¥rar jag nÃ¥gon med dem, sÃ¥ ÄR det jag som sÃ¥rar dem. DÃ¥ skall jag be om ursäkt och försöka göra om för att fÃ¥ fram min poäng – MEN, den som blir sÃ¥rad har ocksÃ¥ sitt ansvar. Inte över sin sorg, men över sitt eget agerande.

Fick nyligen tillgång till en otroligt intressant blogg, men där har man gått steget längre än jag och många andra bloggar som handlar om personliga tankar och egentligen är ett skyltfönster till vad som gömmer sig bakom det mänskliga varuhuset som vi alla bär, med att stänga av kommentar funktionen då den inte är relevant samt att folk inte kan hantera ord.

Denna blogg är dessutom lösenordsskyddad och dold för de som inte känner till den. Det blir verkligen som att kliva hem till nÃ¥gon. För inte gÃ¥r jag in hos en okänd och bara öppnar dörren – jag mÃ¥ste bli insläppt och väl där inne börjar jag inte möblera om – utan insuper atmosvären.

Tyvärr så är orden farliga i dagens samhälle, för att folk känner inte längre till deras betydelse. Man blandar ihop ord och handlingar, man lägger ord till handlingar, man tar ord från handlingar och man är rädd för dem och väljer oftast att stänga av, frånsäga sig ord från andra genom att blockera dem eller be dem aldrig höra av sig mer.

Allt i orden om att man vill ha sin frihet.

Det är väl därför Piratpartiet, Ny Demokrati och liknande partier fÃ¥r fäste gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng…

frihet
handlar inte om allas rätt
utan om den egna rätten

till att bestämma

över andra

Tags: No tags set for this entry.

2 people have left comments