Läser om en anonymiseringstjänst på nätet.
Precis likt de tidiga fildelarna som hävdade att fildelning var reklam för små artister och att man var trött på smörjan som stor bolaget öste ur sig.
Sen att samtliga nerladdningslistor hela tiden har toppats av precis samma komersiell Top40 musik och film som man sågat, har man ständigt blundat för i jakten på att få sin fria fix med det senaste innan alla andra och kunna väldra sig i GB efter GB med musik bara för att man skall ha.
Men det intressanta är hur Erik Fiske, styrelseordförande för en av dessa tjänster uttrycker sig:
- “Men maximerad vinst är inte enda skälet till att tjänsten startades, hävdar Fiske. Han tycker att det är viktigt att det finns en privat zon även på internet. Och Fiske tror att det till en del är en generationskonflikt.
– Den unga generationen upplever att man inte får vara ifred på internet, inte får stänga dörren om sig. Även i ett vanligt tryggt svenskt hem stänger familjemedlemmarna ibland dörren om sig, till exempel om man går på toaletten.”
Men andra ord så säger han rakt ut att det är rent skitsnack som han kommer med.
Läste sen snabbt också ett riktigt intressant och talande inlägg, som också vågar ha lampan tänd när det kommer till logiken. Intressant, och klarsynt inlägg.
Tillbaka till Aftonbladet. Det andra intressanta i artikeln är det som Stefan B Grinneby säger: “…det finns rätt många människor som vet hur man ska göra men inte orkat förut. Men nu gör de det“. Frågan är hur många som tidigare inte vågat eller orkat mobba, hota, kränka människor eller begått barnporrbrott tidigare, som nu plötsligt ser sin möjlighet när de plötsligt inte riskerar något och en hel generation(?) tycker att det är OK.
Låt oss vända det till verkligheten. Skall det vara OK att bära mask på stan och inte behöva visa sitt legg när man skatt ta ut pengar på banken? Kanske det skall vara OK att få bära mask och säga “Sige Hail!” till alla barnen på ett dagis om man står på trottoaren – för det är ju “allas” plats.
Eller är det annorlunda på nätet, för det inte är på riktigt – som man säger ang anklagelserna av stölder av musik och film. “Vi tar ju inte en fysisk kopia, det är ju inte som att gå in i någons hem och ta saker eller sno ur en butik“. Kanske är det därför som bara ungdomar gör det, för det bara är på låtsas, men egentligen… Vem vill se en film på låtsas?
Jag vill se mina filmer på riktigt, och höra min musik på riktigt. Visst har jag tankat hem saker också, och fått av andra. Men å andra sidan har jag aldrig heller påstått att det inte är samma sak som när jag var ung och snattade godit eller någon tidning ur en butik.
Jag tycker det är samma sak. Och just där har de faktiskt rätt. Det är en generations fråga. När jag var ung, snattade man i butik – men i dag snattar man på nätet.
Samma sak, bara olika generationers möjligheter.
Fast vi visste att det vi gjorde var fel.






June 21st, 2009 at 17:30
[...] Läste ett inlägg på nätet som hur Skivindustrin i USA har tjänat nästan en miljard på att hota fildelare, ang Aftonbladsartikeln, som jag själv skrev om tidigare idag. [...]