Jag blir rädd.
Riktigt rädd.
Läser på nätet och känner hur kall jag blir längs hela ryggraden.
En blogg har stängts ner för att den anses vara osund.
Riktigt otäckt.
Moralens väktare hävdar att de motarbetar ett osunt beteende, att de kan avgöra vad som är rätt, bra och bäst för alla. De säger sig indirekt ha kunskapen om hur alla människor skall vara. De vet vad som är bra och vad som är dåligt. De är bättre än andra på att avgöra och förstå saker som skrivs.
Riktigt läskigt.
Dem säger sig motarbeta egofixering, mode och yta, samtidigt som de vill tvinga på andra sin yta, och sin livsstil och livsåskådning. Har du inte den är du inte bara annorlunda, du är även osund. Som ohyra. Du skall motarbetas och rensas bort.
Är detta frihet?
Är detta respekt?
Är detta sunt?
I en artikel säger en av dessa personer följande: “Det är jäkligt obehagligt. Det stod en massa personliga grejer, det är en form av hot, man vet aldrig hur fanatiska hennes fans är“. Detta kommer från en person, som tillsammans med andra gått till attack mot en enskild individ, och kränkt denna person på ett privat och personligt sätt.
Faktum är dessutom också att offentliga personer lider betydligt större risk av att skadas av fanatiska hatare, än tvärt om.
Dessutom så är det ju så att om dessa personer inte skrivit något dumt, så finns det ju inget för de sk. fansen att ta av för att gå till mot attack. Var det inte så att de dessutom (igen) hävdade att de ville vara ett motstånd och slås för något?
Detta kräver ju att någon slår tillbaka och gör motstånd. Annars blir det ju bara misshandel och förtryck…
Det skulle ju vara en intressant vändning, om nätetsriddare insåg vad deras eget agerande resulterade i…
Dax att lära sig att det skrivna ordet faktiskt låter lika högt som den misshandlade människans skrik när du slår med det.
Dax att lära sig att bara för att du skriver något, så betyder det inte att du inte behöver ta ansvar, att du inte behöver stå för det, att du inte behöver tänka efter – att du inte behöver inse dess konsekvenser.
Alla känner till och använder sig av ord någon gång i livet med tanken på att orden är det starkaste vapnet. Det man glömmer bort i den tanken är att vapen dödar. Så använder du ord i något som du kallar för kamp eller strid, så måste du vara medveten om vad du själv gör och att ingen går ur det utan blod på sina händer.
Ingen är oskyldig. Frågan är bara vem som avgör vems blod som är mindre värt.
Läser i en krönika följande avslutande stycke: “Att skriva på digitala medier handlar om att gå i närkamp med sina läsare. Att prata med dem. Påverkas av dem. Och att inse att lite digitalt bajs i brevlådan är betydligt trevligare än verkligt dito.“. Det är en skrämmande läsning och ett tragiskt förhållningssätt. Det handlar inte om en kamp och det handlar inte om vilken skit som är trevligast.
Det borde handla om respekt, integritet och modet att våga möta människor utan att gömma sig.
Update: Läste just en riktigt intressant blogg rörande detta ämne, som hade hittat en intressant vinkel på det hela: Bloggosfären är den nya kvinnofällan – del II. Även Leva Livet skriver klarsynt och tänkvärt om saken: Egentligen….
