Jag läser Lisa Magnusson krönika De inser inte att de skapar ett rättsosäkert monster på Aftonbaldet:
- Och det är bara grädden på det svarta sorgemoset. I Hadopi-lagens Frankrike kommer vem som helst att kunna dömas för fildelningsbrott.
Ja, visst är det sorgligt att vem som helst skall kunna drabbas. Tänk vad märkligt att alla skall vara lika inför lagen. Barn som vuxna, ungdomar som politiker.
Hon avslutar med orden:
- Vi pratar om brott mot upphovsrätten här. Var är proportionerna?
Vilka proportioner? Är det straffet för att bli fäld för fildelning, eller är det att hon själv tappar proportionerna mellan brott och något så simpelt som internet. Det går inte att bli avständ från det. Men däremot så kan man få straff för sina brott så att man inte kan använda det. Lite som en rattfyllerist som blir av med körkortet. Vart är proportionerna där? “Människan måste ju åka till jobbet?!”… Fast det kan människan, det vet vi alla – det finns kommunala sätt att färdas på.
Detta med internet ÄR nytt. Men tillräckligt gammalt för att folk skall ha glömt bort hur det funkar i verkliga livet.
Gör du fel, så får du stå för det – det går inte bara att göra en ny användare eller försöka gömma sig bakom en proxy.
Man pratar så mycket om hur politiker och mediaindustrin måste förstå tekniken och hänga med i tiden. Man måste förstå att detta är framtiden. Saken är det att man samtidigt också måste förstå att på PRECIS samma sätt som man kräver att media industrin skall ta ansvar, så måste man lära sig att göra det själv också.
Gör du fel. SÅ blir det inte rätt, bara för att du inte tror att någon såg dig.
….Ricky kommenterar helt klockrent som vanligt.
Sofia Mirjamsdotter har också på Aftonbladet debatt en riktigt intressant krönika om Näthatarna tål inte ljuset.
Det hon tar upp som är så intressant är att det är en liten grupp människor som översvämmar kommentarfälten med sina åsikter och i de flesta fall hat… Och just detta gör det hela så fantastiskt bisart och komiskt. Denna lilla grupp kritiserar ofta samhället och media för att vara toppstyrt, kränkande och helt blinda inför sk. vanligt folk.
Ser du vart jag är på väg?
Är det inte precis det som de själva är? De sitter där och anser sig själv veta vad som är bäst, tala för hela svenska folket och så vidare. Ganska kul faktiskt, om det inte var så att deras åsikter och ord är så obehagligt elaka.
Sofia tar även upp det hela i sin egen bolag, och skriver vidare om Myter och sanningar om köpta journalister, censur och yttrandefrihet:
- Ofta är det en enskild reporter/journalist som får klä skott för all kritik. “Journalister” är opålitliga, “Journalister” har ingen etik. “Journalister” gör si och så. Vad som glöms bort här är att de flesta journalister är lönearbetare. Anställda. De har en arbetsgivare som talar om för dem vad de ska göra. och delvis hur de ska göra det. En enskild reporter kanske vill gräva djupare, fokusera på andra frågor, jobba med egna idéer men där finns ofta en chef och en tidning att fylla, och produktionskraven är höga.
En tidning har förutom journalisterna dessutom ägare och en styrelse. Ägarna är i Sverige i dagsläget några få, som äger de flesta medierna. Och ägarna vill ha pengar. Så finns en styrelse som ska försöka tillfredsställa ägarnas önskan om vinst. Sedan har vi ledningen på de enskilda tidningarna, som ofta består av en vd som håller i pengarna och en chefredaktör som håller i det redaktionella och är ytterst ansvarig för det som publiceras. Så har vi såklart läsarna.
Hon tar sig tid att bemöta folks kommentarer som: “u får vi veta sanningen tack vare nätet“, “Ja det måste vara jobbigt att som “journalist” inte ha ensamrätt på sanningen längre. Usch så odemokratiskt att även pöbeln får komma till tals!” och “Nu så många andra tagit bladet från munnen och skriver det som svenskan folket vill höra o läsa. Då kommer det här dravlet om hets på nätet, vilket skämt.” för att ta några citat.
Det som jag kan undra i en stilla ensamhet när jag läser vad de skriver. SKulle de själva gå med tankvärk till vilken tandläkare som helst, bara för att det satt en halvtafflig lapp “tandläkare” handskriven på dörren eller skulle de lämna i sin nya bil på servis till en en bilfirma som låg på en mörk bakgata som de aldrig hade hört talas om? Bara för att en markad blir fri och öppen för alla, så betyder den inte att den blir bra.
Jag minns hur alla radiomänniskor hatade den statliga radion när vi började med närradio, och sen när reklamradion kom så skulle det verkligen bli ändring. Jag har dock ingen större skillnad på dem. Sen kan vem som helst lägga ut sin musik på nätet också. Men jag ser inte så många som pushar för vem som helst.
Jag ser mer människa som försöker
pusha
ner andra människor
och andras skivor
över en klippa
för att de
inte gillas.
Det var en gång min bild av vad censur var.
Tänk vad tiderna ändras
