And know that nobody there
Livet är inte bara något man har framför sig, dess historia formar också en.
Kommer att tänka på filmen Danny The Dog med Jet Li:
Det är en Hollywoodfilm
med cool action
men det är mer än så.
Man pratar ofta om att man även kan lära gamla hundar att sitta, men det man glömmer bort är att det just går att forma människor till hundar. Man kan ta bort så mycket från dem att de sen inte vet vem de är, hur de känner, hur de skall agera och är helt utan förståelse över en mänsklig värdeskala.
Vi formar dem omkring oss. Våra egna begär kan få en annan att lära sig att vara tyst. Få dem att möta sin lust med analys, få dem att forma sin njutning av andras tillfredsställelse. Vi kan få folk att jämt sätta andra före sig själv, få dem att bli oförmögna att tro att de skall kunna få något, ta emot något eller tro att de är duktiga.
Vi kan få dem att kunna resonera sig ut ur all form av vänlighet bara för att de lärt sig att de inte får ta emot utan att gjort rätt för sig innan, frågat om lov och bett om det på rätt sätt. Vi kan lära dem att rättfärdiga vilken handling som helst inför andra, bara genom att de fått försvara sånt som de inte trott på eller själva velat, men gjort det av lojalitet och en tro på kärlek och respekt.
Vi kan få dem, men de kan aldig få
sig själva
tillbaka
Tripple X eyes of lust and you need to give it up
Live it up sucker cause they’re sayin’ my days are numbered
Who wants to live long anyway
I’m goin’ out with a blast
Gettin’ some ass, smokin’ grass, leavin’ all my cash for my little boy
You wouldn’t understand, you dont know where I come from
hey yeah”
“If the doors of perception could be cleansed
everything would appaer as it really is – infinity”
W. Blake
Något helt annat:
- Tiden mellan död och begravning brukar räknas i timmar, dagar eller som högst veckor. Här i de stora lösningarnas land befattar man sig inte med så futtiga tidsenheter när en människa förpassas till evigheten. ”Mot bakgrund av de vanor som etablerats i Sverige är vår bedömning att de anhöriga skulle kunna uppleva att de inte gavs tillräckligt med tid för att bearbeta förlusten av den anhörige och att planera och ordna med begravningen, om den längsta tiden sätts kortare än en månad”, skriver utredningen.
Vanor är ett något egendomligt begrepp i sammanhanget. För flertalet människor är det inte så ofta som de behöver begrava en anhörig att det kan bli en vana. Det måste finnas andra förklaringar till att en svensk behöver veckor på sig före begravningen för att ”bearbeta förlusten av en anhörig” när den övriga mänskligheten behöver begravningen för att sedan kunna bearbeta sin förlust. Och varför behöver vi så mycket längre tid att ordna avskedsceremonin än alla andra? Effektivitet är ju en av de egenskaper som vi är stolta över.
• http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/
