Bilder av uppfläkta ord


Hörde för någon dag sedan en männsika fråga om de som hade bloggar inte hade någon självrespekt eller integritet, precis som en annan man tidigare i år hade hon bilden av att bloggar var att fläka upp sig och blotta sig för andra.

Tror man missat mycket av livet och människan då. För en blogg är så mycket mer. Från att från början varit en tankeverkstad där man samlade länkar och hade fokus på det – att länka till saker på nätet, så har det nu växt och blivit så mycket mer – rena nyhetsbloggar, åsiktsbloggar och självklar uppfläkande bloggar också – men även väldigt många bloggar som handlar om en personlig resa som man vill dela med sig av de som man har närmast sig.

Kan man inte göra det genom att träffa och prata med dem direkt istället då?

Saken är just det. Samhället ser inte ut som det gjorde på 60/70/80 talet som tanken gärna faller tillbaka till. Nätet är idag en lika stor verklighet som att gå på bio eller en konsert, om inte än verkligare – och man kan ha vänner sprida över landet och världen, som man nu faktiskt kan samtala med – i en annan samtals form, men som ändå har återkoppling till tiden då man gick hem till varandra och satte sig på golvet/sängen för att lyssna på en skiva.

Skillanden är att vi nu istället lyssnar på varandra, och vi får prata öppet – utan att bli avbrutna, via just bloggen.

För mig är det en vacker och en social tanke. En handling av vänskap, männsklighet, och öppenhet. Inte något tragiskt eller otäckt.

Det enda tragiska och otäcka är då faktiskt de som inte kan se bortan för sina ega fördommar…

Bilder är starka, speciellt för att det är ett sätt att måla tydligare bilder än de med ord – säger någon att den är glad, så kanske man ler lite lätt – men får man se en bild på hur denna människa strålar av lycka och skrattar hjärligt, så känner man det med hela kroppen. Inte bara för att man faktiskt förstår, utan för att man känner igen sig själv på ett påtagligare sett än via en text.

Det är därför som bildbevis, och bilder från hela världen ofta har en större inverkan än vad ett skrivet telegram har… Och det är nog därför som samhället för ungdomar ser ut som det gör idag. De konsumerar bilder framför texter – och vad ser de för bilder? Jo, glada, rika människor, häftiga slagsmål och drömmar som går i uppfyllelse.

Att våga leva i sorg finns knappt kvar, att våga vara annorlunda vågrar knappt någon vara – med undantaget om det annorlunda är något vissuellt (som t.ex. emo rörelsen).

Du måste synas.

Men ingen tittar

i verkligheten

Man ser bara bilderna som speglar den.

Människan är
hemmablinda

i sitt eget helvete

för att de tro
att himlen är något
som kommer

när

det faktiskt
ständigt
är här

med oss