Tre av mina närmaste vänner har problem, men de skulle aldrig säga något om det själva. En är för analytisk och resultat inriktad för att kunna stanna upp.
Den andra vill så gärna så det rinner över åt alla håll – men ingen ser att det bara är skummet på ytan. Den tredje har, liksom jag en gång lärde mig att inget värde är ett bra värde och tappar helt perspektivet för sig själv, avsaknaden av sina egna sinnen…
Jag vill så gärna hjälpa dem, visa vad jag ser – utan att döma eller komma med pekpinnar. Jag vill inte vara den som säger: “Vad var det jag sa?” eller på något annat sätt efteråt stå där med ord som borde kommit tidigare.
Det gör så fysiskt ont i mig.
Den första förstår jag rädslan hos då identiteten försvann och de givna ramarna. För att kunna ta plats, så måste man ha en plats. Men man duger ändå. Livet är inget som pågår medan man tittar på eller något liknande som kan låta bra i en filosofisk text. Livet är här och nu medan du lever – oavsett som du springer med det, eller ligger och livar i gräset tillsammans med det.
Vad man behöver, vad man tror sig behöva och andras yttre påverkan är olika saker – både i ord, handling och resultat. Skulle så gärna vilja kunna visa det.
Den andra faller in i sitt mönster, som alltid handlar om att det inte är ett önster utan att nu är allt precis så som det skall vara äntligen, och hur man får kämpa för det – men det är värt det. Man glömmer bort eller bortser från sånt som bara skedde ett halvår tidigare. Man glömmer bort vad man sagt och tror att allt är så annorlunda. Det otäcka är att jag denna gång ser hur man medvetet väljer att stänga ute allt sånt, där man tidigare bara inte själv tänkt på det.
Det gör ont.
Det tredje fallet handlar om drömmar. På alla plan. En dröm som ger en sömn, men ingen näring, kraft, liv och styrka – bara ett mjukt mörker. En dröm där man utnyttjas och ignoreras på samma gång av känslomäsigt stympade människor, som inte har någon tanke på någon annan än en själv. Men ändå lyckas skapa värme enbart genom att sitta tyst och bry sig om sig själv. Minnet av en dröm som kunde bli vacker när man blundade – men i verkligheten var något helt annat – därför är det lätt att drömma igen, för verkligheten glömmer man gärna medan man gör allt för att hålla sig fast vid sina drömmar.
Alla dessa tre människor är så otroligt fantastiska. Två av dem vet att de är det, för de får höra det så ofta av andra. Den andra har ingen aning om det då den aldrig fått höra att den är älskad. Men alla tre är lika blinda inför VAD som är deras värde. Hur fantastiska de ÄR helt utan allt det som de hänger upp för att visa eller dölja det.
Vad är jag för vän om jag bara ser på?
Jag har så mycket att säga och visa dem. Visserligen så är det bara min erfarenhet, min synvinkel, min uppfattning och känsla – men samtidigt så grundar den sig på att jag verkligen har tagit mig tid att lyssna på dem. De VET hur mycket jag bryr mig, så som kärlek. Men ändå kämpar alla tre med näbbar och klor samt med allt de förmår att ta sig tillbaka till en plats där ingen såg dem och andra styrde dem.
Är så rädd för att såra dem.
Vilket är bättre, att jag som de litar på sårar dem och de tappar förtroendet – eller att de själva kommer till insikten och förstår hur det är efter det skett.
Vad är en vän och vad gör en vän?
– Låter dem lära sig av sina egna misstag, som det så ofta och vackert heter samtidigt som man fortsätter att finnas där för dem?
– Ger dem verktygen för att se vad som händer och stöttar dem under hela processen oavsett vad det blir för utgång?
En vän ser dig för den du är och låter dig få falla utan att dömma. Jag har hört det så ofta, men allt jag kan känna just nu är att det inte är några riktiga vänner – utan att de är fega egoister som håller på vad de ser, vet, känner och tänker istället för att finnas just DÄR för sin vän. Man väljer sig att sätta sig ner med en burk popcorn och bara titta på medan de får leka försökskaniner i bur.
Men jag är rädd för att det bara är jag som känner så…?
Vänskap – att skapa något med empati och närhet tillsammans.
Eller
är vänskap något
annat?