Människor.
Vad skall man säga om dem, förutom att vi alla inte är det.
Vi kan i ena sekunden säga att någon ser sig som ett offer, och i samma mening anklaga dem för att de lyfter upp sig själva på ett podium. Vi kan i ena sekunden säga att någon är bra på något, för att sen förklara hur dåliga de är på det och vem som helst kan det. Människor som säger att de inte är rädda för att säga vad de tycker, men sen gör allt vad de kan för att inte behöva stå för det.
Att vara människa är att kommunicera. Att ta reda på saker. Att kunna leva och att vara alvarlig samtidigt. Att kunna respektera andra. Att visa empati och solidaritet, även om man inte håller med eller tycker samma sak. Att hjälpa och stötta varanda, att arbeta tillsammans och att försöka föregå med gott exempel
Även om man egentligen inte kan.
Att en rullstolsbunden berättar om hur fantastiskt det är att gå i skogen, eller hur farligt någon vattenrädd någon förklarar att havet är, säger inte hur det är. Men det säger en del. Det berättar en viktig del. Någon annans synvinkel.
Någon kanske jämt på fester pratar om miljön, men privat personen kanske låter vattnet rinna och mest pratar om senaste Big Brother avsnittet. Fråntar det vikten av det som sagts om miljön? Gör det det hela mindre viktigt, osant eller något liknande?
När man pratar om SIN rätt att få säga vad man känner och tycker, så måste man acceptera och tillåta andra att ha DERAS. Men det märkliga är att de flesta som hävdar sin rätt, eller att de bara säger sanningen, så sällan tål att andra säger emot.
Vi minns saker. VI väljer vad vi minns till stor del. Vi kan prioritera att minnas något. Vi kan avgöra att när vi hör något, och vi är osäkra om det, så kan vi kolla upp det. Ingen har dött av att någon frågat.
Men faktum är
att folk kan dö av att någon inte frågar.
Samhället byggs inte av de som nöjer sig med hur det är. Samhället byggs inte heller av dem som kommer på alla nya saker. Samhället byggs av dem som tar anvsvar för att se till att det fungerar nu, de som påpekar fel och brister, de som ser till att grunden blir så stadig som möjligt att bygga något annat på.
Hör du någon som alltid klagar? Lyssnar du på den jämt? Eller lyssnar du bara när den klagar, via det forumet som den klagar? Retar du dig på det? Hur är det omvänt? Retar du dig på någon som bara är glad och lycklig? Kan någon vara glad och lycklig samt klaga? Går det att kombinera? Vad är det du retar dig på egentligen?
Är det det att någon har tid att läsa något som du inte gör medan du spelar ett spel på facebook? Eller är det det att någon har en sekund över att ta ett fotografi på något, medan du knappt har några på dig själv?
Vad är det som du ogillar så mycket med någon?
Ta reda på det, och bilden som du får framför dig är sällan en tavla av den du beskrev, utan alltsom oftast en spegelbild av dig själv. Dina drömmar och besvikelser. Din egen frustration över att du inte kan, får, orkar eller har möjlighet till. Det är därför som du ogillar det. Eller så är det bara för att du inte kan sätta dig in i det hela och det handlar om din rädsla över att inte förstå.
Vad är det vi för vidare till våra barn?
Är det vilket parti vi röstade på eller är det en plakett med vår lönecheck och ett tack för trogentjänst ända fram till det att dom la ner företaget, eller att det blev uppköpt av ett utländskt företag som la ut alla jobb på entreprenad? Är det att i skall lära våra barn att det är ok att må dåligt för att alla andra säger sig göra det också, och att det löser sig med lite piller?
Vi kan säga till någon som hanskas med ord, att den vrider på orden, att den använder orden. Men skall inte ord användas? Varför blir ett ord anorlunda när det vrids på och varför är det omöjligt att vrida det tillbaka? Om man själv vet vad man menade och sa, så borde det ju vara lika enkelt som att vända ett båt som vält i en stilla sjö.
Men oftast så vet vi inte vad vi säger. Vi upprepar bara något som någon annan sagt och vi tyckt låtit bra, framför allt så har de orden inte blibit emotsagda, så därför vågar vi använda dem trots att vi inte vet något om vad de betyder varesig för oss själva, för samhället eller för den personen som vi riktar det till.
Vi gör allt för att skydda oss själva.
Kanske är det därför som vi slår och mår dåligt av dem som försöker leva utan att skydda sig
från livet
?
