En visuell tur av en kreativ process och tanke, för att visa hur olika delar kan skapas av varandra och utvecklas till en helhet som håller i 360 grader.

 

Utvecklingen av ett namn

Det hela började med att vi hade vad som i vår verksamhet kallades för FUB, något som stod för Förberedande Utbildning.

 

Men vi märkte att det var många som inte riktigt förstod vad det var, och vi ville göra det hela tydligare vad kring vad det var som Mediastudion gjorde. Vi pratade även om Digitala CV:n, vilket också var väldigt otydligt – i och med att en wordfil eller PDF också är digital.

 

Efter en stunds tänkande och reflektioner kring nya arbetssätt hade börjat rulla in, som IPS (“Individual Placement and Support“), SE (“Supported Employment“) och MI (“Motivational Interviewing“), så fick jag en tanke som ganska självklart startade med ”Individual Digital…” följt Empowerment för vår tjänst (då det är en av grundstenarna i det arbetet), vilket skapar ordet:

 

IDE (“Individial Digital Empowerment“).

 

Vi gick från Mediastudion FUB: Digital CV, till Mediastudion Workshop: IDE och har idag istället för enbart en halvdag för allt, en workshop under två halvdagar plus ett foto och film tillfälle.

 

   Det finns det många som erbjuder digitala CV:n, profilbilder på löpande band och kroppsspråksövningar samt intervjuträning – men allt är på andras förutsättningar än deltagarnas. Man putsar och spetsar allt till en opersonlig massa, så som man gjort med det personliga brevets alla plattityder som alla använder. Man klär sig likadant och beter sig likadant inför alla möten.

– Därav känner folk att de inte passar in, arbetsgivare blir besvikna när människorna inte är så som de trott och så vidare.

Vi gör/kan göra något annat. Något med individen/deltagaren i fokus.

   Vi kan se till att lyfta fram individen och människan, men med en vetskap om arbetsmarknaden – dock utan att förlora personen.

   Med digitala möjligheter och personlig erfarenhet, så kan vi hjälpa folk att vara sig själva, säkerställa att de visar det som de själva vill och tror, samt att de kan se styrkan inom sig själva.

Dagens teknik för morgondagens människor, med traditionell respekt för individen.

Det blev vår IDE.

– Tanken var att det alltid var en IDE att försöka och att testa.

Det är alltid en IDE!

 

Först hade jag en tanke som byggde på utropstecknet som ofta följer när man får en bra idé. Tanken var där att jag skulle byta ut själva stapeln mot en människa och punkten mot en kamera lens. Men det blev svårt att få till en bra fylld, stiliserad bild av en människa som både kunde vara man och kvinna

 

Men så fick jag en idé om en enkel text logotyp. Lite som Vingline som skalat bort delar av bokstäverna men ändå är läsbart.

 

Så jag skissade denna.

 

Tanke IDE

 

Men sen tänkte jag på att Stockholm Stad har en strikt policy ang. att vi måste använda vårt egna typsnitt, och när jag testade det, med ett väldigt rakt “I” eller “i”, så blev det bara väldigt IBM trist…

 

Grund IDE

 

Även om man putsade lite på bokstäverna så blev det livlöst företagande utan själ, liksom…

 

Utvecklad IDE

 

Men så kom jag på att man kunde ha ett ha både ett litet “i” och ett “e” för att leka med de rundade formerna mot varandra likt ögon…

 

Skiss IDE

 

Sen när jag bara lekte med dem – så såg jag en sak…

 

Version IDE

 

Ser du det? 😉

 

Det var inte bara en IDE längre, för det blev även till ett självförverkligande. Inte i det självgoda, det “klara” och guds lika “I am”, utan vad som trädde fram på skärmen var önskan, drivet, och framtiden i ordet: “I be”. Jag blir… eller om man så vill enbart ordet “be”, inte som i att be till någon, utan så som i att vara….

 

I Be IDE

 

I BE – JAG BLIR / JAG ÄR

 

Känns som att jag lyckats göra ett 360 koncept, där orden blir en ordlek, som i sin tur blir ord… 😉

 

Tyvärr så visar det sig att man samtidigt i organisationen där vi kastar ur oss olika förkortningar hit och dit – vill mena på att vi ej kan utnyttja förkortningen, inte ens i löpande text som ett ord, för citat: “Folk vet inte vad det betyder och behöver få det förklarat“. Eh, ok?

 

Visserligen så är det å ena sidan precis rätt, för just så ÄR ju en idé i si koncept och form – det är något man kommit på, som man förklarar för andra som inte tänkt på det.

 

Men samtidigt så tycker jag det är ett lite lustigt antagande och kommer bara tänka på Baloo och Bagera, när orden “Säg mig, hur har du tänkt att han skall minnas vad du lärt nomom, nu när du knockat honom?“. För HUR är det tänkt att folk skall lära sig något om man INTE går ut med det och använder sig av det ordet.

 

Hmmmm? 😉

 

Hur en IDE utformas