T.R.I.B.E. Lines

T.R.I.B.E. Lines
Reading Time: 3 minutes

Jag satt en kväll och tänkte på mina rötter in i Same kulturen som jag hade fått reda på om för mindre än ett år tidigare. Jag bollade med tanken kring vilka uttryck som fanns där, inom Wicca och bland de andra naturfolken i olika länder. Vilka uttryck hade de som man inte ser lika markant i dagenssamhälle, där ändå saker som just yta, uttrycka och form är något som ständigt lyfts fram.

Efter en kväll då musiken hade kretsat kring Kansas rapparen Tech N9ne, för att sen tagit mig vidare in i Insane Clown Posse och hela Juggalo kulturens värld. En värld där alla är accepterade och sminkning likt clowner är en av deras traditioner. Så insåg jag att det i barnens rum låg en clownsmink väska som vi skulle använt i sommras, men som aldrig hade blivit av.

Utan att tänka vidare, så gick jag in och hämtade den och skissade snabbt upp ett par linjer över ansiktet i badrummet – något som var svårare än jag trodde. Vet inte om det berodde på att jag gjorde på mig själv, att det var hud som man målade på, eller om kritorna i sig hade det arbetsmomentet. Men det blev grövre linjer än min första tanke, och mönstret i sig tog inte den organiska formen som jag hade tänkt mig. Det blev istället något som i tillfället kändes ganska strikt och återhållsamt.

Knäppte snabbt av ett tiotal bilder, och var klar på mindre än tio minuter från det att jag kommit på att jag skulle sminka mig till det att jag gjort det och tagit bilderna samt tvättat bort alla minnen från ansiktet. Det var en kul och spontan grej, bara för att testa, liksom….

Men när jag senare plockade upp bilderna i datorn, så föll naturen in genom varje por i kroppen. Bilderna fick skärmen att andas och jag kunde höra hur mitt eget hjärta slog slagen av en trumma från en försvunnen tid…

Det var en känsla av varm, levande jord och en brinnande eld som ersatte badrummets kalla kakelljus och pastellfärgens cirkus dränkta toner. Det blev en glöd, ett rop och en själ som klev genom tiden och fick den svarta gatan utanför att gå från utlagd asfalt till flytande och stelnad lava. Marken vibrerade av orden som ligger under våra hus, via urkraften som behövs för att tränga igenom vårt betong skydd…

Kraftfull, stilla och medvetet iakttagande…