Nov 19, 2012 - proklamering    Comments Off on Början på något nu’t…

Början på något nu’t…

Folk pratar ofta om att man är vad man gör sig till, och kommer med en massa andra Rhonda Byrnes bok och film “The Secret” och Doktor Phil hurtiga citat. Jag tror dock inte på det. Inte alls. Jag tror att helheten är större, viktigare och framför allt finare än så. Jag tror livets puls med sina upp och nedgångar – men detta blogg är inte för mig utan för andra som bara tror på vad de ser.

Under flera år så har jag jobbat med mig själv och vågat ta tag, lyssna på, känna och vara i det som är mörkt, tungt och jobbigt – och människor som följt min yta tror sig för stå att jag är en pessimist och allt som där följer. Det jag nu beslutat mig för är att gå andra vägen med min själv bild. Efter att bearbetat mig, för mig själv, på djupet – så är nu tiden mogen för att jag skall ta i tu med mig, för andra, på utsidan.

Allt detta innebär att jag här kommer att publicera sånt som lyfter mig och de små guldkornen som jag ser i vardagen. En positivitetsblogg av mig för mig, men i andras ögon!

Sedan jag återväckte mitt Facebook konto har jag fått massa kontakt med gamla vänner. Såna där riktiga vänner som jämt och ständigt finns där, de som säger sanningar, ger en mothugg, inte håller med en – men samtidigt hela tiden visar värme och omtanke, och ser direkt om något de gjort går över en gräns. De liksom jag räknar inte och minns inte alla gånger man ställt upp för varandra, på samma sätt vi inte räknar andetag – det är naturligt, och inget man för bok över.
Sen finns det förstår de där enkelspåriga som aldrig ser när de går för långt och står med ett protokoll över vad de gjort och vad de fått. På den tiden jag hade pengar hände det att jag räknade ut på öret vad deras sk. tjänster gått på och därefter betalat tillbaka varenda öre – just för att allt sånt visat sig vara viktigare för dem än att förstå sig själva.

Jag tar väldigt mycket från mina vänner. Det är viktigt och spännande. Har t.o.m. några gånger i livet mailat ut ett get-out-of-jail-freecard till dem, där de får berätta alla mina brister utan omsvep. Oerhört lärorikt. Men jag har ett par principer idag, som gäller oavsett om man ser mig som frisk eller sjuk. Mina barn går man inte på, och man skall ha regällt under fötterna om man skall våga sig på att påstå att jag försummar dem. För känner man mig, så vet man att jag ALDRIG skulle göra det.

Barnen är känsliga för alla människor, och jag skulle aldrig ens komma på tanken att komma med negativ kritik gällande någons barn. Bryr man sig, så kommer man med positiva lösningar, eller är där som stöd.

Det är väl det som är skillnaden mellan vänner och bekanta. Vännerna kan komma mer starkare kritik, men den bär alltid på värme och vid minsta tecken på att den inte kan tas emot just då, så backar man och ber om ursäkt. Bekanta, klampar på i smutsiga stövlar och bryr sig inte om hur det uppfattas, för att som gäller för dem är deras egen lycka och det är inget som de kan dela till fler än en.

Just nu behöver jag mina vänners ärlighet mer än någonsin. All annan ärlighet bryr jag mig inte om vart den tar vägen. Det viktiga är omtanken om varandra, oavsett vart man står i det. Mina vänner har alltid sett mig som mig, på gott och ont – jag är korkad i de sammanhangen och fantastisk i andra sammanhang, men alltid på grund av mig själv. Ingen skyller på något annat. De ser inte sjukdomar eller andra sorger. De finns där oavsett. Ibland för att skrika på mig och ibland för att krama mig. Det är mina vänner.

Denna blogg är för dem och mig.

Så välkommen till att ta den av mitt nu, även om det bara råkar vara för ett ögonblick – Men det är ögonblicken som skapar minnen.

Detta är ekot av mina leenden.

Comments are closed.