tankar 
Comments Off on Lugn i kroppen Lugn i kroppen
Vad med barnen hos papps på middag igår – utsökt som alltid. Idag så skall jag försöka ta mig till mamms på eftermiddagen också och ikväll blir det nog samtal med barnen kring hur vi löser den närmaste framtiden…
Åh, fick sent omsiders två fardags presenter igår. En “Pappa” kopp och en påse natt té från Island. Aaaawwwww, liksom!
Njuter av ett lugn i kroppen, något som jag tror kommer ifrån att slippa bli dömd eller sedd utifrån sjukdomen. Att få vara en med de andra. Att allt är naturligt igen. Det är OK att inte orka eller klara allt, utan att man behöver skylta med något korridorskort om en sjukdom.
Under så lång tid så fick sjukdomen definiera vad jag kunde, inte kunde och hur det kunde bli när jag blev frisk, att här och nu inte längre räknades.
Nu är jag här och nu, och jag kan faktiskt se mig själv med ofärgade ögon. Stundtals säga: “Men nu får du skärpa dig!“, och i andra stunder: “Det där gjorde du bra!“, som t.ex. låten som jag gjorde på tunnelbanan mellan Alvik och Gamla Stan *ler*