Browsing "livstankar"
Nov 27, 2012 - livstankar    Comments Off on Barnsligt

Barnsligt

Har ju funderat lite kring detta med boxar med friheten i fokus, men inser nu att det är inte friheten som det snurrar kring – utan ansvaret. Vi har ständigt ett ansvar för oss själva och hur det vi gör påverkar andra. Allt för ofta skyller vi på att vi bara är ärliga, det är vår uppfattning, vår åsikt och så vidare – men vi gör det helt utan att tänka på ansvaret som det innebär och medför eller den fingertoppskänsla man måste ha om man väljer att utsätta andra för den.

För vi är alla människor, och människan i sig är oerhört skör.

Utan ansvar så får man ta konsekvenserna av det man själv sagt eller gjort mot någon. Kanske man lär sig något den hårda vägen, men mest troligt är att människan bara rättfärdigar sig själv och vägrar lära sig något av det, bara för att kunna fortsätta i samma spår. Tyvärr.

Det är samma sak med dessa boxar. Vi bygger dem alla, men vi kan faktiskt avgöra hur höga vi bygger kanterna. De kan vara små som en tröskel, eller murhöga. Med små kanter så blir boxarna till ett grönsaksland där mankan strosa mellan lådorna och skörda det man vill…

Som förälder ger jag mina barn frihet, men bygger upp de starkaste av alla mur mot allt som på något sätt kränker dem utan att de själva varit ansvariga för det. Samma sak med min kärlek till dem. Har du den minsta insikt i förhållandet mellan barnen och mig, men ändå på något sätt kränker den relationen, då upphör allt. För då har du nämligen spottat på det enda heliga i mitt liv, det mest värdefulla som finns för mig.

Detta medför dock att jag ser att det finns gränser för mig också, att jag faktiskt kan säga ifrån av andra själ än sjukdom – att jag har värderingar som jag värdesätter högra än annat. Jag tror inte på energi tjuvar, eller att man skall ta bort dem om såna fanns. Däremot så tror jag på livet, och det jag ger mina barn.

Jag ser på dem och får den bästa av alla konfermeringar tillbaka i hur de är mot varandra och mot andra.

Ibland är det barnsligt enkelt.

Nov 21, 2012 - livstankar    Comments Off on Mellan spanska gitarren och dragspel, ligger en hip-hopare i en box.

Mellan spanska gitarren och dragspel, ligger en hip-hopare i en box.

Hela gårdagen lyssnade jag på spanska gitarrer och franska drag-spel, drack te och höll på med färgglada bilder av hösten… Känns som jag hamnat ganska långt från bilden av hård hip-hopare någonstans? *ler*

Men det är ju det som är så fantastiskt också. Att våga bejaka sig själv på så många plan. Tillåta sig att vara sig själv utan några mallar eller regler som andra dikterar upp. Hitta lösningar istället för att kundgöra problem.

Okej, så du kan inte det här, men då kanske man kan göra på detta sätt istället? Viljan till att lösa saker måste vara den starkast drivkraften i livet. Annars så bygger man ju bara sin egen box på än mindre kvadratcentimeter inuti den vedertagna boxen. Sätter upp egna staket och regler, samt hävdar sitt revir – oavsett om man i samma andetag ventilerar ord om ny frihet och liknande.

Att våga och att vara fri, handlar precis om att möta det som man har problem med eller tycker är försvårande, för tar man bort den delen, så blir livet bara en skyddande verkstad.

Det är samma sak med att bara omge sig med personer som ger en positiva vibbar. Det blir en skyddar verkstad direkt och framför allt så sällar man sig ifrån dem som kanske behöver hjälp mest. Men det är så som människan som flockdjur i dagens samhälle fungerar. Ett bra exempel är dessa som bara säger sanningen eller som visa uttrycker det inte smeker en medhårs. Någonstans så har merparten av dem tappat skillnaden mellan uppriktighet och otrevlighet. Man kan kläcka ur sig de mest sårande sakerna vid precis fel tidpunk, och sen anklaga den som blir kränkt för att inte vara en riktig vän, eller något liknande.

Jag försöker omge mig med alla, från dem som lockar mig till de som drar ner mig – jag lär mig oerhört mycket under dessa resor. Men den enda gränsen som jag har, är den som finns när det kommer till mina barn. Påstår man att jag inte gör allt för dem, eller på något sätt medvetet gör något som inte gynnar dem, så är det tack och adjö direkt. Ingen tvekan. Ingen respit. Tack och hej. Punkt slut.

Jag är så glad över att jag har den prioriteringen att mina barn är mitt allt, men att jag själv kan röra mig fritt i livet för att upptäcka saker och förmedla till dem. De går inte på ett led bakom mig, och jag följer dem inte som en höna, men jag finns där hela tiden. Tillsammans är vi upptäckare av livet som åker iväg på våra egna äventyr och strålar samman med jämna mellanrum för att dela med oss av våra upptäckter. Inte som kompisar, utan som människor – där jag råkar vara far och de mina barn, men att det är helt utan betydelse för våra upplevelser.

Nov 20, 2012 - livstankar    Comments Off on Relalalalalaxare

Relalalalalaxare

Man pratar så ofta om friheten och att gå utanför boxen, att jag ibland får känslan av att det är överbefolkat utanför boxen och man hittar de mest spännande sakerna inne i boxen – lite som att upptäcka en gammal låda på en oanvänd vind. Roten till all fantasi och upplevelser. Samma sak med själva friheten – att få säga, göra och agera hur man själv vill blir till ett eget fängelse, där folk än mer kliver på andra och sårar människor.

Folk säger sig ta vara på minuterna, men i själva verket springer de förbi timmarna utan att ens hinna smaka på dem. Jag stannar upp vid varje minut, lyssnar på den, betraktar den och tar del av dem -oavsett dess valör, positiv, negativ, mörk eller ljus. Helheten i alla dess delar är viktiga för mig, inte bara det som fyller mig med det som jag vill ha… För om det är något som tiden lärt mig, så är det just det, att det oväntade finns just där man inte väntat sig det – och fokuserar man enbart på det positiva och människor som ger en energi samt saker som går att göra, så är det ytterst troligt att man inte kommer i närheten av livets överraskningar och gåvor. Man måste våga flyga hem för att kunna leva.

Känns lite som ingen lärt sig av Ikaros och hans vingar ihop satta av vax. Alla skall ut ur boet och flyga så högt de bara kan, utan för sin egen box. Ingen vågar falla, ingen vågar stanna inne, ingen vågar pröva på att bara gå på marken ett tag. Det är bara upp, upp och iväg som gäller.

Det är man blir perfekt i samhällets ögon, men jag undrar inte om de perfekta människorna egentligen ser helt annorlunda ut…?