Browsing "tankar"
Dec 5, 2012 - tankar, tumblr, youtube    1 Comment

Molnastronaut

Allt är inte alltid som man tror. Speciellt människor. Deras yta kan vara en, medan deras själ kan vara en helt annan. På flera olika plan. Inget är fel, bara så att något som inte syns kan vara det starkaste…

Med barn så blir själven spännande. Man ser hur de växer upp, och plötsligt minns man som igår ens egna tankar och vad man gjorde PRECIS i den åldern. En rätt häftigkänsla. Samtidigt inser man hur man själv bestämmer vad det är som man skall kunna se ut på från sin egen box. Insikten om att man skapar sina egna fönster och dörrar likt i filmen Picassos Äventyr av Tage Danielsson

Såg någon video på youtube, där en hip-hop grupp hade gjort en video till en nästan 20 år gammal låt, och fick då en idé. Tänk om man kunde få LL Cool J att göra en ny video till “I’m Bad”, men använda samma audiotrack, Dre, Cube, Yella och Ren “Straight Outta Compton”, Chi-Ali “Age Ain’t Nothing But A Number”, Jungle Brothers “Straight Out The Jungle”, Salt N Pepa, Shanté, YoYo, Tarrie B, Too $hort, Scarface etc… Alla dessa som gjorde hip-hop videos innan ens många av dagens artister var födda.

Tror att det skulle kunna bli en otroligt intressant upplevelse och dokumentär av att få se hur tiden påverkar vårt yttre, medan vi fortsätter att vara lika unga inombords.

Ute yr snön, och jag känner mig som en astronaut mitt inne i ett moln

Dec 5, 2012 - tankar    Comments Off on Lugn i kroppen

Lugn i kroppen

Vad med barnen hos papps på middag igår – utsökt som alltid. Idag så skall jag försöka ta mig till mamms på eftermiddagen också och ikväll blir det nog samtal med barnen kring hur vi löser den närmaste framtiden…

Åh, fick sent omsiders två fardags presenter igår. En “Pappa” kopp och en påse natt té från Island. Aaaawwwww, liksom!

Njuter av ett lugn i kroppen, något som jag tror kommer ifrån att slippa bli dömd eller sedd utifrån sjukdomen. Att få vara en med de andra. Att allt är naturligt igen. Det är OK att inte orka eller klara allt, utan att man behöver skylta med något korridorskort om en sjukdom.

Under så lång tid så fick sjukdomen definiera vad jag kunde, inte kunde och hur det kunde bli när jag blev frisk, att här och nu inte längre räknades.

Nu är jag här och nu, och jag kan faktiskt se mig själv med ofärgade ögon. Stundtals säga: “Men nu får du skärpa dig!“, och i andra stunder: “Det där gjorde du bra!“, som t.ex. låten som jag gjorde på tunnelbanan mellan Alvik och Gamla Stan *ler*

Nov 28, 2012 - tankar    Comments Off on Hundra tusen miljarder

Hundra tusen miljarder

Ytterligare en dag har lagt sig tillrätta under molnen som föll som små vita tussar idag.

Leker barnsligt vidare med beatsen, även om de inte uppskattas av alla, fått omdömet “huvudvärk” från ett håll. Men jag får se det som ett ytterst bra betyg också. *ler*

I morgon är det tandläkaren som gäller och på fredag är det utgång som står på schemat. Det var längesedan jag somnade på en klubb, men det hände då jag var en del av dem som jobbade där. Det har också hänt att jag somnat med tandläkarens verktyg i munnen – som tur är, så är det ingen morgontid… Men jag tror min tandläkarrädsla från ungdomen inte längre finns kvar. Hur många har egentligen sovit medan tandläkaren jobbat i deras mun? *ler*.

Det känns skönt att åter leva i en värld där man ständigt får höra att allt beror på sjukdom eller något liknande – utan där man faktiskt får vara sig själv på alla sätt och vis. Tänkte på det i morse när jag låg och drog mig lite i sängen och mindes barnens barndom. Det var nära till tårar, då jag saknade de åren så. Men jag tillät mig aldrig få fälla de tårarna. Det var först senare under dagen då jag gick ute och njöt av hur de kalla dropparna slog in i min levande hud, som jag reflekterade över det. Jag hade åter igen tillåtit livet manipulera mig och sätta upp regler för hur och när man skulle få vara ledsen och när man skulle få sörja. Det gör så ont när jag inser att änglaföräldrar får gå igenom detta nästan dagligen. Är jag ledsen och minns jag, så skall jag få minnas och jag skall få vara ledsen. DET är en del av mig.

Hundra tusen miljarder minnen.

Allt som varit har format mig. Att prata om att gå vidare, skylla på sjukdomar och bara glömma och gömma undan saker är inte rätt. Inte mot en själv, inte mot ens minne eller de personer som funnits i ens liv. Sorgen förändras med åren, men just på årsdagar eller liknande, så skall det alltid få vara ok att minnas med sorg och glädje. Allt annat är egoistiskt och verkligen inte mig. Blir irriterad över att man själv är så lätt manipulerad, men samtidigt så blir jag så glad över att jag kan utvecklas, se det själv och ha vänner som tillåter samt hjälper mig just få vara mig.

Hundra tusen miljarder tårar.

Det finns alltid flera sidor på en berättelse, men det är få av oss som verkligen klarar av att se det – utan att berätta samma historia om och om igen , bara på olika sätt – så som fransmannen Raymond Queneaugör i boken Stilövningar.

…eller som här Raymond ger oss: Hundra tusen miljarder dikter- http://x42.com/active/queneau.html

Nu skall jag göra ett house beat och försöka komma på vem som skall få levandegöra det med sina citat….

Nov 27, 2012 - tankar    Comments Off on Morgonvärme

Morgonvärme

Sitter i morgonrocken och lyssnar på svaga toner från Teddy Pendergrass samt ljudet av regnet som spelar mot fönstret samtidigt som jag dricker en kopp varmt té…

Livet är bra fantastiskt, när man stödjer varandra

Nov 26, 2012 - tankar    Comments Off on Perspekliv

Perspekliv

Hur hade Per sett det?

Ibland behöver man se på sig själv och andra med helt nya ögon.

Är man on top of the world, och hela livet leker ens egna lekar. Ett liv där man ganska snart inser att det är ensamt på toppen och de man klivit på av oförsiktighet eller bara tillfällig brist på empati samtidigt som man verkligen kan fokucera på en själv och det som har betydelse för det egna livet.

Eller är man djupt nere i ett hål, och livet bara leker andras lekar. Ett liv där man ganska snart inser att det finns små små guldkorn som alla missat då de jagat de stora guldklimparna och sett sig blinda på ljuset i slutet av tunneln samtidfigt som man verkligen längtar efter att slippa vara själv och få bry sig om andra.

Ibland behöver man se på andra och sig själv med helt ens egna ögon.

Hur hade jag sett det?

Jag är så glad över mitt sätt att se på livet och människor – det är inte alltid alla ser helheten av mig, utan färgas av deras egna uppmålade bilder, men jag finns där ändå. Deras bilder är bara staketmålningar med en massa hål i. Hål som jag rör mig in och ut genom utan att de ens lägger märke till det.

Man pratar ofta om vikten att tänka sig själv, men folk missuppfattar det så ofta och tror att det betyder att allt skall handla om dem – istället för att det faktiskt skall handla om dem, och deras agerande och förhållningssätt till andra människor och hur det verkar omgivningen. Att skapa sig själv ett eget perspektiv.

Hur hade Per sett det?

Nov 25, 2012 - tankar    Comments Off on Lådbildsrally

Lådbildsrally

Funderade på en spännande sak… Många av oss försöker tänka utanför boxen, försöker säga att vi är fria och vill göra så som vi vill… Men i samma ögonblick så sätter vi ju oss i en ny låda och bygger om än högre murar kring oss själva.

Istället för att omfamna det som vi inte känner till, inte tänkt på eller har erfarenhet av – så målar vi murar med riktlinjerna över vad vi vill ha och hur saker skall vara för att passa oss… Precis som vilken låda som helst!

Det är oerhört svårt att gå utanför sin egen box, men jag har lovat mig att göra minst en sak som jag inte tror på eller inte kunnat tidigare, per månad nu. Fast samtidigt så drar till och med jag upp riktlinjer för någon for av låda, men jag hoppas att jag gör det bakom mig och lämnar en massa små lådor som varje innehåller en sak – lite som en ask för en förlovningsring, istället för en sista minuten flyttlåda.

Det är oerhört spännande att både bryta och rita. Alla de små lådorna som jag lämnar bakom mig har varit fantastiska på sitt sätt, men på ett eller annat sätt inte har något med mitt liv att göra längre – det kan vara allt från rädslor till personer. Allt som en gång i tiden haft både plats och kanske varit helt fantastiskt, men som idag. Brutit banden som funnits och lossnat från min själ som vattendroppar på en smältande inlandsis…

Jag känner mig nöjd och kan rättfärdiga alla steg för mig själv, även om det finns massor av steg framför mig som jag är livrädd för och även steg bakom mig som gör ont. Men det är en del av livet.

Detta är att våga leva och bejaka livet. Inte att bada i lycka eller sjunka av förtvivlan, utan att bli våt i regnet men ändå dansa!

Får jag lov?

Nov 24, 2012 - tankar    Comments Off on Supermanöron

Supermanöron

Efter tjuogo år och någonting så har jag börjat leka med musiken, beats och loopar igen. Bara på skoj och för eget nöje så har mobilen tagit mig tillbaka till en tid då det inte fanns begränsningar. Vi får se om jag kan få ihop något som överhuvudtaget kan andas dagens luft och stå på egna ben liksom. Men det är kul att hålla på med det igen och det får lite fart på en, även om BPM skalan fortfarande helst ligger mellan 85-95 *ler*

Men det var inte själva musiken som fick mig att sträcka på ryggen, utan detta som jag fick som respons på en av ljudskisserna som jag slängt ihop:

“Finns det verkligen inte potential för en “riktig” låt? Du tror att du är “out of date”, men samtidigt vet du ju vad som låter bra och följer fortfarande med bra i dagens musik. Speciellt i de genrer som är dina favoriter. Samt har en överlag schyst överblick på hur branchen och media fungerar. Så jag ser inte varför du skulle vara för gammal för att fortfarande vara del av musikvärlden. Ålder har mindre roll i det, kan jag tycka. Som artist i dagens mainstream-klick kanske. Men verkligen inte som skapare, producent eller vad de nu må vara.

Du vet, en “vanlig” Svensson sitter inte och sätter ihop schysta beats “bara sådär”. De redigerar inte vackra bilder bara sådär heller. Inte skriver de böcker, texter, artiklar eller noveller bara sådär heller. De kan inte heller bara sådär rita ihop snygga bokstäver, loggor eller ens en teckning bara sådär. Framför allt har de inte i närheten av en sådan målande fantasi och idé-rikedom som du visar på i princip varje dag…

Jag tycker det är dags att du tänker efter ordentligt och inser att du har så mycket mer inre kunskap och talang än de där vanliga dödliga.

Att inte dela med sig av det till andra som inte har det, är en hädelse. Det betyder inte att du ska ge bort det gratis. En stark man som jobbar varje dag med att slita i en fabrik med tunga föremål, ger ju inte bort sin styrka gratis till sin arbetsgivare bara för att han råkar vara stark, är ödmjuk och inte tycker att han är nån speciell eller att han ska synas. Kanske om han jobbar på bra, gör ett fantastiskt jobb plus kommer med nya idéer som gynnar hans arbetsgivare – kanske då blir han sedd, uppskattad och kanske t o m rör sig upp i företaget. Kanske kan han nu både jobba utifrån sin styrka, hans idéer och hans tidigare erfarenheter från då han hade de tidigare arbetsuppgifterna? Kanske. Det finns massor med exempel, oavsett vad det handlar om.”


Tack!