Nytid / Positivitetsblogg

Allt är inte alltid som man tror. Speciellt människor. Deras yta kan vara en, medan deras själ kan vara en helt annan. På flera olika plan. Inget är fel, bara så att något som inte syns kan vara det starkaste…

Med barn så blir själven spännande. Man ser hur de växer upp, och plötsligt minns man som igår ens egna tankar och vad man gjorde PRECIS i den åldern. En rätt häftigkänsla. Samtidigt inser man hur man själv bestämmer vad det är som man skall kunna se ut på från sin egen box. Insikten om att man skapar sina egna fönster och dörrar likt i filmen Picassos Äventyr av Tage Danielsson

Såg någon video på youtube, där en hip-hop grupp hade gjort en video till en nästan 20 år gammal låt, och fick då en idé. Tänk om man kunde få LL Cool J att göra en ny video till “I’m Bad”, men använda samma audiotrack, Dre, Cube, Yella och Ren “Straight Outta Compton”, Chi-Ali “Age Ain’t Nothing But A Number”, Jungle Brothers “Straight Out The Jungle”, Salt N Pepa, Shanté, YoYo, Tarrie B, Too $hort, Scarface etc… Alla dessa som gjorde hip-hop videos innan ens många av dagens artister var födda.

Tror att det skulle kunna bli en otroligt intressant upplevelse och dokumentär av att få se hur tiden påverkar vårt yttre, medan vi fortsätter att vara lika unga inombords.

Ute yr snön, och jag känner mig som en astronaut mitt inne i ett moln

Lite som jag inte är

Det har hänt att folk sagt att jag ser ut som ett lejon.

Men jag har alltid skrattandes avfärdat dem – Se där! Ytterligare ett positivt uttryck, även om det inte är det hjärtligaste och mest uppriktiga samt naturliga av alla skratt, så är det ju ändå ett positivt utslag *ler*

Fast idag hittade jag en bild på ett lejon som ändå stärker andras tes om att jag faktiskt skulle kunna vara ett lejon…

Lite som jag är

Istället för att ha sk. realistiska drömmar, så strävar jag hellre mot det som andra säger är dumt, eller omöjligt – dels för att jag är aningen obstinat- men mest för att det är det enda sättet till att utföra och upptäcka något nytt.

Med samma selektiva seende som folk ofta pratar om att man bara skall fokusera på det positiva i livet, så gör jag ofta det – men på ett helt annat sätt än vad de tänk. De finner mig planera, tänka och fundera på det som är omöjligt – Men när jag har ork att bemöta dem så säger jag att jag bara koncentrerar mig på det möjliga. Folk skakar på huvudet och säger att man är en pessimist.

Bara för att man inte gör saker på samma enkla sätt som dem.

För mig så är det enkelt att se framgång i motgångar, och hitta guldkorn i nattsvart mörker – allt jag behöver är enbart tryggheten runt omkring mig. Men bara för att jag hittar dem så betyder det inte att jag rider in till närmaste stad, skriker guld, registrerar och rutar in mitt område och sedan festar hej vilt för det. Oftast tar det sig uttryck i ett svagt tillfälligt leende och en lätt nick, innan allt fortsätter som för.

Lite som att hitta små, små kantareller som man låter växa kvar till det att de blir större, för att sedan när man kommer tillbaka upptäcka att någon precis varit där och tagit alla stora varmgula svampar. Att då nöja sig med att man lyckades hitta dem när de var små och att någon annan kan göra något riktigt gott av dem.

Allt handlar inte om en själv, en ekvation som stundtals verkar omöjlig i dagens samhälle där allt skall kretsa kring en själv, den egna lyckan och dess framgång.