Nytid / Positivitetsblogg

Allt är inte alltid som man tror. Speciellt människor. Deras yta kan vara en, medan deras själ kan vara en helt annan. På flera olika plan. Inget är fel, bara så att något som inte syns kan vara det starkaste…

Med barn så blir själven spännande. Man ser hur de växer upp, och plötsligt minns man som igår ens egna tankar och vad man gjorde PRECIS i den åldern. En rätt häftigkänsla. Samtidigt inser man hur man själv bestämmer vad det är som man skall kunna se ut på från sin egen box. Insikten om att man skapar sina egna fönster och dörrar likt i filmen Picassos Äventyr av Tage Danielsson

Såg någon video på youtube, där en hip-hop grupp hade gjort en video till en nästan 20 år gammal låt, och fick då en idé. Tänk om man kunde få LL Cool J att göra en ny video till “I’m Bad”, men använda samma audiotrack, Dre, Cube, Yella och Ren “Straight Outta Compton”, Chi-Ali “Age Ain’t Nothing But A Number”, Jungle Brothers “Straight Out The Jungle”, Salt N Pepa, Shanté, YoYo, Tarrie B, Too $hort, Scarface etc… Alla dessa som gjorde hip-hop videos innan ens många av dagens artister var födda.

Tror att det skulle kunna bli en otroligt intressant upplevelse och dokumentär av att få se hur tiden påverkar vårt yttre, medan vi fortsätter att vara lika unga inombords.

Ute yr snön, och jag känner mig som en astronaut mitt inne i ett moln

Funderade på en spännande sak… Många av oss försöker tänka utanför boxen, försöker säga att vi är fria och vill göra så som vi vill… Men i samma ögonblick så sätter vi ju oss i en ny låda och bygger om än högre murar kring oss själva.

Istället för att omfamna det som vi inte känner till, inte tänkt på eller har erfarenhet av – så målar vi murar med riktlinjerna över vad vi vill ha och hur saker skall vara för att passa oss… Precis som vilken låda som helst!

Det är oerhört svårt att gå utanför sin egen box, men jag har lovat mig att göra minst en sak som jag inte tror på eller inte kunnat tidigare, per månad nu. Fast samtidigt så drar till och med jag upp riktlinjer för någon for av låda, men jag hoppas att jag gör det bakom mig och lämnar en massa små lådor som varje innehåller en sak – lite som en ask för en förlovningsring, istället för en sista minuten flyttlåda.

Det är oerhört spännande att både bryta och rita. Alla de små lådorna som jag lämnar bakom mig har varit fantastiska på sitt sätt, men på ett eller annat sätt inte har något med mitt liv att göra längre – det kan vara allt från rädslor till personer. Allt som en gång i tiden haft både plats och kanske varit helt fantastiskt, men som idag. Brutit banden som funnits och lossnat från min själ som vattendroppar på en smältande inlandsis…

Jag känner mig nöjd och kan rättfärdiga alla steg för mig själv, även om det finns massor av steg framför mig som jag är livrädd för och även steg bakom mig som gör ont. Men det är en del av livet.

Detta är att våga leva och bejaka livet. Inte att bada i lycka eller sjunka av förtvivlan, utan att bli våt i regnet men ändå dansa!

– Får jag lov?

När sanningen blir hysteriskt rolig och verkligheten framstår som det skämt som det är *ler*

Man pratar så ofta om friheten och att gå utanför boxen, att jag ibland får känslan av att det är överbefolkat utanför boxen och man hittar de mest spännande sakerna inne i boxen – lite som att upptäcka en gammal låda på en oanvänd vind. Roten till all fantasi och upplevelser. Samma sak med själva friheten – att få säga, göra och agera hur man själv vill blir till ett eget fängelse, där folk än mer kliver på andra och sårar människor.

Folk säger sig ta vara på minuterna, men i själva verket springer de förbi timmarna utan att ens hinna smaka på dem. Jag stannar upp vid varje minut, lyssnar på den, betraktar den och tar del av dem -oavsett dess valör, positiv, negativ, mörk eller ljus. Helheten i alla dess delar är viktiga för mig, inte bara det som fyller mig med det som jag vill ha… För om det är något som tiden lärt mig, så är det just det, att det oväntade finns just där man inte väntat sig det – och fokuserar man enbart på det positiva och människor som ger en energi samt saker som går att göra, så är det ytterst troligt att man inte kommer i närheten av livets överraskningar och gåvor. Man måste våga flyga hem för att kunna leva.

Känns lite som ingen lärt sig av Ikaros och hans vingar ihop satta av vax. Alla skall ut ur boet och flyga så högt de bara kan, utan för sin egen box. Ingen vågar falla, ingen vågar stanna inne, ingen vågar pröva på att bara gå på marken ett tag. Det är bara upp, upp och iväg som gäller.

Det är då man blir perfekt i samhällets ögon, men jag undrar inte om de perfekta människorna egentligen ser helt annorlunda ut…?

Intressant då vatten både täcker jordens yta och människokroppen till 70%….