Förebildspråk
Reading Time: < 1 minuteLäste förvånat en artkel i Expressen:
Lars Ohly är en förebild av Ann-Charlotte Marteus.
Det är en spännande artikel om innehållslös populism som faller samman vid minsta samhälls ändring kontra faktiska åsikter och värderingar.
Men som vanligt tar man sig för pannan när man läser kommentarerna. Läskunnigheten och framför allt läsförståelsen hos maoriteten av alla som kommenterat verkar vara nästan lika med noll. De ser enbart att hon hyllade Lars Ohly, att hon måste vara kommunist oh man drar liknelser med att Stalin också stod för vad han trodde på…
Ingen verkar förstå hur tunt de målar sig själva med kejsarens nya kläder. Det handlade ju INTE om hurvida han tllhörde vänstern eller högern, utan preci som hon skrev i sista stycket:
Men vill vi ha ett partiväsen där alla flirtar med oss? Där de entonigt vädjar till medelklassens plånböcker? Eller letar populistiska genvägar, som KD med sitt “verklighetens folk”?
Eller behöver vi fler politiker som Lars Ohly? Han säger inte plötsligt: “Oj, jag tyckte visst fel före valet, men nu har jag ändrat mig. Ner med alla skatter!”
Säga vad man vill – han är opinionsbildare, inte opinionsfjäskare. Fler politiker borde agera som Ohly. Ge folk lite tuggmotstånd.
Plötsligt känns det som om hela svenska folket tappade sina tänder och enbart bär en billigbrygga – som ser fin ut, men missfärgas om de dricker något överhuvudtaget och går sönder om de skulle försöka sig på att tugga…
För de som kommenterade saknar tänder helt och hållet, medan jag själv bara sitter och gapar
åt deras dumhet