Med stängda ögon igen
Reading Time: 3 minutesSer hur ljuset lägger sig emot det frostade badrumsfönstret. Värmen från vattnet knackar på glaset som sommarens energiska getingar, studsar mot rutan flera gånger, innan den finner öppningen på sidan. Där slingrar den sig ut likt en förförisk kvinna i en glansig hudnära klänning med volanger av hettans rörelse.
I öppningen möter den nyfikenheten som med sin friska luft lockar till djupa andetag.
En erotisk dans utspelar sig i springan av ett öppet badrums fönster.
En erotik osedd av så många, med sina snabba duschar och introverta livspauser med utmattade ögonlock som vilar mot kindbenen. En vedertagen kurragömma lek med tiden, för så många.
“Blunda och se” brukar jag säga.
Jag säger det, för att folk inte vet vad jag menar. De förstÃ¥r inte hur man gör. De blir tvingade till att försöka. Säger jag “i>Öppna dina ögon” sÃ¥ svara de flesta med att det är precis vad de gör, att de är unika med det och verkligen ser – och sÃ¥ upprepar de vad de lärt sig att säga att man lägger märke till… Utan att se. De läser bara innantill.
–
Pratade med kroppskonstnären Dau igår. Vi diskuterade om den flyktiga konsten. Uttrycket som endast finns i några få ögonblick, men ändå hinner lägga sig i hjärnbalkarna som ett lika verkligt och bestående verk, som det ett museum bevara på sina väggar.
Tobias som jag skrev om tidigare i inlägget Utanför vad staden ser, har som sagt återupptagit sina guidade vandringar i gatukonstens fotspår kring huvudstaden. På sin senaste tur fick han en hel del frågor om hur gatukonstnärer finansierar sin verksamhet och hur de förtjänar sitt uppehälle.
Tobbe berättade om en incident som stod omskriven i boken Urban Recreation (bilder ur boken här):
- Gatukonstnärerna Akay och Klisterpeter hade varit ute och skrivit pÃ¥ snön… toaklotter i megaformat,typ. De blir gripna av väktare som tillkallar polis… Polisen anländer och konstaterar att det inte är ett brott att mÃ¥la pÃ¥ snön. När utfrÃ¥gningen är klar har polismannen en frÃ¥ga kvar:
“Har du inget jobb?”
Akay var oförstÃ¥ende…
“Klockan är halv fyra pÃ¥ natten, en mÃ¥ndagnatt i januari, och du är trettiosex Ã¥r gammal, och cyklar runt och skriver upproriska fraser i snön.” pÃ¥pekade polismannen.
“Tiden gÃ¥r fort när man har kul“, sade Akay
Det som var sÃ¥ spännande och framförallt vackert att se med Dau‘s arbete, var inte det faktiska resultatet – utan samspelet. Just hur hans flickvän (blivande fru) var hans kanvas med stängda ögon.
Den lyster som hon utstrålade efteråt var helt otrolig, hans egen stolthet var också fantastiskt vacker att se.
Men ändÃ¥ sÃ¥ missade de bÃ¥da tvÃ¥, det mest magiska av allt – samspelet, energin, livet, tilliten och kärleken mellan dem. NÃ¥got som endast vi Ã¥skÃ¥dare kunde se.
Det är magi.
Ser verkligen fram emot den kommande fikan med honom och Zeziljah.
–
Svettdropparna från min panna landar på blocket och ger blyertsen en ny nyans.
Pappret suger åt sig av dess närvaro, som livet gör med sina intryck. Jag flyttar pappret åt sidan och låter dropparna möta vattenyran
innan
jag sjunker
under
ytan
med tyngden
av för
middagen
utan att ha
ätit
ännu.
Jag hakar loss stoppet för fönsteröppningen i badrummet
pressar den kalla
fönsterkarmen
mot den varma
pannan
med två fingrar samtidigt som jag sitter i det lila vattnet efter en Blackberry badbomb.
Tvättar sminket ur mina ögon från en förfluten tids minnen.
Låter nyfikenheten få förena sig med hettan av en dag där mina egna ögon suddades
ut
för ett ögonblick.
–
Innan du ser
hela mig
måste jag plocka ihop alla skärvorna
är inte att kunna
men att kunna
är att fortfarande
vilja
Timmar efter att solen gått
upp
så reser också jag mig
upp
ur badet
så att jag kan
lägga mig
igen