Ibland kan man bli så där kall i hela kroppen när man inser hur någon totalt missuppfattat ens tanke.
Men jag tror att det är en viktig upplevelse, för det gör det så tydligt att man läser en text så olika, tolkar den så olika -även om man inte är inne i någon het diskussion – ibland kan det bara vara ett ämne som ligger en varmt om hjärtat där man antingen hoppar över saker som man tycker är självklara, eller så råkar man använda nyckelord som betyder något helt annat för en annan person. Nyckelord som triggar igång dennes försvar direkt.
Skrev ett blogginlägg om en forumpost jag hade läst tidigare, När skrattet tystnat…, som handlade om porrfilmsindustrin.
När jag nu tittade tillbaka i den tråden så hade en person svarat: “Menar du att det är kvinnors fel att porrfilmsindustrin existerar? Att det är kvinnors ansvar att styra upp den/ avstyra den?“.
Jag blev iskall i hela kroppen? Vad hade jag skrivit egentligen? Jag läste min text igen, och det enda jag kunde hitta där jag överhuvudtaget skrev om kvinnors ansvar var följande:
- Tyvärr så finns det små pojkar som inte har någon annan att lära sig av än via filmer och de kan inte se att tjejerna inte vill, inte gillar det. Har skall de kunna se det när kvinnorna ler för pengar och männen i filmerna accepterar det?
Men det var ju en retorisk fråga, och inte ett påstående om att det varesig var kvinnans ansvar eller deras skyldighet att göra något åt det. Men det var tydligt att jag inte hade fått fram det med min tanke-
Så jag gjorde ett nytt försök.
Porrfilmsindustrin styrs av män och pengar. Ingen tvekan.
Det jag menade var att det fanns kvinnor som tillät män att styra och köpa dem (inte kvinnan i sig, utan just dessa specifika kvinnor), och att istället för att gå på själva industrin – vilket är ett näst intill omöjligt uppdrag, så skulle man kanske göra något positivt och stötta och hjälpa de tjejer som kommer in i den branschen genom ett behov av att synas – sen FINNS det ju visserligen kvinnor som älskar det, precis som det finns män som hatar det…
De som skulle hjälpa dem var, och är, självklart både män och kvinnor.
Jag ville bara lyfta en tanke kring något konstruktivt, och blotta en möjlighet samt även visa på varför många män TROR att det skall vara så – Får de ingen bra undervisning i skolan eller har tjejkompisar som kan tala för sig, så blir ju deras sexskola just dessa filmer. I filmerna så ser de kvinnan le när hon utnyttjas på samma sätt som de ser hjälten och boven resa sig ett flera knytnävsslag och sparkar mot ansiktet.
Det blir den verklighet som de ser och tror på, om ingen säger något annat.
Problemet är ju att dessa filmer drar in pengar och får folk att le för att kunna köpa sig lycka – men vad man glömmer är ju både vilka signaler de skickar ut. Ja, männen behandlar dem illa – men kvinnorna ser ju ut att gilla det? Sen är det jämt så också att när man kommer in på en sån här diskussion så blir ytterligheterna någon form av norm.
Alla tjejer i porrbranchen lever på droger och hatar att ha sex framför kameran, eller så är det tvärt om. Sällan ett mellanting, ett mellanting som blir en levande individ som man faktiskt kan hjälpa. För det finns de som gillar saker som andra tycker är perversa och sen finns det dem som har en genuin avsky mot det. Människan är olika, så är även dess lustar.
Porrbranschen gör kvinnan till ett objekt, motståndarna gör kvinnan i den branschen till samma sak – men ett objekt av en annan karaktär, en karaktär som faktiskt är minst lika förnedrande.
Det är som att ha en sida med feeders som säger att den sjukligt överviktiga människan som lider av sin övervikt skall äta mer för att den blir så fin, kontra en annan sida som säger att människan måste banta, den är äcklig och föraktar sin egen kropp när den gjort den så stor. Ena sidan hjälper människan att misshandla sin kropp, men ger den ett värde – den andra tar ifrån människan allt värde och förklarar hur värdelös den varit tidigare, även om de säger att de kan hjälpa till att människan skall bli människa och “fin” igen…
Vi som varit överviktiga kan nog känna igen oss i det där. Kommentarerna om hur fin man ser ut nu må varahur uppriktiga, gulliga och välmenande – men i oss hörs bara tanken om att man var ful tidigare.
Jag tror att det är samma sak med de män och kvinnor som kommer in i porrbranschen utan att egentligen vilja det. För det är ju samma sätt som alltid används – med smicker och fagra ord så får man dem att känan sig värdefulla och tro sig göra rätt.
Sen är det lätt att säga att det är halikar och porrfilmsindustrin som gör fel.
Men var var alla som skulle gett människan självförtroendet innan? Vem sa att hon var vacker, han var stilig, de var värdefulla innan?
Vem sa det?
Gjorde du det?
Samlas inte vi alla vid samma skampåle, där vi mummlar de återkommande orden: “Jag förstod inte” och “Jag trodde inte…” samt “Jag skulle ha…“.
Det är alltid lätt att peka på andras fel – men hur många av oss försöker ens göra rätt, innan någon säger åt oss att det är fel?
Vi gör alla våra fel. Vi äter fel, vi laddar ner, vi snackar skit och så vidare. Vi vet att det är fel, men vi gör inget. Fören någon kommer på oss och säger: “Det där är fel!,först då kanske vi säger, “Oj, förlåt, jag vet och jag lovar att inte göra om det“.
Varför är det så?
Varför tycker vi att det är OK att göra fel bara ingen ser det? Det är som att köra för fort för att man har bråttom och sen klaga på hur ovarsamma folk är i trafiken.
Jag ser inte vårt mänskliga ansvar i att säga och påpeka vad som är fel och dåligt, utan istället att försöka lyfta och visa på det som är bra – förutsatt att man inte ber att få höra vad som är dåligt, då blir det ju lika fel att påpeka vad som är bra…
Tänk så här. Kan porrbrancen få folk att le fast de är olyckliga, borde inte vi medmänniskor kunna få samma människor att le för att de är lyckliga?
Min poäng var, i den ursprungliga texten, att om man kunde fånga upp de kvinnor som kom in i det av felorsak – eller även de kvinnor som får lära sig om sex av porrskadade pojkvänner eller porrfilmer – och lära dem att de har ett värde också, så skulle porrfilmsproducenterna ha det mycket svårare att hitta kvinnor som ställde upp på listan som visades här.
På så sätt kunde man hjälpa de utsatta kvinnorna och kvinnor rent generellt – samtidigt som även mannen fick lära sig vad som var rätt, istället för att få höra vad som är fel…
Borde inte vi alla, man som kvinna, vara vår egen spärrvakt för vad vi släpper igenom och borde inte biljetten vara medmänsklighet
istället för som nu – eftertanke och hämd
?
Ansvaret är inte ditt, inte mitt, inte kvinnans eller mannens, utan det är vårt allas….
