Pocketbooth

Det här med fotoappar är lite kul – vi söker alla efter den senaste, den bästa, den nyaste och allt sånt – och vad vill folk ofta ha, jo en effekt av att det ser gammalt, omodernt och lite så där halvdåligt slitet. Lite spännande, eller hur?

Men vad som kan vara spännande är att ibland titta in bland äldre fotoappar, såna som gjordes för något år sedan i syfte för att göra en sak och har i princip gjort det så bra att de inte behövts uppdaterats.

Det finns massor av sk. photobooth appar, en digital kopia av de där små båden som t.ex. fanns på tågstationerna för att man skulle kunna ta bilder till sina månadskort.

De flesta av dessa appar som vill återskapa den känslan, försöker dock ofta slänga in någon skojig påklistrad mustasch eller någon form av billiga bildmanipuleringar – men här har vi en app som verkligen är en kopia av de där gamla automaterna, där man tog klassiska självporträtt och de ännu mer magiska kompisbilderna med.

pocketbooth112_2 pocketbooth112_1

Fyra svartvita bilder tagna med någon sekunds mellanrum, ihopsatta på en lång remsa. Vet inte hur eller varför, men det var något smart med det – för mitt i allt det uppstyltade där man skulle förhålla sig till en fast kamera på ett litet utrymme, så gav det alltid upphov till en otroligt spontan, levande och närvarande känsla – och faktiskt, just den känslan har jag märkt faktiskt återkommer även här.

Det är något i det simpla, det enkla och det i frihet ändå låsta formatet, som gör att känslorna i bilderna verkligen vågar visa sig – och det är otroligt smart!