En fågel i rymden
Reading Time: 2 minutesKahlil Gibean
- En lärd man sade: “Lär oss hur vi skall tala med varandra.”
Och han svarade och sade:
Ni talar när ni inte längre har fred med era tankar.
Och när ni inte längre kan förbli i ert hjärtas ensamhet, lever ni på era läppar och ljudet är blott förströelse och tidsfördriv
I mycket av ert tal stympas tänkandet. Ty tanken är en fågel i rymden som i en bur av ord möjligen kan breda ut sina vingar men inte flyga
Bland er finns de som av rädslan för att vara ensama söker sig till de pratsamma.
Ensamhetens tystnad avslöjar det nakna jaget för deras ögon och de vill fly undan.
Det finns också några som pratar och utan kunskap och eftertanke uppenbarar sanningar som de själva inte förstår.
Vidare finns de som bär sanningen inom sig, men inte uttalar den i ord.
I dessa människors bröst bor anden i den pulserande tystnaden.
Då du möter din vän på vägen eller på torget, låt anden inom dig röra dina läppar och styra din tunga.
Låt din inre röst tala till hans öras öra.
Ty han skall i sin själ bevara det som är sant hos dig på samma sätt som vi minns smaken av vinet långt
efter det att färgen är glömd och bägaren borta.
Kahlil Gibean: Profeten
–
Gick hem genom solen
efter
dess fallande ljus
från Änglaholm till Bromma
Längs stranden i Råå, mellan stenar och hav hittade jag tillbaka till mig själv, dÃ¥ själen smekte mitt ansikte som en kall vind och viska: “Men DÄR är du ju” när de dit mÃ¥lande konturen föll med piskande snökristaler.
–
Träden i er trädgård säger inte så, inte heller hjordarna på era betesmarker.
De ger för att fÃ¥ leva, ty att undanhÃ¥lla är att dö.”
Kahlil Gibean